kajo.info.se

Här va: Utgångsläge 2011. Stor vit yta att fylla med nåt. Ser kanske rentav idylliskt och lättarbetat ut?

Om det inte vore för det här då. Storvägen. Bilar som kör för fort. Lokalbussar. Långtradare och grusbilar som smiter förbi här istället för att ta E14 som de egentligen ska. Scoobs står precis vid vårt tomthörn. Och så närmaste grannen med full insyn.

Lördag morgon ville Scoobs gå ut klockan sju. Ajöss med min sovmorgon.

Jag tog med kameran ut i solskenet och fotograferade gården ur alla vinklar. Inga snygga kompositioner; bara för dokumentation, tjoff-tjoff-tjoff, med urfrätt motljus, skuggor utan teckning och lutande horisontlinjer.

Sedan in och hämta tomtkarta, penna och måttband för att rita in alla träd och buskar, jordkällaren, jällbron och annat som saknas på kartan.

Allt eftersom klockan gick blev skaren porös och jag for igenom, ibland till knäna, ibland till skrevet. Under ytan dolde sig ventilationstrumman till jordkällaren, där hade jag kunnat göra illa mig riktigt ordentligt. Smalbenen blev illröda av skrapmärken från iskanterna.

Sedan gick jag in och inspirationssurfade. Och hittade till Helen Lenninger på Länninge trädgård. Jag gick i spinn på det gulliga uterumshuset med den fina dammen utanför, och stolen som står där på ett trädäck intill en rosa blomkaskad. Jag var tvungen att visa A.  ”Så där skulle man väl kunna stå ut med att ha det”, sa han. Det tar jag som klartecken för projektstart nästa sommar… :-)

Visionen. Bilder från Helen Lenninger på Länninge trädgård

Jag jobbade lite i plantskolan nu på morgonen. (Det vill säga pluggboxen på fönsterbrädan.) Ännu ett nybörjarfel: Tomater har inte i pluggboxen att göra. De gror tidigt och växer fort. Deras små klasskompisar har knappt sparkat av sig täcket än.

Jag hade assistans av två luddiga medhjälpare som låg på bordet med nosarna en decimeter ifrån och missnöjt undrade när det skulle bli deras tur att leka med pinnarna och grönsakerna.

Alla dåliga (läs: för mjuka) påsförslutare gick åt så det blev nästan som en vårstädning i påsförslutarlådan också. Jag klipper dem i två bitar, slår ena änden kring en grillpinne och formar en mjuk böj. Mycket bra.

När jag ändå höll på var det ju lika bra att göra pinnar åt alla, även om det i några fall kändes som att komma med en trehjuling till BB.

Tre små Ernst-bäbisar har kommit upp, och det är fullt hus på raden med Ernst-mostrar (hmm, börjar bli snårigt med familjerelationerna nu). Paprikor bör det alltså finnas tillräckligt av.

Tomater likaså. Extra många av Moneymaker/Dansk Export eftersom jag hade två fröpåsar av olika märke och naturligtvis måste jämföra grobarheten. Den ena var nyköpt Weibulls, den andra Lidl från förra säsongen. Weibulls-fröna grodde lite tidigare men Lidl:arna är snart i kapp.

Bifftomaten Marmande var först upp ur jorden av alla och kanske garderade jag lite vid sådden för i två pluggar lyckades det komma upp två små stjälkar. Brutalt ryckte jag nu upp dubbletterna och fick genast dåligt samvete – mörda fullt livskraftiga småplantor? Nej minsann. Gratispåsen med gula tomater som jag fick med en frökatalog innehöll bara några få frön, så på den raden fanns tomma platser som nu kom till pass. Grobarheten på gulingarna var för övrigt noll. Inte ett liv har synts till där.

På tal om gulingar så har jag dessutom ett spännande litet projekt på gång: physalis. Fem ynkligt tunna men lååånga stjälkar har visat sig.

Fortfarande har jag inte ordnat växtbelysning. Inte så konstigt att de ringlar och ranglar sig.

”Rosboken” slök jag till frukost och ”Perenner – de 125 bästa sorterna från A till Ö” till middag, underbart mumsiga.  ”Staket, grindar, plank och portar” blev kvällsfika och lunch följande dag, och fylld av inspiration att skissa och bygga blev jag. ”Drömmen om ett orangeri” har jag skumläst i sängen; orangeri eller växthus känns väldigt långt bort för närvarande men jag gillar den personliga blandningen av utformningstankar, användartips och recept.

