kajo.info.se

Först gruvade jag i nästan ett helt år för att sätta spaden i marken. Det kändes så definitivt liksom. Kravfyllt. Man måste veta.

Sen värmde jag upp med att gräva dränering i infarten. Många grävstunder blev det.

Sålunda uppvärmd skapades första rabatten som heter ”Vårbacken”, även känd som det mer prosaiska källarbacken.

Nu i helgen blev det en rabatt till, en avlång vid logen. Tyvärr råkade den snabbt få namnet ”Loglimpan” och jag befarar att den aldrig kommer att få något mer poetiskt klingande.

Jag har idéer om flera anläggningar…

Slå gräs, kratta, kärra grus, skotta jord, krypa på knä, lyfta sten, sitta på huk, plantera. Jättebra barmarksträning.

Och, lycka! Häromkvällen fyndade jag en crosstrainer för 350 kr på Blocket! Jag har suktat efter en  i flera år men tyckt att det varit för mycket pengar att ställa i förrådet. För ja, jag vet hur det är med ambition och verklighet…

Nu  behöver jag bygga ett ställ till Lillen (bärbara datorn). När grävsäsongen är över, marken är frusen och vit, och styggvädret rasar ute ska jag streama film och trampa-trampa-trampa, inbillar jag mig.

En av mina favoritbloggare Slottsträdgårdsmästaren (alias Hasse Wester) har besökt Rosenhill. När jag såg Hasses och hans dotters bilder blev jag också lite kär i det stället… Hur kreativt och kul som helst. Utemöbel av gamla däck och plankor. Ett hängmattehotell. En ”Ge-och-få”-butik. Och framförallt, ett äppelmusteri i hanterbar skala!

Hasses besök hittar du här: Rosenhill – länge leve långsamheten!

Och Rosenhills egen webbsida: rosenhill.nu

I Elin Lundgrens reportage syns det lite tydligare hur mustningen går till.

På mommas födelsedag 14 april ville hon alltid ha tussilago. Vissa år var den önskan inte lätt att uppfylla. Momma dog för många år sedan nu men traditionen att spana efter tussilago sitter i.

När jag var liten tyckte jag om att leka med smältvatten och slask. Längs byvägen gavs rika tillfällen till det. Aldrig gick det så långsamt att ta sig hem från skolan som i snösmältningstider. Då skulle det dämmas, grävas kanaler och flottas pinnar.

Nu leker jag vattenrallare igen, med hacka och spade ute på gården, och nu är det på ”riktigt”. Den stora insjön mellan logen och parkeringen ska tömmas med ett snillrikt kanalsystem. Jag och Vildhussen, liksom. (Fast med den skillnaden att jag faktiskt avser att tömma sjön, det gjorde inte stackars Magnus.)

Körde hem i snöstorm från Åre. Europavägen avstängd längre västerut. Funderade på om jag skulle ta mig hem men tycktes inte ha något alternativ. Varken vinterkängor eller täckbyxor med i bilen, som den värsta amatör. Stadsbo… tjänsteärende, solen sken därhemma i morse och jag glömde att det faktiskt var till fjällen jag skulle.

Kröp fram i 30 km med de nedisade torkarna på snabbaste fart och full värme på rutan. Plötsligt skulle bilen framför svänga vänster efter nerförsbacke bakom kurva, och blev stående mitt i vägen med lååång karavan i möte. Jag tog mig inte förbi. Bilföraren bakom mig uppfattade situationen men i backspegeln såg jag hur bil nummer tre kom alldeles för fort nerför backen, väjde ut i mittsträngen, bara för att se att det redan stod en bil där och kom möten i snöyran… Bilen bakom mig dök in mot snödrivan och därmed kunde bil nummer tre kasta sig in mellan oss med minsta marginal.

Jag tror det är tredje eller fjärde dygnet med starka vindar och snödrev. Huset knakar, gitarrerna kvider och gardinerna fladdrar i draget. I förrgår körde A fast på gården och jag fick skotta bort två decimeter is och slask från infarten. Det räcker nu. Jag är färdig med vintern. Ge mig sommar!

Jag har suttit i över en timme och sorterat bilder från resan till T. Jag tänkte visa glimtar från hennes grannes personliga trädgård, takkronan i entrén på Taxinge slott, en pergola med sittbänk och tulpaner i Wij trädgård. Men när jag försöker använda webbgallerifunktionen i Photoshop så avslutas programmet. Jag orkar inte beskära bilder manuellt i kväll.

Bilden ovan föreställer petunior och lobelior i en blomlåda vid T:s altan.

Ha en skön och mysig midsommar!

När jag är på det humöret, så kan jag hacka ordentligt på mig själv för att jag inte omsätter en tiondel av alla mina storslagna idéer, och inte slutför de projekt jag påbörjar. Hur svårt ska det vara?!

Men… Andra dagar kan jag tänka lite snällare att även till synes små projekt kan bestå av många delmoment, och varje moment har potential att haka upp sig eller gå snett. Egentligen är det ju rätt bra att så pass mycket blir gjort, ändå?

