kajo.info.se

Hehehe … Från www.sp-studio.de

Vem hade kunnat ana att hammare skulle vara ett viktigt hjälpmedel i disken? Men så är det. Ett par välriktade knackningar på kanten är precis vad som krävs för att diskmedelstabletten ska få plats innanför luckan.

Jag tar vardagstriviala bilder med mobilkameran som jag tänker lägga ut här. Men de senaste månadernas outtalade händelser ligger som en stor kronologisk propp.

Inte kan jag lägga ut vardagsnonsens innan jag formulerat de stora, viktiga händelser som orsakat mig sådan sorg? Men orden som kommer ut om det som skett är för många, för blödande och gråtiga. De passar sig inte här.

Jag sörjer min fina trasiga hund Tully, som jag inte kunde eller orkade laga. Tully fick somna in 30 maj och alla säger att ”det var rätt beslut” men jag kan inte förlåta mig.

Och jag sörjer att jag kört sönder mig igen. Det är åtta år sedan sist och jag trodde att jag var på säkra sidan. Nu tvingas jag inse att mönstret och sårbarheten finns kvar. Jag skäms och förtvivlar.

I dag blev Kaspers sista dag. Min fina katt fick hjälp av veterinären att somna in.  Nu vilar han intill Scooby under päronträdet.

Den sista månaden blev en lång väntan på att han skulle få tillbaka aptiten, ett mirakel som inte skedde. Han tynade bort inför våra ögon och han var så trött, så trött. Vi förstod ju att han var trasig. I dag när allt var över kunde veterinären känna en stor, hård knöl i hans mage. Säkert var det den som var orsak till kräkattackerna i november, och som så småningom ledde till att levern slutade fungera.  I helgen sov han på golvet bredvid min säng, för trött och vinglig för att klättra upp till nån av sina vanliga sovplatser.

Stora, ståtliga Kasper som kunde hoppa nästan två meter från stillasittande. Han gillade verkligen att ligga uppe på höga skåp. Han tog sin uppgift som sällskapsdjur på allvar men ville inte sitta i knä och absolut inte bli buren i famnen. Hellre ville han ligga på bordet, med min arm som kudde.

Fyra år fick vi tillsammans. Det känns som att livet var orättvist mot Kasper. Vila i frid, mattes fina kisse.

Jag tror vi satte omkring 700 tulpanlökar i höstas. Om någon dag slår de ut.

Nån har knipsat av två knoppar, längst bort på kanten. Hoppas de inte var goda…

Vissa sorter blommar redan. I fjol kunde jag alla namn. Nu minns jag knappt nåt.

Hela våren har jag klagat över bristen på regn. Mina växter behöver vatten!

Nu regnar det. Äntligen grönskar det! Ja…

De senaste dagarna har jag klagat över att när marken är blöt så får jycken ont i sina spruckna tassar.

I dag letade jag fram Molles gamla strumpor med gummisula som legat i låda i många år eftersom de var alldeles för stora för Scooby.

Även om Tully förde mycket oväsen när strumporna skulle på så tyckte jag mig märka en klar skillnad väl ute, både lätthet i steget och gladare i humöret. Så nu hänger strumporna på tork till nästa promenad – och då tar vi nog på dem även om det inte regnar.

Mitt i SvD-surfningen ploppade det upp en ruta som meddelade att jag nu bara hade ”5 av  25 gratis artiklar kvar”.

Jag tror att den reaktion de önskat på det var att jag genast skulle trycka på en köpknapp. Min reaktion blev snarare åt andra hållet, jag tappade lusten att läsa artikeln jag nyss klickat fram. Nästa tanke var att ”jaha, då ska jag spara gratisartiklarna tills jag behöver googla nånting”.

Medievärlden uppger att 33.000 personer registrerade sig för digital läsning av SvD redan första veckan. Om man tittar närmare på den siffran så verkar merparten vara folk som redan prenumererar.

Medievärlden uppger att det kostar 185 kr per månad att prenumerera på SvD digitalt, eller 15 kr per dygn.

