”Innuendo” är en ny triumftulpan, alltså den sorten som vanligen hamnar i buketter. Jag fick sju lökar som jag planterade i en kruka.
Nu ser jag att de gärna kunde haft sällskap av pärlhyacinter, vita hade passat fint om jag haft några. Det är inte troligt att de här lökarna orkar blomma om nästa år, triumftulpaner är oftast ”engångs”.
I helgen lyssnade jag och A på Rix MorgonZoo:s klassiska kedjebrevsläsning av ”Hundens och kattens dagbok”.
Det är kattens dagbok som är grejen. Vi enades emellertid om att man nog mår bättre som människa om man kan anamma något av hundens attityd. Alltså övade vi flitigt på att lägga till ”Tjohoo, det bästa som finzzz!” efter alla möjliga konstateranden, uppmaningar och utrop. (Jo, man måste läspa när man säger ”finns” för det gör Roger på MorgonZoo, det blir skojigare då.)
I dag mejlade jag till A att jag köpt fönsterbågar till orangeriet (fast här heter det förstås ”owanfeviet”, talfelen sprider sig) och A måste följa med som bärslav när han kom hem från jobbet.
”Tjohoo, bärslav, det bästa som finzzz!”, blev svaret.
Såklart att han fick en godispåse då, med den trevliga attityden. :-)
Ibland får man vara sträng med sina små skyddslingar. När sådderna stått under lysrör i två veckor utan att gro skyfflade jag in dem i mörkerisolering! Jojomensan. Det gamla skafferiet som vi inte använder för att det ska rivas fungerar utmärkt för sådana uppfostringstilltag.
Och minsann: på mindre än två dygn fick riddarsporrarna så bråttom upp att de rev med sig jorden i kokor upp över lådkanten…
Nu är det bara riddarsporrar, några ljusgrodda sålådor och solrosen från K som får stå i plantskolan. Alla de andra är i mörkerisolering. Där verkar det trögare. Men jag kan fler trick. Sen provar vi varmt och ännu ljusare. Och går inte det, så kan det bli kallt och mörkt igen. Jorå.
Hemma igen efter en 50-milaresa med söting och släpvagn. Vi tillämpar snålbyggartaktik genom att samla material när det dyker upp till riktigt fördelaktigt pris. Den här gången blev det en nytillverkad pardörr till huset och en gammal pardörr till orangeriet… Om man har lagerplats och tålamod att söka och vänta, och det har vi, så kan man spara mycket pengar.
Dessutom besökte vi en vän som bjöd på nattlogi och så fick vi tillfälle att kolla in hans nya lägenhet.
På hemvägen blev det en sväng till Ikea, Bauhaus och Biltema. Bauhaus hade riktigt fina exemplar av min favoritrododendron ”Cunningham´s White” superbilligt, 129 kr. Jag lyckades avhålla mig och har blandade känslor över den saken. ;-)
Än ser det glest ut på källarbacken men jag hoppas att dessa tvåhundra snökrokusar, crocus tommasinianus, ska multiplicera sig som det sägs.
Lilla ljuslila ”Barr´s Purple”…
… och ”Ruby Giant” som är synbart kraftigare både i växten och i färgen. I verkligheten tycker jag att den drar åt blått.
Concerto har passerat sin bäst-före-dag. Jag borde klippa dem för att ge plats åt nya stjärnor. Nu kommer vita narcissen ”Thalia” och små tulpaner, orangegula ”Shogun” och gulvita ”Tarda. Pärlhyacinterna fyller farstun med god doft.
Till årets skämt utnämner jag ”vädret”. Först vårveckor i mars som fick oss att tro att växthuseffekten faktiskt gör nytta. Växterna kvicknade till och började knoppa. Sen, när snön tinat bort och blottlagt de nyvakna växterna får vi vecka på vecka med djup kyla. –14 häromnatten, –12 igår. Och veckan som kommer, torsdag-fredag, då ska vi enligt SMHI:s prognos få plusgrader och 1,5 decimeter snö!
Hallå vädret, så här är det: Efter vår ska det bli försommar!
Jag har ställt undan snöskyfflarna, så det så.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 