Ta den lilla plantskolan som exempel. Sommaren då jag köpte min pluggbox insåg jag att jag behövde nånstans att ställa de omskolade små raringarna på tillväxt i väntan på att de skulle kunna planteras ut. Jag siktade på några hyllplan i köksfönstret.

En enkel bräda och några konsoler. Lätt. Eller?

Första året letade jag efter lämpliga konsoler. De skulle vara små, vita och diskreta. Hittade till sist sex stycken i plåt á 6 kr stycket. Då var det slut på växtsäsongen och jag lade dem på vinden.

Andra året insåg jag att jag inte hade krukor att ställa småttingarna i, så de fick förtvina alldeles för länge i pluggboxen innan jag till slut skyfflade ut dem på balkongen.

På sensommaren köpte jag 20 små vita ytterkrukor på Ikea. När jag kom hem med mitt kap hade jag förstås inga innerkrukor till dem. Provade med tomma sallads- och creme fraiche-burkar och tänk, de passade perfekt! De blev hängande på kanten och skapade därmed ett tomt utrymme i botten. Några dräneringshål med syl var allt som behövdes, och så enkelt skulle jag få självvattnande krukor.

Men… krukorna hamnade ju också på vinden, och inte har jag kommit ihåg att spara på mig tillräckligt med tomburkar så det räcker till alla krukor.

I år tog jag fram måttbandet och räknade ut att det behövs två hyllplan för att få plats med mina 20 små krukor. (Pluggboxen ska ju teoretiskt kunna leverera 49 plantor men…)

Seeen… satte jag fast takräcket på bilen och letade fram spännremmar och åkte till Byggmax. Och vimsade omkring och klämde på olika alternativ. Planhyvlat? Grundmålad fasadpanel? Spontat? Råplan? Limträ? Kanske åka nån annanstans och titta…? Vad sägs om tavellist, är den bred nog? Nej, nu fick det vara nog. Vi valde ut en rak, kvistfri och planhyvlad bräda á 120 kr och åkte hem med den.

Brädan ligger nu i press i vardagsrummet under en massa stora tunga böcker. Minst 48 timmar ska laminat acklimatisera sig till förändrad värme och temperatur, och när det gäller massivträ så tar jag det säkra för det osäkra och låter brädan ligga i press åtminstone någon vecka. Annars kan man få propellervirke (som den gången när jag skulle rama in en stor karta… Den kartan hänger inte platt och fint längs väggen.).

Ja, och sen ska ju brädan sågas i lämpliga längder (vilket innefattar att släpa ner arbetsbänken och geringssågen från vinden, såga, städa upp allt spån samt packa undan grejerna på vinden igen) och kanterna putsas (vore mycket enklare med slipmusen som är på landet), och det ska borras hål för konsolerna (om jag kommer ihåg att ta hem borrmaskinen som också är på landet, och har någon lämplig diameter i borrboxen) och man ska ha lämplig grovlek på skruv att sätta upp konsolerna med. Eventuellt borde hyllorna ytbehandlas: vaxas, laseras eller kanske målas, för att inte gulna av solen eller få fula ringar efter krukorna.

Som sagt. Det finns mycket som kan gå snett än.

Den här vintern har jag lagt mig till med ett nytt byxbeteende. Jag har ständigt två par byxor på hallbänken, och ett tredje på mig.

• Om jag ska ut med vovven och det är kallare än –20 är det täckbyxor som gäller.
• Om jag ska vara presentabel en stund så drar jag på mig jeans.
• Större delen av tiden skrotar jag runt inomhus i säckiga mysbyxor, raggsockar och en eller två bylsiga fleecetröjor.

Vi plockade bort julen i går, på rätt dag, och jag tror minsann att vi fick med oss allt. Duktigt.

En del av hushållets filt- och badhanddukslager tjänstgör numera som dragblockad och tilläggsisolering i kontoret. Världens frusnaste människa, det vill säga jag, har nämligen haft väldigt kallt på arbetsplatsen den senaste månaden. Fönstren är otäta, vid balkongdörrens nedre hörn blåser det i princip rätt in eftersom dörren har slagit sig, och nästan lika friskt fläktar det längs överkanten på golvlisterna bakom elementen. Jag tror att de helt struntade i isolering när de byggde balkongen.

I dag tog jag mig för att mäta temperaturer. Jag har en sån där termometer med dubbla givare så jag kan mäta på två ställen samtidigt.

Utomhus är det just nu –25.

På insidan av tröskeln cirka en decimeter upp i luften (bakom filt- och handduksbarriären) är det –19,7. (Jo, du läste rätt, det står minus framför siffrorna.)

På golvet, en meter in i rummet, är det +13,9 grader.

Förut i dag när utetemperaturen steg till cirka –21 var det +16 grader som bäst.

Stackars Scoobs har sin plats på golvet cirka 1,5 meter från dörren. Scoobs är möjligen en av världens frusnaste hundar. Undrar om han kommer att få för tidig reumatism av golvdraget?

Borta vid min plats har jag inte vågat mäta. Men jag har långkalsonger, tjocksockar och fleecetröja på mig.