DN har gjort en sammanställning av vilka tidningar som tar betalt på nätet och vilka strategier de valt. Där framgår det att nu under 2013 är bara en tidsfråga innan fler tidningar lägger material bakom betalspärr.

Personligen tror jag att Aftonbladet Plus för 29 kr eller möjligen Expressen för 99 kr per månad är summor som ströläsare kan betala för att bli permanenta kunder, därför att det är så uppenbart mycket billigare och enklare än att gå ut och köpa papperstidningen.

Om man bara sparar knappt en hundring på att läsa SvD digitalt jämfört med att få papperstidningen hemburen (185 respektive 273 kr)  så tror jag inte att det knyter fast nya prenumeranter. Snarare då att digitala SvD kannibaliserar på sina egna papperstidningsprenumeranter vilket gör papperstidningen ännu dyrare och snart ohållbar som produkt.

Jag tror att  SvD förlorar läsare på webben, vilket inte nödvändigtvis är till nackdel för dem, för bandbredd kostar också. Kanske blir det så småningom ett stabilt, lojalt, digitalt prenumerantgäng som hänger kvar och betalar för journalistik i digital form.

Eller så fortsätter dagspressen som helhet att förlora läsarnas intresse. Det väcker frågor om vad ”allmänbildning” kommer att vara i framtiden. I dag blandar alla under 50 år sin egen informations-cocktail från många olika källor.

Jag tror att journalistiska grundprinciper fortfarande är relevanta och att goda kommunikatörer kommer att efterfrågas även i framtiden – men jag undrar vem eller vilka som kommer att ge helhetsperspektiv.

Årets blåsippor! Hurra! Det finns hopp.

Ett tag trodde jag att allt gått på tok i min trädgård för ingenting kom ju upp.

1 maj syntes en enda blyg men tapper liten krokus som knappt kravlat sig upp ur jorden innan den slog ut. Nu en vecka senare är de fler än 10 men långt från de 200 krokusar jag hade på källarbacken i fjol.

Å andra sidan fanns inga tussilago till mommas födelsedag 14 april heller, och dem har jag inte planterat så blombristen kunde inte bara bero på trädgårdsmästarn.

Nu jämför jag datum på fjolårets bilder. Tussilago och blåsippor 22 april, och krokusar 25 april. Vårstjärnor och bellis i loglimpan 2 maj. Tulpaner fullt utslagna och nersnöade 5 maj.

Jag får visst vänta några veckor till.

Finaste Kasper är sjuk. Jag hoppades länge att det skulle gå över, bara han fick annan mat skulle han bli frisk.

Önsketänkande.

Sanningen är nu att Kasper gått ner från cirka 6,6 kilo till 4,2 på ett halvår. Han skulle behöva äta som en liten ponny för att ta tillbaka den vikten. Men han äter bara några små kulor i taget. Vissa dagar kräks han.

Han har inte ont, men är så trött. Varje dag fiskar jag ner honom från skåpet för att gosa en stund. Det är mycket noga hur det ska gå till. Gör jag rätt så spinner han så det dånar.

Kasper är bara 8 år. Jag tänker på allt som han inte fått göra och uppleva. Nu är det för sent. Jag tänker på vad jag kunde-borde-skulle ha kunnat gjort annorlunda. Det nyttar ingenting till.

Mest skyller jag på maten. De där färgglada påsarna med torra kulor som mest bara innehåller spannmål och tillsatser. Det enda han vill äta. Kära Kasper, katter ska äta kött. ”Nej, jag vill inte ha.”

Levern slutar att fungera.

Än är det inte riktigt dags att säga farväl, men snart. Vi tar en dag i sänder.

Tully samlar skatter i sin säng. Där hittar vi vantar, strumpor, trasor, dukar och kattleksaker. Man kan få byta ifall det är nåt man är rädd om. Det enda som råkat gå sönder hittills är en hemstickad toffla från 1978.

Idag kom han med en present till mig vid datorn: färskt bajs som han hittat i kattlådan. Nu är vägen till denna fyndighet avspärrad med en torkställning…

Han gnager ständigt på sina trasiga, ömma fötter. Hoppas att salvan kommer snart.