kajo.info.se

Vid det här laget har vi fått minst två decimeter snö. När det första lagret var cirka decimeterdjupt gick jag och Scoobs ner till järnvägen där det är oplogat. Där mötte vi tre personer som gick i bredd. Hon i mitten gick kraftigt utåt med fötterna. Efter henne blev det som ett traktorspår, knöligt och oväntat jobbigt att gå i. Det tog emot liksom. Vi fick kliva över i ett av de andra. Vad kallar man detta fenomen: motsnö? motspår?

Jag har nyss lärt mig att det finns en speciell sorts rörliga vattenspridare som kallas regntåg. Fast just den här varianten tycker jag borde kallas vattentraktor. 1.600 riksdaler kostar den. A tycker att den har väldigt fin färg.

Redan i somras tog vattningen lång tid och då hade jag bara 30 krukor att passa. Sen utvidgade jag med några nyplanterade rabatter i olika väderstreck. Efter det tog vattningen flera timmar. Extra knöligt blev det att dra skarvslangar, flytta runt vattenspridare och slå på och av kranen inne i fjöset.

Nästa säsong ska här planteras helt galet mycket.

I forumen rekommenderar folk markbevattning (dropp- eller svettslangar) framför vattenspridare. Sådana slangar är dyra.

Naturligtvis finns det fler än jag som redan har tänkt att det borde gå att lösa billigare; det är bara att fråga google så får man veta. Jag köpte två rullar vanlig vattenslang på höstrea hos Rusta, 20 kr för 20 meter. Borrade hål blir för stora, då sjunker trycket för snabbt, men en tretumsspik sägs ge en lagom stor spricka. Slangen gräver man ner strax under jordytan och låter ligga hela säsongen. Sen kopplar man på vattnet typ var tredje dag och låter kranen stå öppen någon eller några timmar.

Nu när trädgårdsritningen börjar ta form inser jag att jag borde köpt nio-tio rullar.

Undrar om brunnen räcker?

Kanske man skulle köpa Gardenas lilla dränkpump till vattentunnor under stuprören.

Julgranen hämtad från höjälln. Den är redan påklädd. Ett trick jag lärt mig av G.

Det tunna metallröret i toppen gick av. Fixades med tång, mejsel och en avbruten blompinne.

”Hur gör ni med julgranen, katterna har väl svårt att låta bli den?”, frågade en av gästerna i helgen.

”Inga problem, kattägare har bara kulor av plast”, sa jag, triumferande.

Oops. Jag hade fel.

… och den diskreta kabeldragningen.

Klart! :-)

Jag får bli provodlare nästa säsong i rosprojektet Rosens Dag. Lagom till sommaren kommer ett 30-tal rosor som ska testas här i vår zon enligt noggranna instruktioner under åtminstone två år, och följas upp med olika formulär. Jag har ingen aning om vilka rosor det blir. Spännande!

Scooby kämpade tappert, men nej, brysselkål går inte att äta.

Jag tröttade ut A med skrävel om fruktträden som jag nu har beställt för leverans i maj.”Och vet du vad mer jag beställde?!” fortsatte jag entusiastiskt medan A tappert försökte se intresserad ut.

”En pollineringspensel av mahogny?”

Jag anlade en stirrig blick. ”Med guldhylsa. Äkta mårdhår. Och ett handgjort etui. Jag ser den framför mig!”

”Jaha”, skrockade A, ”det är väl det närmaste du kommer en sån…”

OK. Jag har faktiskt pollineringspenslar. De är av plast, billiga vattenfärgspenslar för barn. Räcker gott när man bara ska humla några paprikor eller physalis.

Pollineringspensel var faktiskt inte en så långsökt gissning som A skulle kunna tro, för det handlar indirekt om pollinering.

Det jag tänkte berätta var att jag har beställt fyra buskar blåbärstry eller honungsbär, Lonicera kamtschatica, som blommar tidigt och ger vårfrukost till humlorna.

Många glada humlor vill jag ha i trädgården. Jag hoppas att de ska få riktigt mycket att göra.

Två amaryllisar har öppnat varsin första blomma. Tripp (den vita) som var ohotat först tänker nog få tre blommor på stjälken. Trapp har fyra knoppar till, så det kan bli fem. Trull jobbar på i sitt hörn, än så länge utan blomma men med två stjälkar.