Stackars Sverker!

Gullplutten upptäckte babytorrfodret i onsdags kväll, och tömde hela skålen (korken till en juiceflaska). Den intet ont anande matten fyllde på korken i torsdags morse, och Sverker tömde den igen.

På torsdag eftermiddag kunde Sverker inte bajsa. En betonggrå propp satt fast i aktern.

Matten ringde veterinären som rekommenderade paraffinolja och messmör. A fick störta till apoteket och jag och vovven till affären. (Det är en historia i sig när A oavsiktligt fick alla i affären att tro att vi har en bäbis hemma. Det har vi ju. :-)

Oljeblandad mat och messmör serverades omgående i kattbaren, men Sverker ville inte ha vare sig det ena eller det andra. Inte så konstigt, vem sjutton tänker på mat när rumpan håller på att sprängas?

En fumlig matte gjorde det som veterinären brukat göra på förra jycken, som emellanåt blev kanonkulehård i magen – drog upp olja i en doseringspruta och tryckte in i mungipan. En milliliter gjorde ingen skillnad, så senare på kvällen blev det 2,5 milliliter till. Varav det mesta hamnade på mig och på utsidan av kissen, för den här gången var hon förberedd och värjde sig som den lilla tiger hon är. Enda resultatet blev lite bajsblandat sipprande därbak och en kattunge med totalt förstörd frisyr. Den oljiga looken passar inte Sverker.

I dag blev det schamponering och bad i handfatet (gick tyvärr så där) och sedan veterinär, klippning, nål i benet, dropp och vätska, sju timmars daginläggning, laxermedel tre gånger och sen kom betongproppen äntligen ut! Var god betala 1.800 kronor i kassan. (Dyrbara smakportioner det där.) Nu har vi order om att ta bort torrfodret minst ett par veckor till, och skaffa maskmedel nästa vecka.

Efter den här pärsen är vi alldeles färdiga, både knyttet och jag.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker