kajo.info.se

Några av duvorna har kommit på att de kan förse sig ur fröhuset. Bättre det än att de ska bli sjuka av att äta från marken.

Stackars vovven har varit mer eller mindre kass i kistan sedan det olycksaliga försöket med extra-snäll-mot-levern-diet. Jag vet ju att Scoobs har en känslig mage och gick därför ut lågt med en tiondels smakportion. Blodblandad diarré direkt. Så nu har vi oanvändbar mat för drygt trehundra spänn från Djursjukhuset.

Sen dess har det som sagt inte blivit nån ordning. Utryckningar mitt i nätterna och rinnigt elände, följt av någon enstaka normal dag.

Så nu provar vi återställarmetoden: En dags fasta, och därefter en dag med bara lite kokt ris och kanske-kanske en gnutta tonfisk.

Vi är nu tolv timmar in i första dagen och Scoobs protesterar högljutt mot ordinationen.

– Matte, har du glömt att mata mig? Matte?! Matte-matte-matte? Vadå fasta? Varför får jag ingen mat?!!! Mata mig NU! Matteeeh! HAAAALLLLÅÅÅ, ser du inte att jag liiiider?!

Scooby kämpade tappert, men nej, brysselkål går inte att äta.

Scoobs har varit till doktorn i dag för renoveringsarbeten: dra tänder, ta bort tandsten, klippa klor och bränna pulpor (så att pulporna drar sig tillbaka och gör det lättare att klippa sen) samt djupöronputs. Många små bissingar följde med tången ut och landade på en plåtbricka.

Matten undrade bekymrat om vovven kommer att ha mycket värk nu efter allt bändande.

Veterinären tittade på mig med outgrundlig min och sa: ”Jag kan garantera att det är inget emot vad han har haft!”

Det förstås. (Note to self: Dålig matte, dååååålig matte…)

A tog emot rapporten med jämnmod. ”Men Scoobs märker väl nu att den där tuppluren på stan gjorde susen. Vad bra det blev nu!”

Nu har småfåglarna hittat hit. A och Tjadden stod bakom köksgardinen och räknade. A påstår att det är bortåt hundra restauranggäster. Tjadden såg bara söndagsmiddagar.

A har skaffat ett husdjur.  Jag tror inte att resten av flocken kommer att gilla Robban men vi får väl se.

Somliga vill ha korten på bordet, alla hästarna i stallet och ordning på torpet.

Tjadden vill ha allt på golvet.

När grejen som hon puttat över bordskanten slår i golvet ser hon lika förvånad ut varje gång: ”OJ! Den ramlade ner?!”

Denna fascination för tyngdlagen alltså.

– När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
– Låt känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
– Bits inte när det räcker att morra.
– Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.
– Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
– Ta en tupplur då och då, sträck alltid på dig när du stiger upp.
– Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
– Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset
– När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
– Oavsett hur ofta du får skäll – tjura inte, spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
– Var lojal.
– Låtsas aldrig vara något du inte är.
– Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
– När någon har en dålig dag – var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.

(Tror att detta är hämtat ur ”Det är aldrig kört” av Kristina Reftel)

Mamma får ha sin mobiltelefon igång. Går på sjukgymnastik. Lovordar övningen bubbel-i-flaskan för dess slemrensande effekt. Har spegettiben och kör röd lånerullator. Får kanske komma till Östersund i morgon onsdag.

Jag gräver. Först ett dräneringsdike vid infarten, där vatten från byvägen rinner in och svämmar över vår gård. Grävningen tog två tillfällen och resulterade i två skottkärror sten och sex skottkärror jord. Idag markduk, dräneringsgrus och återfyllning. Så inleddes nästa grävprojekt, att bredda infarten.

Tjadden har kommit på en ny lek. Den går ut på att jag lägger årets skörd av bönor (åtta stycken…) på bordet. Sen petar hon ner dem och gömmer dem på olika ställen, och så ska jag leta rätt på dem och lägga upp dem på bordet igen. Just nu är två borta.

Åtta bönor är mer än en hundraprocentig ökning från i fjol. Inte illa av en stackars bönstjälk som blivit så fullständigt misshandlad. Nästa år kanske jag rentav planterar ut dem, ser till att de får vatten och nåt att klättra på så att inte bladen blir helt uppätna av sniglar. Vi har inga mördarsniglar, bara små ”slemgyltor”, men de är hungriga och har kalavverkat massor av sticklingar och småplantor. Här ska bli ändring! Nästa år har jag en riktig köksträdgård och ett snigelsäkert babyplantarium.

FJ Grotendoorst, den rosa nejlikrosen, är sprickfärdig. Snart, snart, kanske i morgon? Och mommahibiskusen i köksfönstret likaså.

Jag har höstkänning. Plantor och prylar måste snart komma in under tak. Fönstren måste få sina tätningslister. Innan snön och frosten. :-(

Tjadden är hårt hållen hemifrån. Hon har därför en mycket dimmig uppfattning om det där med blommor och bin. För närvarande kurtiserar hon A:s toffel med stor entusiasm. Vi tror att hon tänker göra kattoffler.