kajo.info.se

Jag gillar årsskiften. Det lugnare tempot över helgerna är ett givet tillfälle för reflektion och framtidsdrömmar.

I den här familjen har vi lagt på oss vikt de senaste två åren, och det går bara åt fel håll. Vi har konsensus om att vi ska ta itu med det, men inte riktigt när eller hur, förutom att det nog ska bli läsk-kakor-och-godisförbud i huset eftersom A inte kan nöja sig med att äta litegrann när han blir sugen, han vräker i sig tills det tar slut, och har han inget eget snask så proppar han utan samvetskval i sig mitt.

A tyckte att det var lika bra att börja 1 januari, så morgonen efter nyårsfesten stod jag i köket och räknade över vad som i så fall skulle kastas ut:

* Resterna av två megachipspåsar, uppskattningsvis cirka ett halvt kilo
* Ett par liter päroncider
* En låda glass
* Två tuber chokladsås
* Två påsar maränger
* Vispgrädde
* Tre fjärdelar av en kladdkaka
* En halv påse nonstop
* En halv påse lösgodis
* En oöppnad Noblesse-ask
* Två burkar mini-Plopp och mini-Twix
* Några små kexchoklad
* Två fulla burkar hembakade kakor
* En oöppnad förpackning vaniljsås med utgånget datum
* En halv burk köpe-pepparkakor
* En påse cheeze balls
* Två lådor äppelkrona (18 mazarinliknande bakverk)

Inför åsynen av alla dessa skatter enades vi om att det ju fortfarande är jullov, och vi hade ju sagt att vi inte skulle införa några restriktioner den perioden…

Nu lutar det snarare åt att det godis som finns får ätas upp, men vi ska inte köpa nytt. Well, hehe, jaja. Utom på lördagar då? Och fredagkvällar? Och kanske ett litet tröstlager när man känner sig trött och hängig?

Termometern visar –22. Vid frukostbordet återlanserade jag en gammal goding.

K: 15 september drar vi. Azorerna eller kanske nån av Kanarieöarna. Sen kommer vi hem till lucia, fira lite…
A: Höpp-höpp, sakta i backarna. Vad är det för mening med att komma hem till Lucia om det är –22?! Bättre att vi stoppar de små mammorna i ett paket och skickar dem till oss i stället.
K: Hmm. Ja, det förstås. Men ska det inte vara lite snö och skidor och så..?
A: *bläng*

K: Men det finns ekonomiska skäl också, det är ju högsäsong och dyrare över jul och nyår.
A: Det beror ju på vart vi åker.
K: Vi ska väl hålla oss i Europa? Fast det är klart, El Salvador till exempel har ju bästa vädret i december och billigt är det… men det är farligare.
A: Man vill inte komma hem full av hål!!!
K: Nu var det kanske inte alla vapen jag tänkte på lika mycket som denguefeber, malaria och allt sånt… men visst, man går inte ut efter klockan åtta på kvällen på sådana ställen. Och resan blir mycket dyrare och tar skitlång tid.
A: Hela Sydamerika går bort, avgjorde A.
K: Europa alltså.

K: Sen åker man tillbaka kring 15 januari och stannar till …
A: .. i maj vill jag vara hemma, jag gillar när naturen väcks till liv.
K: Det blir tre månader till mitten av april, men då får vi mer slask än vi behöver. Kanske 3,5 månad till månadsskiftet april/maj blir det bästa.
A: *nickar begrundande*

K: Jag funderade på hur det skulle vara att kliva in på ett hotell och försöka förhandla åt sig ett bra pris på hyra i tre månader. Då slog det mig att man ju måste städa ut sig när man åker hem till Lucia. Tror du att man har samlat på sig en massa grejer på tre månader? Får det plats i väskorna? Och hur gör man med kläder? Det är ju ingen mening att släpa hem väskan full med shorts om man ska tillbaka till samma ställe..?
A: Vi borde köpa nåt istället, så vi kan lämna grejerna.
K: … men då blir det ju samma sak, gräsmattor att klippa och fönster att kitta och ständig oro för att nåt ska hända när man inte är där…

K: Men det vore ju bra att hålla sig till samma ställe, för då kan man ha samma bredband. Det blir ju jobbigt om man måste skaffa nytt abonnemang varje kvartal…

A: Var ska vi bo när vi är hemma? Det blir ju skitdyrt att ha dubbla boenden.
K: Vi får väl flytta till en etta…
A: Det blir dyrt i alla fall att betala hyror när den står tom.
K: Nåt billigt på landet då? Vi ställer en liten holk hos K. Eller stugan..?
A: Hahaha! Vi kan flytta till spjucklet?!
K: …

A: Men Hund då?
K: Så länge vi håller oss i Europa så får han följa.
A: Men då måste vi ju droga honom och stoppa honom i en låda?
K: Åh, men det går nog, han vill nog gärna följa med till värmen.

K: … men nääär ska du skaffa ett jobb som går att ta med sig?
A: … jo men det är på gång…

Ja visst ja. Det är ju där vi alltid strandar.

Mamma och jag diskuterar utetemperaturer.
– Vi har –19, säger hon.
– Här är det –17, konstaterar jag.
– Jaha. Je e litte väär je men du e int så klein du hell, säger hon.

