kajo.info.se

Det slokar utanför fönstret. Balkonglådorna ska tömmas.

Jag måste dammsuga. Och skura golv.

Mattan i hallen har antagit en icke tidigare känd färg.

Duschkabinen borde man ge sig på. Och Kaspers grus är spritt runt hela badrumsgolvet.

Jag måste diska. Plastlådeberget tornar upp sig på köksbänken.

Jag måste rensa i garderoben. Allt ligger huller om buller. Hälften borde slängas, en tredjedel borde lagas och en tredjedel (det som jag använder mest) är i tvätten. Eh, hur blev det där nu då..?

Jag måste avlusa växterna i vardagsrummet. Den stora hibiskusen är snart död.

… men först jobbade jag ända till kvällen och sen gick jag en låååång promenad med Scoobs i mörkret, och nu vill jag inget annat än att lägga mig i soffan.

I morgon måste jag shoppa förnödenheter och i helgen ska vi bygga, igen. Och nästa helg, och helgen därpå.

Så när ska jag städa?

[Tänkvärd underhållning/reklam från Volkswagen] Rolighetsteorin.se är tillägnad tanken att något så enkelt som glädje är det absolut lättaste sättet att få människor att ändra på sig.

Nedanstående filmer är alltså möjliga svar på två samhällsfrågor: Hur får man folk att frivilligt motionera? Och hur får man dem att lägga skräpet i soptunnan istället för på marken? Chans att vinna 25.000 kr för den som har fler konstruktiva och roliga idéer.

(Tack Katarina för tipset via Facebook :-)

Det var vinter när vi kom till garaget i lördags. Jag kände mig väldigt förutseende som efter avslutat värv förra helgen hade packat in arbetsbänken i presenning så att vi slapp stå på den hala, skrovliga isbarken som bildats på allt annat trä.

Utsikt över det blivande taket. Vi köpte mer takreglar och skarvplåtar från Byggmax. Spikplåt kan köpas styckevis eller i kartong om 25. Kartongen är stor som ett mjölkpaket och väger 11,2 kilo… Det går inte att ha två sådana i kundkorgen samtidigt för då bågnar handtaget.

I en perfekt värld vore alla takbjälkar på exakt samma nivå och alla takreglar fullständigt raka. I vårt projekt får man ibland övertala reglarna att mötas, både i bredd- och höjdledd. Då är det bra med två tvingar och vid särskilt svåra fall en plankstump. Dessutom ska man ha med sig skruv, skruvdragare, spikplåtar och gärna en hammare, ifall man behöver knacka bort isbark, rikta en plåtvinkel eller hittar nån gammal spik som bör åtgärdas. Många turer upp och nerför stegen blev det innan jag kom på att surra fast en gammal cykelkorg där uppe. Jag är ofantligt nöjd med uppfinningen! Sedan hade det inte gjort något om vi kommit ihåg att ta med enhandstvingarna istället för de gamla tvåhandsskruvtvingarna.

När det återstod bara ett par reglar tog batteriet i skruvdragaren slut igen. Då bestämde vi att arbetspasset var klart. Nästa gång ska vi montera panelblocken ovanför varje portöppning, och därefter ska takplåten upp. Jag måste köpa en ny skruvdragare för min har dött, och A behöver nya batterier till sin. Och så behöver vi bits/hylsor för farmarskruv till takplåten.

På tal om sådant som man behöver, så ligger bra arbetskläder högt på listan. Blöta skor och handskar, snickarbyxor av kallt syntetmaterial och för tunn skaljacka är inte bra för inspirationen. Under veckan införskaffades snickarbyxor i bomull, en vinterarbetsjacka samt handskar med grantex (billigare kopia av gore-tex).

Handskarna var svårast. Jag var övertygad om att vi skulle hitta några lämpliga på Jula. Kriterierna var fodrade, vattentäta och bekväma. Jag provade säkert 30 par handskar av olika sorter. Antingen var de vattentäta men inte varma, eller fodrade men inte vattentäta. Och alla var dåligt sydda. I vissa gick det inte få in tummen eller lillfingret, andra hade knöliga sömmar som skavde. Jag var mycket frustrerad.

