kajo.info.se

Man skulle kunna tro att det skulle ta slut på torra grenar, efter att Dagmar och Hilde dragit fram. Men Ivar lyckades skaka loss lite fler.

Ryktet säger att Skistar mätte upp 49,5 sekundmeter på Åreskutan när det blåste som värst. Hos oss lär det ha varit orkan, uppemot 30 sekundmeter i byarna.

Innan stormen var vi ute och plockade ihop lösa grejer, och spikade fast dörrar. När jag kom runt husknuten fick jag ett stenskott i pannan. En påminnelse om varför man inte ska gå ut när det stormar.

Det går ett vindstråk över vår gård, eller egentligen tre, där ladugården och huset står som två vågbrytare. Här fällde Ivar en björkstam. Vi blev förvånade, det är ju en ung björk, men inte så märkligt när man ser rötan. På gräsmattan ligger en takplåt från grannen, dubbelvikt. Visst nämnde jag att man inte ska gå ut när det stormar?

Portarna tog sig lyckligtvis inte så långt.

Hos grannar har det trillat ett träd på taket, en flaggstång vilar i en björk och en takränna hänger som en serpentin längs väggen. Betydligt dyrare blev skadorna inne i stan, där stora tak lossnat.

Det känns tryggt att bo i ett hus som stått i över hundra år.

I dag har vi  hängt tillbaka portarna och invigt min nya elektriska motorsåg. Man kan se brottytan på trädet precis ovanför A:s armar och rygg.

Årets blåsippor! Hurra! Det finns hopp.

Ett tag trodde jag att allt gått på tok i min trädgård för ingenting kom ju upp.

1 maj syntes en enda blyg men tapper liten krokus som knappt kravlat sig upp ur jorden innan den slog ut. Nu en vecka senare är de fler än 10 men långt från de 200 krokusar jag hade på källarbacken i fjol.

Å andra sidan fanns inga tussilago till mommas födelsedag 14 april heller, och dem har jag inte planterat så blombristen kunde inte bara bero på trädgårdsmästarn.

Nu jämför jag datum på fjolårets bilder. Tussilago och blåsippor 22 april, och krokusar 25 april. Vårstjärnor och bellis i loglimpan 2 maj. Tulpaner fullt utslagna och nersnöade 5 maj.

Jag får visst vänta några veckor till.

Jag läser gamla dagboksnoteringar från 2002-2007.

Som alltid slår det mig vad roligt det är att ha det kvar, och vad mycket jag glömt som skulle varit förlorat om det inte funnits där i dagboken. Visst, det tar tid att knåpa ihop men som sagt, det är först efter några år som man ser värdet.

Här nedan handlar det om årsskiftet 2002-2003 och det är lika aktuellt i dag. Punkt fyra påminner om en annan sak som är lika: att jag var/är utan personlig tränare (Molle 1989-2002 och Scooby 2003-2012).

Patetiskt förutsägbart, men det kan inte hjälpas: Årsskiftet är en sådan tid när jag grunnar över vad som har varit och det som ska bli, och oftast finner skäl för ändring. Inte så att jag ställer upp en massa stolta nyårslöften (som sedan kan rasa som dominobrickor och liksom bevisa vilken dålig människa man är), nej, men en liten utvärdering utsätter jag mig för. Några punkter återkommer varje år och det lär inte bli något undantag den här gången.

Standardberöm:
* började inte röka, snusa, dricka alkohol eller knarka i år heller
* har källsorterat och miljövänslats duktigt
* har inte haft några obehagliga kontakter med inkasso, fogden eller hells angels
* ej heller med socialen, närpolisen, tullen, säpo eller rikskrim

Jag sov middag i dag (ja vadårå, det är ju lördag? :-) och trillade nästan ur sängen av en åsksmäll. Möjligen drömde jag men det kändes som att hela rummet skakade. Scoobs låg i sitt hörn i kontoret och klapprade tänder som en kastanjettmaskin. Tjadden hittade jag som vanligt intill toastolen. De har sina idéer om vilka platser som är säkrast, de där två. Båda tror i och för sig på badrummet som safe spot och det är kanske inte så dumt, för det ligger intill murstocken och den lär väl vara det sista som rasar på huset.

Annons i mesbladet:

”Fröstugorna har stängt för underhåll. Långbord och släktkalas välkomnas åter i höst. Så långt lagret räcker erbjuds drop-in vid åtta mindre bord för sällskap om 1-4 personligheter. Generösa sällskapsutrymmen står till ert förfogande i väntan på bordsplacering. Menyn är begränsad.”

Anteckning till management:

”Höjd kapacitet krävs för hemvändarveckor i mars-april, då det även är livlig genomfartstrafik med efterfrågan på specialkost, exempelvis äpplen. Stamgästernas önskemål om gräsfrön och krossad säd har inte tillgodosetts, där finns förbättringspotential. Planera för tidigt leverantörsstopp.”

Till årets skämt utnämner jag ”vädret”. Först vårveckor i mars som fick oss att tro att växthuseffekten faktiskt gör nytta. Växterna kvicknade till och började knoppa. Sen, när snön tinat bort och blottlagt de nyvakna växterna får vi vecka på vecka med djup kyla. –14 häromnatten, –12 igår.  Och veckan som kommer, torsdag-fredag, då ska vi enligt SMHI:s prognos få plusgrader och 1,5 decimeter snö!

Hallå vädret, så här är det: Efter vår ska det bli försommar!

Jag har ställt undan snöskyfflarna, så det så.

I dag kollade jag vad det var för nya filurer som kommit till fågelrestaurangen. Det visade sig vara bofinkar i mängd, och ett koltrastpar. Hannen kände jag igen men honan misstog jag först för en stare. Jag borde ha köpt äpplen när jag var till affären. Undrar om de äter banan? Sen gjorde jag ett tappert försök att lära mig skilja på gulsparv och grönfink. Mitt komihågknep är att gulsparven är spräckligare och grönfinken har ett gult band på vingen.

Och som de äter! De är jätte-jätte-hungriga.

Scooby och jag plockade ett lass med kvistar igår. Detta var varken första eller sista… Stormen Dagmar friserade våra gamla björkar i julas.