kajo.info.se

Dagens epos är inspirerat av ett pressmeddelande om hypnos.

Svenska och finska forskare har gjort maskinella tester på en (1?) lätthypnotiserad person och lagt märke till att den stirrande blicken åtföljs av förändringar i ögonreflexer som vakna försökspersoner inte kan simulera.

– Detta experiment visar existensen av ett helt nytt medvetandetillstånd i människan som tidigare varit okänt för vetenskapen,säger Sakari Kallio, universitetslektor och forskare vid Högskolan i Skövde till forskning.se

Ja, jo. ”Helt nytt” och ”tidigare okänt för vetenskapen”, det låter ju. Om man nu bortser från forskningsvärldens lustiga perspektiv på allt som pågår utanför densamma, så tycker jag att det är en intressant studie.

Jag har ingen egen erfarenhet av hypnos utan har bara sett glimtar av så kallad estradhypnos på TV. I Sverige är bruket av hypnos reglerat på flera ställen, både i patientsäkerhetslagen och i ordningslagen.

Den stirrande blicken som förknippas med hypnos eller trance har jag sett, och praktiserar själv ibland när jag svävar iväg  i nån tanke. Ibland när jag ”kvicknar till” kan det vara för att nån ilsket blänger tillbaka med minen ”vafan gloru på?!”. Mycket pinsamt. Ofta fastnar jag med ögonen på en stolpe, en knapp eller något annat dött. För mig måste det vara något som är stilla, som en pausbild som tillfälligt tar bort inflödet av intryck. Där skiljer sig min vardagsupplevelse av lätt trance  från vad jag sett av parodier där det ofta förekommer en blank pendel.

Lite nyfiken är jag allt på hypnos. Men det känns läskigt också, som en bakdörr man inte har kontroll över. Kontrollfreaket freakar ur lite här.

Jag har faktiskt fått en sån bakdörrsupplevelse av healing, när terapeuten berättade om gamla skador i min kropp som hon absolut inte borde veta något om.

”Svenska föreningen för klinisk hypnos”, hypnosföreningen, har en lista över godkända terapeuter.

Är det nån här som har erfarenhet? *nyfiken*

”Ordning och reda, löning på freda´”, sa jag och lade undan spännbanden som vi rullat ihop.

”Ånger och vånda, black på månda´”, fyllde mamma i.

”Va? Vad sa du?”

Jag har aldrig funderat över att det kunde finnas en fortsättning, än mindre hört den. Kanske finns det fler sanningsverser? Google verkar inte känna till något om det. En hel massa folk använder ordningsfrasen, men var kommer uttrycket från? Jag har en bok som kanske vet, men den är nedpackad.

Somliga vill ha korten på bordet, alla hästarna i stallet och ordning på torpet.

Tjadden vill ha allt på golvet.

När grejen som hon puttat över bordskanten slår i golvet ser hon lika förvånad ut varje gång: ”OJ! Den ramlade ner?!”

Denna fascination för tyngdlagen alltså.

Förvånande saker som man kan upptäcka om sig själv när man blivit drygt 40:

Jag har beställt de dyraste testvinnande dubbdäcken till bilen, istället för att lägga på något billigt eller begagnat.

Jag gillar faktiskt att gräva med spade(?!).

Men bära in ved är bra tråkigt fortfarande. Det måste man nog bli ännu lite äldre för att uppskatta. 60-70 år kanske?

En av björkarna har inte fattat att det är dags att klä av sig och sova. De andra har varit redo för vintern i tre veckor. (Sydlig proveniens, kan man gissa.)

Vad tycker vi om att skrapa rutor? Inte! INNNTE!

Tappra violer ger inte upp förrän snön begraver dem.

Egentligen vill jag ha choklad men den är slut. De här chipsen knastrar så högt att jag inte kan koncentrera mig. Inte bra för film alltså.

Idag vid lunch knakade det plötsligt till i huset. Vinden skrek i skorstenen så att katterna blev alldeles stirriga. När jag tittade ut virvlade löven upp från gräsmattan som en brun vägg. Jag sprang och hämtade videokameran men när jag kom tillbaka var det bara vanligt dåligt väder.

Sen glömde jag bort det. Tills jag kom ut och hittade en bit hängränna utanför dörren, sönderbrutna plastlådor halvvägs borta hos grannen och omkullvälta trädgårdsmöbler och krukor.

Det märkliga är att en meter åt sidan är allt orört.

Lördag var som en sommardag. Söndag tog sig efter en tråkig inledning. SMHI:s tiodygnsprognos spådde +5 i natt, kyla först i mitten av månaden och knappt något regn alls, tiondels millimeter bara. Så jag strosade runt i solskenet och vattnade i tre timmar. Först lökkrukorna och de som var tydligt uttorkade, och sedan resten för att jag hade slangen framme och solen sken som om det inte fanns någon ände. Duktig kände jag mig. Sedan föll temperaturen snabbt.

I natt blev det –3,5 grader.

Tusenskönorna och revsugan är som glaserade; helt stela och inneslutna i klar is. Gräset är fortfarande vitt trots att klockan närmar sig halvtio.

När jag i går kväll läste på om övervintring av växter återkom detta ständigt: ”Inte för blöt jord!”.

Jaja, gnugga in det ordentligt bara.

Och medan jag oroar mig för hur rosorna och alla mina frösådder ska övervintra, så passar jag på att komplettera samlingen. Är det smart det? Vore det inte bättre att först se vad som överlever? Vavava?

Ja, jo, men… det är ju just nu det finns barrotade rosor till bra pris hos odla.nu

Det blev en Blanc Double de Coubert (som stått på listan länge men inte funnits hos ”mina” leverantörer), en ny Stanwell Perpetual (istället för den som aldrig tog sig), en Pink Grootendorst (för att FJ och White Grootendorst blommar som galningar här utanför) och en Persian Yellow (till A som älskar klargult).

I dag har jag gjort lasagne av de sista vårlökarna. Receptet är som följer:

• 1 stor utekruka med hål i botten
• 1 spade dräneringsgrus
• 1 spade jord
• 1 lager stora tulpan- eller narcisslökar
• 1 spade jord
• 1 lager smålök, exempelvis dvärgtulpaner, vårstjärnor eller pärlhyacinter
• 1 spade jord

Vattna ordentligt och låt rinna av. Ställ i jordkällare eller annat frostfritt utrymme till kommande vår. Lägg lämpligen över gnagarskydd, men se till att luft kan cirkulera över och under krukan så att inte lökarna ruttnar bort.

Sex krukor blev det; fyra stora och två mindre.

Jag väntar otåligt på resultatet.