kajo.info.se

Tjadden har börjat sova i sängen på nätterna.

En stund efter släckning, när jag halvt om halvt somnat, kommer hon och styr och ställer med tasspetning och försiktiga nyp. Hon har dresserat mig väl. Jag ska ligga på höger sida med benen lite uppdragna, så att hon kan rulla ihop sig till en boll med ryggen mot mina lår och huvudet vid min mage. Där spinner hon så det dånar. Det är ju mysigt.

Men sen, på natten, tar den lilla bollen plötsligt upp halva sängen och jag vaknar med värmeslag och ryggont, inklämd mellan elementet A på ena sidan och det pälsklädda värmekraftverket på andra sidan.

Framåt morgonkulan ligger jag halvvägs in på A och vaknar av att han spottar ut mitt hår eller flyttar på andra tentakler som hamnat olämpligt. Tjadden liksom expanderar och lyckas på något magiskt vis ta upp hela min säng. Vi skojade i går om att det kommer att sluta med att A ramlar ur sängen och får ta över hundens sovplats.

Knappt hinner man putta ut trängselkatten och somna om, förrän man väcks av en tung duns intill ansiktet. Då är det Kasper som ytterst pussnödigt och kärvänligt meddelar att det faktiskt är slut på torrfoder i hans skål.

Jahapp, dags att kliva upp. Och tänk, i dag är jag så där trött och stel igen? Måste kanske börja äta vitaminer.

Scoobs är lyckligt omedveten om att han just har fått sin generösa frigång indragen. Jag lämnade honom ute längre än vanligt och då kom han visst på att han hade ett ärende att uträtta. Återfanns mumsande på koblajja i grannarnas potatisland.

Jag sov middag i dag (ja vadårå, det är ju lördag? :-) och trillade nästan ur sängen av en åsksmäll. Möjligen drömde jag men det kändes som att hela rummet skakade. Scoobs låg i sitt hörn i kontoret och klapprade tänder som en kastanjettmaskin. Tjadden hittade jag som vanligt intill toastolen. De har sina idéer om vilka platser som är säkrast, de där två. Båda tror i och för sig på badrummet som safe spot och det är kanske inte så dumt, för det ligger intill murstocken och den lär väl vara det sista som rasar på huset.

Kasper hittar gärna olika ställen att sova på. Helst ovanpå papper. Men verktygskvitton går visst bort.

A har funderat lite över pinnen som på något mystiskt vis hoppar tillbaka ner i Scoobys vattenburk varje gång han plockat ur den. Pinnen är en räddningsplanka för oförsiktiga och törstiga småkryp. Dels för att jag inte vill att de ska drunkna, dels för att jag vill slippa rensa bort en massa lik ur dricksvattnet. Win-win liksom.

Edit: men björkhängen och annat flöj kravlar sig  minsann inte upp självmant ur baljan…

Det var vägarbete på byvägen så vi gick stora vägen. Det gör vi sällan eftersom det är så mycket trafik. Synd, för här finns en av byns mest prunkande trädgårdar. Just nu är det pingstliljor som ljust skum på ett blått hav av pärlhyacinter.

I hagen blommar gullvivorna.

Det är högsommarvarmt. Scoobs svalkar fötterna i alla kabbeleka-diken han ser.

Jag sladdade in i Gysinge fem minuter före stängningsdags (kl 16, jag trodde de stängde 17) och rafsade åt mig färgprover. Varje burk rymmer 1 dl. Kasper tycker att jag köpte för få. Well, med den prislappen blev det bara de nödvändigaste. Det är väl det som är meningen kanske.

Hos oss står en jättestor ampellilja, även kallad salladsbaren, på golvet för självplock. Egentligen är det Scoobys magknipsmedicin men Kasper låter sig också väl smaka.

”Det är vi och Kvantum som har salladsbar”, konstaterade A.

”Men vi har egenodlad”, sa jag viktigt.

”Hm. Vår salladsbar är ju odlingen”, kontrade A.

Färskare än så blir det inte.

Jag matar fåglar. A matar myror. Vi har diametralt motsatta syften.