Norröver har de haft –29 i dag. Ändåh vääär de. Brr.

Scoobs har förstås strumpor vid våra max 15-20 minuter långa promenader. Stackarn, tänk att han blir så olycklig varje gång jag tar fram dem.

Jag har hört att det finns några som rabblar besvärjelser och utför konstiga danser för att det ska vara vitt på julafton. Ni kan sluta nu, det räcker. :-)

Nu har jag äntligen tömt kameran på vinterbilder. Det är enkelt att klippa film med FlipShare men man måste lära sig hur mycket den tar bort i övergångarna och det har jag inte gjort än. Sen började jag lägga klipp i ordning innan jag klippt klart, och då går det inte längre att klippa… så de sista två klippen är i fullängd, vilket känns ganska onödigt. Jag har lite dagsljusbilder också. Återstår att se om de blir offentliga.

Och nu: glimtar från nattrunda i Östersund, 30 november.

I kväll har vi det allra mest perfekta sparkföre man kan tänka sig, i hela stan. Gnistrande vit is, inte ett gruskorn.

A:s pappa är död, och min pappa bor 20 mil bort. Det hindrar oss förstås inte från att fira Fars dag. Jag ringde till min, och A tände ljus för sin. Sen tyckte vi att man faktiskt borde kunna få lite tårta även om man inte kan vänta sig att papsen först ska skära upp den.

Alltså travade jag och hund iväg till affären. Oklart hur jag tänkte. Med ett par kilometer hem hade jag ingen lust att bära tårtan i famnen, och inget snöre fanns det. Alltså tryckte jag ner kartongen på högkant i ryggsäcken och fnissade åt det hela vägen hem. Jag hade räknat med att den skulle bli ihoptryckt men inte att den skulle flå av sig marsipanen så att grädden därunder tittade fram både här och där. Lyckligtvis är A mycket förstående. Han tittade på den totalkvaddade, illgrönfläckiga saken och sa: ”Jamen den är ju lika god ändå.” Och det var den.

Lillasyster K fick en ny veranda i somras. Vid bygget plockades lockpanelen ner från ytterväggen, och vindpappen därunder blottades. Hela hösten har talgoxarna pickat-plockat-slitit hål i den svarta pappen och dragit fram gullfibern. Till slut var huset tigerrandigt och gräsmattan full av gula luddtussar. Svågern L har haft ett drygt jobb med att lappa och laga innan han kan sätta tillbaka panelen.

Förrförra helgen satte jag vindpapp över skarvarna i vårt garage. I helgen upptäckte jag minsann att de söta små flygterroristerna pickat hål i alla mina lagningar!!! Men under vår vindpapp finns ingen gullfiber så där kammade de noll.

Nyss berättade jag om detta besynnerliga småfågelsbeteende för en kompis. Hon blev inte ett dugg förvånad, snarare triumferande. ”Talgoxar, eller hur?!! De är som galna! De hade sönder pappen på vårt hus hela tiden när vi byggde ut!”

En snabb flukt på google visar att detta är ett känt fenomen. Talgoxar vill tydligen ha gullfiber till sina vinterbon. Det hade man ju ingen aning om.

Så nu förväntar jag mig att mamma som tillägg till de 120 kilona solrosfrön som går åt varje säsong nu även serverar ett paket (eller åtminstone en våd eller två) gullfiber. Eller vänta nu, gullfiber kliar ju som f-n! Dessutom är det inte ekologiskt nedbrytbart, det är ju glasull. Det får bli ekofiber, fårull eller kanske hund/katthår på fågelbordet då.

Det här är (en liten del av) Ikeas parkering kl 9:30 en söndag. Varuhuset öppnar inte förrän om en halvtimme men restaurangen serverar frukost för 10 kr och det är uppenbarligen en populär start på dagen. Jag räknade till nästan 50 stora husbilar och husvagnsekipage. Och så vi då, med A:s svarta X5 som var den enda personbilen utan husvagn på hela den vidsträckta asfaltsprärien.

Knepigt egentligen. Folk spenderar uppåt en kvarts – en halv miljon eller mer på ett rullande fritidshus som de effektiv tid kanske nyttjar ett par veckor om året. Är det därför de kompenserar genom att campa gratis? (Tanken slog mig just att de kanske satt i system att färdas genom Sverige från den ena Ikea-parkeringen till den andra bara för att få frukosten serverad? Jag såg nånstans en intervju med en varuhuschef som antydde nåt i den stilen.)

Eller, campar de på parkeringen för att inte missa en enda minuts viktig shoppingtid? Det kan jag förstå. Jag och A som har långt till närmaste Ikea och inte är så morgonpigga känner oss sällan eller aldrig färdiga när vi blir utkastade vid stängningsdags.

Utom den här gången, när vi kom i tid för frukost på Ikea. Då hann vi faktiskt klart.

Ja, jag vet att jag inte har rapporterat vecka ett än, och det blir ingen rapport om vecka två heller. Rubriken var mer ett statuskonstaterande. Semester = inget skrivet. Sambon har fyra veckor så ni kan ju räkna ut själva hur länge det dröjer innan det blir nåt läsbart här (2+2 veckor alltså..?).

Jag har några usla snapshots i kameran som jag tänkte klämma in här nån gång kanske.