kajo.info.se

Vi satte potatis hos svärmor, och lämnade de leriga stövlarna ute på gräsmattan medan vi åt middag. Då kom det en oväntad regnskur…

Tjadden har börjat sova i sängen på nätterna.

En stund efter släckning, när jag halvt om halvt somnat, kommer hon och styr och ställer med tasspetning och försiktiga nyp. Hon har dresserat mig väl. Jag ska ligga på höger sida med benen lite uppdragna, så att hon kan rulla ihop sig till en boll med ryggen mot mina lår och huvudet vid min mage. Där spinner hon så det dånar. Det är ju mysigt.

Men sen, på natten, tar den lilla bollen plötsligt upp halva sängen och jag vaknar med värmeslag och ryggont, inklämd mellan elementet A på ena sidan och det pälsklädda värmekraftverket på andra sidan.

Framåt morgonkulan ligger jag halvvägs in på A och vaknar av att han spottar ut mitt hår eller flyttar på andra tentakler som hamnat olämpligt. Tjadden liksom expanderar och lyckas på något magiskt vis ta upp hela min säng. Vi skojade i går om att det kommer att sluta med att A ramlar ur sängen och får ta över hundens sovplats.

Knappt hinner man putta ut trängselkatten och somna om, förrän man väcks av en tung duns intill ansiktet. Då är det Kasper som ytterst pussnödigt och kärvänligt meddelar att det faktiskt är slut på torrfoder i hans skål.

Jahapp, dags att kliva upp. Och tänk, i dag är jag så där trött och stel igen? Måste kanske börja äta vitaminer.

Jag och A kammade oss och gick på vägmöte hos grannen. Det kunde ju bara sluta på ett sätt. A kom hem med utnämning till justerare och revisor, och jag blev sekreterare.

Ingen konst att göra karriär i obetalda uppgifter.

A har funderat lite över pinnen som på något mystiskt vis hoppar tillbaka ner i Scoobys vattenburk varje gång han plockat ur den. Pinnen är en räddningsplanka för oförsiktiga och törstiga småkryp. Dels för att jag inte vill att de ska drunkna, dels för att jag vill slippa rensa bort en massa lik ur dricksvattnet. Win-win liksom.

Edit: men björkhängen och annat flöj kravlar sig  minsann inte upp självmant ur baljan…

Hos oss står en jättestor ampellilja, även kallad salladsbaren, på golvet för självplock. Egentligen är det Scoobys magknipsmedicin men Kasper låter sig också väl smaka.

”Det är vi och Kvantum som har salladsbar”, konstaterade A.

”Men vi har egenodlad”, sa jag viktigt.

”Hm. Vår salladsbar är ju odlingen”, kontrade A.

Färskare än så blir det inte.

Jag har satt hjul på sparken. Och motor. Samt hottat upp den med stoppade stolar och ett litet klimatskydd. Huj vad det ska gå söderut senare i veckan.

Vad för slags galning köper nya fina hinkar för att omedelbart borra hål i dem? Svar: en trädgårdsgalning som köpt massor av barrotade växter på postorder.

Jag matar fåglar. A matar myror. Vi har diametralt motsatta syften.

Det här är en 61 millimeter lång motoraxel, svarvad i rostfritt ickemagnetiskt stål, SS2346. (Nu är det meningen att ni ska bli imponerade för rostfritt är svårt att svarva.) Notera särskilt att axeln konar (smalnar av) på högra sidan. Det krävs nämligen ett speciellt tillbehör till svarven för att åstadkomma det: en toppslid.

En sån här axel finns inte att köpa i Sverige. Mycket lämpligt då att A har sin egen lilla produktionsenhet uppe i pysselkammaren.

Axeln ska sitta i en LRP X11 5,5T. Utan axel vore den en tusenlapp redo för soptunnan. Behöver jag tillägga att A är myycket nöjd över kvällen insats? :-)

Annons i mesbladet:

”Fröstugorna har stängt för underhåll. Långbord och släktkalas välkomnas åter i höst. Så långt lagret räcker erbjuds drop-in vid åtta mindre bord för sällskap om 1-4 personligheter. Generösa sällskapsutrymmen står till ert förfogande i väntan på bordsplacering. Menyn är begränsad.”

Anteckning till management:

”Höjd kapacitet krävs för hemvändarveckor i mars-april, då det även är livlig genomfartstrafik med efterfrågan på specialkost, exempelvis äpplen. Stamgästernas önskemål om gräsfrön och krossad säd har inte tillgodosetts, där finns förbättringspotential. Planera för tidigt leverantörsstopp.”