I ärlighetens namn hade jag gott kunnat vara utan Rosboken, den är söt och fin men allt som är relevant för min zon har jag redan läst mig till tidigare. Perennboken är ett bra köp, informativ, pedagogisk och inspirerande, den kommer jag att ha nytta av. Staket-böcker har jag ett antal sedan förut men just den här valde jag för att den har några pergolor, spaljéer och portar som jag gillar. Jag fick för övrigt begär efter en bok till på samma tema på biblioteket idag. Håhåjaja.

På besök hos svärmor i helgen fick jag bläddra i ”Stora boken om krukväxter” från 1979-1980. I jämförelse framstår min nyinköpta ”Krukväxter – ursprung, skötsel, förökning” (även den utgiven av Ica Bokförlag) som faktaspäckad, korrekt, formaliserad och … avskräckande. Det är välmenande varningar under varje rubrik. ”Svårförökad.” ”Se upp så att det inte följer med sköldlöss eller ullöss från affären.” ”Om jorden är ständigt blöt är risken stor att rötterna ruttnar.” Ja, det är ju bra att veta, men inte blir jag värst inspirerad att möblera mitt hem med växter. De ofta hårt beskurna bilderna visar ett oklanderligt välskött exemplar, väl ljussatt mot neutral enfärgad fond. Som mug shots av växter: upplysande men inte lockande. Det finns tre-fyra miljöbilder totalt i hela boken. Jag saknar också de små subjektiva tipsen blomnördar emellan, typ ”oooh så fin tillsammans med/planterad i…”. Uppslagsbok – definitivt ja. Inspirationskälla – nej. Några av de rara mormorsblommorna som är så framträdande i boken från 1980-talet finns med men försvinner helt in i konformiteten, objektiviteten och det breda ”moderna” urvalet på 2010-talet. På sitt sätt ett tidsdokument som framträder extra tydligt mot bakgrund av sin föregångare.

Nå, vidare. ”Trädgårdsdesign för en vackrare hemträdgård” av Ann-Christin och Dan Rosenholm är en lånebok från biblioteket, men den väckte habegär direkt: En bild av mörkblå klematis mot limegrön krondill?!! Fantastiskt fint. Skulle jag aldrig ha kommit på själv. Och bara att ställa frågan ”vilken sorts trädgårds- och inredningsstil gillar du – romantisk, formell, kreativ?”. Så självklart, men det har ingen av de andra trädgårdsböckerna gjort. Det var som att tända lyset i ett mörkt förråd. Det är en tjock bok med många kapitel, bilder av väsensskilda exempelträdgårdar och frågor att begrunda. Dofter, blomningstider…  Jag behöver komma tillbaka till den. Jag behöver ha den i min bokhylla permanent. (Till skillnad från ”Att planera och anlägga trädgård. En praktisk handbok” av Olle Helling som det för min del räcker att låna på biblioteket. Jo, den ger bra information om både processen och hur mycket plats man bör beräkna till olika element men den får inte mitt hjärta att sjunga. Här finns 50 ritningar som är  variationer av samma grundkoncept, och när man inte gillar grundkonceptet så faller det platt…. )

”100 pioner” innehåller historia, skötselråd, bilder och mycket kortfattade beskrivningar av just det, ett hundratal pioner. Det är avgjort fler än jag behöver. Jag har bara en handfull på min lista men vill förstås gärna kolla att jag inte missat några väsentliga.

”Villaträdgårdens historia – ett 150-årigt perspektiv” har jag haft på min önskelista hos Adlibris sedan den släpptes 2006, men som alla genomarbetade fackböcker var den dyr. Nu när den var med på rean fick den så klart följa med hem bums. Hittills har jag bara bläddrat och punktläst i den och det har stärkt mitt första intryck, det är definitivt en bok som jag vill läsa. Autentiska bilder från 1800- och 1900-tal ger perspektiv och aha-upplevelser. Att det formella klädmodet ledde till framväxten av ett helt trädgårdsliv i skugga blir rent skrattretande mot våra nutida soldyrkaridéer. Bra köp.

”Äpplen i Sverige – 240 äppelsorter i text och bild” köpte jag till referensbiblioteket bland annat för att den har ett avsnitt om hur man identifierar äppelsorter, men allra mest för att jag vill ha en ”second opinion” på de äppelsorter som jag redan kryssat för i Leif Blomqvists ”Våra fruktsorter”. Jag blev mycket förvånad över uppgiften att mitt favoritäpple Golden Delicious är odlingsbart i Skåne.

”Prismas stora keramikbok” är också till referensbiblioteket. Där får den stå till mitt nästa lerskov som jag är övertygad om kommer att komma. Tyvärr lägger den mest fokus på lerhantering och fuskar över bränningsmetoderna. Nå, det går att komplettera. Jag älskar Prismas stora böcker, det finns alltid något användbart i dem.

”Hönsboken” är ”istället-för”, egentligen är det ”Höns i trädgård” som jag suktat efter i flera år men den har alltid varit tillfälligt slut när jag varit i köptagen. Efter att ha bläddrat i båda men inte läst nån av dem så upplever jag att Hönsboken ger fler infallsvinklar och mer kuriosa om höns, tuppar och äggproduktion både allmänt och kulturellt, medan Höns i trädgård är en mer personlig och praktisk betraktelse över att ha höns för husbehov.  Hönsboken får bra köp i alla fall. Men jag är helt övertygad om att jag behöver Höns i trädgård också. Jag behöver nästan alltid en bok till.

Och så ”Miraklet på Speedy Motors” då. Nionde boken i serien Damernas detektivbyrå. En karamell som jag sparar till en regnig dag. Eller förkyld. Eller.

Förrförra året köpte jag ett mäthjul. Det använde jag bland annat för att mäta upp en del av släktgården, cirka 2-3 hektar närmast boningshusen. Härs och tvärs kutade jag med detta hjul och antecknade noga och det tog sin lilla tid. Kartan ska bli en present till K som äger gården. Den handskriva versionen ligger i min hängmappshurts och jag har tänkt föra över siffrorna till en digital bild.

Nyligen blev det ju aktuellt att mäta igen för att ta reda på hur mycket staket vi behöver till vår egen tomt. Eller för att vara mer exakt, hur långt 43 staketsektioner skulle kunna räcka. Mäthjulet var inget alternativ eftersom snön ligger meterdjup. Så jag fotograferade tomtkartan från kommunen, öppnade den i Google Sketchup, använde måttbandet och skrev in alla tänkbara mått; längd och bredd på hus, avstånd mellan husen, från husgavel till tomtgräns, kvadratmeteryta på olika områden etc. Så att det är klart en gång för alla liksom.

Sedan fick jag för mig att kolla hur långt det var att promenera med jycken till en bekant. Då först kom jag ihåg att det går att mäta via Eniros karttjänst.

Jag har jämfört måtten från vår tomtkarta med resultaten från Eniro och det är svårt att sätta pluppen exakt, men den hamnar inom godkänd felmarginal för grovplanering och uppskattning av materialåtgång. Jag mätte på kartbilden men för andra är det kanske enklare i hybridläget där karta och flygbild överlappar varann. Man skriver in adressen i kartsök och använder sedan linjeverktyget under ”Rita och mät”. Ett tips är att ha en pappersutskrift att kladda ner måtten på, eftersom de bara anges när man drar linjen.

Det går väldigt mycket fortare att mäta i datorn än med mäthjul. Men man går förstås miste om motionen. :-)

Trädgårdsbacillen håller i sig. A är lite bekymrad över dess intensitet men jag försöker trösta honom med att det går över så småningom. Mina skov brukar göra det. Men just nu är det alltså i full blom (hehe). Betänk också att detta är min första trädgård nånsin! Förut har jag ju bara bott i andras trädgårdar. Man får bli extra knäpp då. Till galenskapen bidrar nog också tågluffar och resor. Jag har sett vad som går att göra och det har gjort intryck.

Redan för något år sedan började jag titta på växter. De senaste veckorna har jag sammanställt långa ”tänkbara”-listor och samlat på mig fakta från många olika källor. Det visar sig rätt ofta att en växt som är fin på bild och rekommenderas för ett visst ändamål även har några andra egenskaper som jag inte tycker är så roliga.

Blomböcker och frökataloger är påfallande ofta skriven av nån i zon 1 eller 2 som har hur mycket växter som helst att välja på och är beredd att lägga oändliga timmar i sin trädgård. De har trädgården som jobb.

