Lite bus-och-gosterapi kanske?

Sverkers intåg i familjen har resulterat i att vi går omkring med fånleenden här hemma. Tänk att tänder och klor i luddig förpackning kan vara så kul. Än är h*n inte stor nog att göra skada, så det bara kittlas när h*n klöser på en hand, biter i fingrar och fötter eller klättrar uppför jeansen.

Sverker gillar att ligga i bakhåll under skobänken och göra överraskningsattacker, som avslutas med att h*n plötsligt flyr åt ett annat håll i vild galopp. Det låter ungefär som när man trummar med fingrarna mot en bordsskiva och ser väldigt skojigt ut. Ännu skojigare är det när två meter A lever sig in i attacken och ropar ”åh, hjäälp, tigern anfaller!” när det ser ut som han har fått ett torktumlarludd på strumpan.

I dag klättrade Sverker via A:s ben upp på köksbordet, och därifrån upp på fönsterbänken där h*n använde porslinshönan Agda som stöd för att ta sig upp i en pelargonkruka. Det syntes lång väg att lukten och åsynen av blomjord gjorde kissen toanödig. Fort ner från krukan, fram till A, ner i knäet och vidare längs benet som A hjälpsamt rätade ut i lagom vinkel mot golvet. Från köket full fart ut i hallen, där kissen plötsligt fick syn på sina leksaker och helt glömde att h*n var på väg till badrummet. Matten ingrep och bar knyttet till lådan, där h*n genast satte sig till rätta.

Sverker har fått några egna saker. Bäst är gosedjuret, som är en cerise reklamråtta från Whiskas. Dessutom har h*n en röd filt (en liten gästhandduk), en matservis bestående av två små engångs-dressingkoppar samt ett flasklock och ett burklock, och en låg potta som möjligen egentligen är en kökslådeinsats. Men det är intressantare att gå i farbror Kaspers jättestora låda, så dit klänger sig det lilla pyret energiskt – det går om man kliver upp i hörnet närmast den höga tröskeln. Ut är enklare att komma eftersom lådan är full av sand.

Häromdagen kom K hit, lite trött och sliten men nyfiken på lilla pyret. Efter en timmes bus, gos och sov i soffan var hon som en ny människa.

Det fick mig att tänka att valp- och kattunge-gos borde vara en aktivitet att skriva ut på recept till folk som tappat gnistan här i tillvaron.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker