kajo.info.se

P27 och Sigrid på bilder från förädlarna. ”Alldeles lika, bara storleken som skiljer” tänkte jag när jag såg bilderna.

Men i verkligheten:  P27 och Sigrid hos mig sommaren 2012. Undrar om P27 verkligen är P27?

Lite orättvist känns det att se bilder söderifrån på skvatt galna höstanemoner och klematisar som annekterar nya kvadratmeter i rasande takt och blommar som om det inte finns någon morgondag.

Jag gläd åt en blomma på Huvi och vakar ängsligt över tre små knoppar på höstanemonen.

Å andra sidan har vi blygsamma snäck- och snigelproblem. Jag visste inte att de gillar bajs? Hm, är det kunskap som man kan ha till något?

Så här grällt blir det när man knölar ner för många Foxtrot i samma kruka.

Liljan ”Foxtrot” och rosen ”Northern Accents Sigrid”.

Igår sprang jag omkring med krukor i trädgården och provade nya kombinationer. Det är som ett tusenbitarspussel: lite i taget faller bitarna på plats.

Kameran har svårt att återge vissa färger, och när det gäller rött klarar den knappt att fokusera, det blir oftast suddigt. Det slår mig just att autofokusen kanske är infraröd? Inte så mystiskt i så fall, rött mot rött syns inte så bra.

Röllikan ”Paprika” och nejlikrosen ”Pink Grotendoorst”.

Jag vet ju att det kan vara stor skillnad på färger i sol och skugga, och att både läget (ljust/mörkt) och intilliggande färger spelar in i hur kombinationen blir. När det gäller matchning utifrån separata foton, som jag ägnat mig åt under vinterns beställningar, så spelar både kameror och bildskärmar in. Apropå det ska jag visa ett exempel ”när det inte alls blir som man tror”. Återkommer.

Onesta är 1,5 meter hög, kanske för att hon liksom övriga dahlior stått för mörkt. Nu trivs de nog bra med lä och full sol. Om det inte vore så torrt intill väggen.

A:s favorit Hansaland.

Jag har köpt tre sorters blålila nävor: Brookside, Orion och Rozanne. Det är mest blomhöjden som skiljer.

Ritausma.

Climbing Bonica.

Lena ger så mycket blommor att bladen knappt syns.

Schersminen som jag knyckte som litet skott hösten 2010 är numera en liten buske klar för utplantering. Jag har tre-fyra småttingar på tillväxt också.

Pionen Buckeye Belle som jag köpte i våras är den enda av de nya som blommar. Bara en, men vilken blomma. :)

Praktröllikan ”Paprika”.

Jag har ägnat några dagar åt att plantera om frösådder. Närmast är det mängder av pärleterneller (över  70) som så småningom ska planteras mellan rosa rosor. Dessutom några rangliga pipörter och kantnepetor. Sedan tog jag mig för att dela en nyköpt fjällkåpa och en grönlandsfingerört i vardera 20-talet småplantor.

Här är det  våningsviva, klematis, riddarsporrar och en liten schersmin som gömmer sig för solen…

Northern Accents Lena har enkla små blommor, bara som en enkrona, men mååånga.

Från vänster: Kap Diamant (rosa fylld), Nearly Wild (enkel vitrosa), Northern Accents Ole (slår ut rosa men blir vit). Jag tror att Ole är min favvo än så länge. Knopparna är som marsipanrosor.

Förra veckans projekt: Fem kvadratmeter bärland under konstruktion. Först grävde jag ut två kubik jord och sen skottade jag tillbaka den i omvänd ordning.

”Stolligt!”, tyckte Scoobs.

”Karma Marten Zwaan” påminner om en näckros. På tal om dahlior så liknar min beställning från i våras ”tio små negerpojkar. Jag tänkte beställa 12 men det blev 11. Sen var det några som inte fanns, så jag fick sju knölar, varav en var rutten. Så jag har sex gröna plymer som nyss fått flytta över i hinkar intill fjösväggen där jag hoppas de ska få lä och värme.

Dessutom frösådde jag en hel liten skog av dahlior som i likhet med i fjol fått dö i stillhet. I fjol torkade de bort som spädisar. I år har många hankat sig fram ända tills nu men merparten har dött av svält eller olyckor. Jag håller just på att skola om dem i större krukor och de bryts av till höger och vänster. Om inte jag tar knäcken på dem så kommer vinden och solen att göra det. De som överlever är alltså av en särskilt tursam eller tålig sort. Jag är lite som Darwins princip ja?

Saker man behöver när man ska plantera plommonträd: spade, grep, grensax, korp, två presenningar, virke till sarger, skruvhink med rätt bit, skruvdragare, riktsnöre, jordsäckar, skottkärra, stenhink, 60 meter vattenslang… Få se, vad har jag glömt?

Jo, medhjälparen ska förstås ha dyna och huvudkudde. Glömmer man kudde så duger en fleecetröja.

Ett av livets mysterier: när man grävt på ett ställe som visar sig olämpligt på grund av björkrötter och lägger tillbaka gräset så blir det en torva över?