För mig är förutsättningarna annorlunda. Jag ska förhålla mig till zon 6 enligt kartan och kanske 7 som tomten är nu, med fritt spelrum för kalla vindar från alla håll.

Min grundtanke är också att resultatet ska vara en ”lat” trädgård. Jag är beredd att lägga mycket omsorg på utformning och grundläggning. Jag kan nog också tänka mig att göra några rejäla arbetspass varje vår och sensommar, men sen vill jag att den ska klara sig själv. Alldeles särskilt i juli då jag antingen vill lata mig i hängmattan eller kanske åka bort några dagar. Om några år ska det inte vara sex timmars gräsklippning två gånger i veckan med extra trimning runt buskar, träd och stolpar, och inte heller en massa passning med vatten eller ständigt återkommande maratonpass med ogräsrensning.

Alltså är det en hel massa som ska ändras och mycket som går bort. Mina listor är redan fulla av strykningar.

Det är okej. Begränsningar är bra för kreativiteten, det har jag sett otaliga exempel på. Dessutom finns det många knep som folk gladeligen delar med sig av i böcker, bloggar och forum. Det gäller att fundera, känna efter och läsa på innan man gör.

Sedan tidigare finns en lååång lista över funktioner som vi vill ha i trädgården. ”Grilla” står inte på listan. Däremot husdjursrastgård, tvätta bilen, slabb-bänk, kokgryta, mycket för vilda smådjur (gömslen, bon, vatten, mat), frukt, bär och grönsaker, minst tre sittplatser (morgon, dag, kväll), hängmatta/hammock, tågbana, damm, bäck och kanske badplats.

Grovt yxat har jag delat in vår 4.200 kvadratmeter stora tomt i fyra delar, men det är som sagt grovt. I verkligheten måste det bli fler.
* Framför huset mot stora vägen, cirka 1170 kvm. Består för närvarande av gräsmatta med en delvis grusad smitväg, en liten kulle med jordkällare närmast ladugården, 6-7 buskar och ett pyttelitet potatisland. Omgärdat av cirka tio björkar och en gran närmast husknuten. Här tror jag att det mesta i trädgårdsväg ska rymmas. Blir omgärdat med staket och nät för Scoobys skull. Fast helst skulle jag ju ha ett bullerskydd mot stora vägen.
* Den ”lilla plätten” bakom huset, mot byvägen, cirka 400 kvm. Här finns närmast husväggen ett vildvuxet buskage som kanske är hansarosor och möjligen en pion. Här finns också två rader med röda och svarta vinbärsbuskar. Allt inramat av några rönnar, ett buskage av okänd sort intill byvägen, en syren vid infarten, och en massa björkar förstås. Här blir det uteplats, eventuellt med högt stängsel för katterna och kanske grönsaksland. Även denna del blir inhägnad med nät och staket för Scoobys skull.
* Ytan mellan infarten, ladugårdsgaveln, garaget och logen (där bokstaven ”A” syns på tomtkartan) är cirka 500 kvm. Består i dag av sank och bucklig gräs/mossmatta och fyra björkar längs byvägen. En svartvinbärsbuske klämmer sig intill ladugårdsgaveln men där kommer den inte att få bo kvar. Gräsytan ska förhoppningsvis bli grusplan nån gång i framtiden, omgärdad av rosor och klematis.
* Hägna bakom ladugården. Grönfoder motsvarande ett traktorägg per år samt en stor gran som är stamkvistad nertill så att den ser ut som en förväxt Disney-gran. Och en björk förstås. Jag funderar på att plantera en rönnhäck mot stora vägen. I övrigt hemligstämplade planer för denna del som är cirka 900 kvm.

Tomtkartan. Norr är uppåt. I övre vänstra hörnet syns logen och den lilla rutan intill är garaget. Den långa kåken är ladugården (25 meter…) och den fyrkantiga pluppen med kryss nederst i söderläge är alltså huset.

Från norr. Hägna bakom ladugården till vänster och logen till höger.


Infarten, det vill säga vy från väster. I centrum av bilden syns gräsmattan framför huset. Stora vägen går vid björkarna som skymtar där (klicka för förstoring). Där funderar jag på nåt slags buller/insynsskydd men till att börja med blir det nät. Längst till höger i bild syns den stora syrenen. Intill björkraden ska vi också sätta nät.


Vy från söder. Här blir det staket längs byvägen och förbi husgaveln åt höger (mot öster och stora vägen framför huset).