Sedan åkte vi till Byggmax och hittade precis det vi sökte för 30 kronor paret. Men de finns bara i one size (storlek 11) och ska utgå ur sortimentet, så vill du ha ett eget par gäller det att handla snabbt. De är mjuka och sköna, hyfsat varma och vattentäta utan att man blir svettig. Fiffigt att det är så mycket reflexband på dem också. Men när de är torra har man überbra klistergrepp, och när de blir blöta är de hala. Värst för mig eftersom handskarna är för stora. Lite läskigt när man bär tunga, frostiga träbalkar.

[Aftonbladet – om att frivilligt återupptäcka 1800-talet] Cheap Mondays grundare Örjan Andersson hade smutsiga jeans på sig varje dag. Till slut var han tvungen att uppsöka läkare för bölderna de gav honom i rumpan. Smuts hade tagit sig in under huden.

… och en kedjemejlhistoria:
På ett sjukhus, i ett väntrum, sitter de anhöriga till en mycket sjuk person. Läkaren kommer in, mycket trött och säger: ”Jag är ledsen. Jag har dåliga nyheter. Det enda hoppet för er släkting är en hjärntransplantation. Det är väldigt riskfyllt MEN det är det enda hoppet. Ni får själva betala för hjärnan.”
Efter en lång tystnad frågade någon: ”Okej, hur mycket kostar en hjärna?”
Läkaren svarade: ”5.000 kr för en manlig hjärna och 200 kr för en kvinnlig.”
Männen i rummet försökte hålla sig för skratt och att undvika ögonkontakt med kvinnorna. En av männen frågade med ett något triumferande uttryck i ansiktet: ”Varför kostar den manliga hjärnan så mycket mer?”
Läkaren log åt frågan och svarade: ”Det är standardprissättning. Vi måste sänka priset på kvinnliga hjärnor eftersom de ju faktiskt är använda.”

Jag ska införa en ny kategori i min blogg. Jag har ju trams där jag samlar mina egna tramserier, men var och varannan dag upptäcker jag rätt tramsiga saker i den stora världen utanför mitt liv. Jag har bestämt mig för att de förtjänar att listas.

Men vad ska jag kalla det?  Förslag mottages. Jag kallar det tills vidare sladder, i vilket blandade snuttar, hörsägen, villfarelser, besynnerligheter och annat kommer att bjudas.

Här är senaste dagarnas skörd:

[Barometern, ett vardagsmysterium] Mitt bland läskbackarna på Maxi ligger en konstprofessor och sover i en säng.

[Expressen, på temat mäklarförbiseenden] Den lilla stugan beskrevs som avsides och idyllisk. I verkligheten ligger den precis intill två stora kärnkraftverk.

[Youtube, minidokumentär] Bäbispandor behöver också nysa ibland.

[Norrbottens-Kuriren, avdelningen vandringssägner] Ett samhälle i norra Sverige med 25.000 enbart kvinnliga invånare, där många av dem är lesbiska skogshuggare.

Jag har bestämt mig för att köpa en spikpistol, lagom för att skjuta in tre tum i ytterpanel. Första bästa på Jula skulle säkert vara tillräckligt bra. Men så upptäckte jag att man kunde välja mellan 21 och 34 graders vinkel på magasinet. Varför då..?

Jag messade frågan till två personer som jag trodde visste. Ingen av dem kom med någon tillfredsställande förklaring, och därmed var det kört. Stora spikpistolsutredningen startade. Kvällen försvann i ett nafs. Jag är ju sån att jag inte kan stanna halvvägs utan måste gå till botten med allt. Nu vet jag det mesta som är värt att veta om tryckluftsdrivna spikpistoler – utom hur det är att faktiskt använda en. Den insikten lär dröja ytterligare några veckor.

I fredags (2 oktober) gick A hem tidigare från jobbet, och så for vi på shoppingrunda med släpvagnen bakom Taurusen. (Himmel vad den känns lyxig och bekväm nu när jag åkt liten sportbil hela sommaren. :-)

Först åkte vi till Jula och köpte varsin hjälmluva (som nedan mannekängas av A). Sedan vidare till Byggmax för att lasta på lecablock, virke, takplåt, spikbleck och lite annat. Hemma surrade vi fast en stege ovanpå lasset och kånkade fram mätutrustning och verktyg.

Lördagens beting gick i ett huj! Med hjälp av mamma och L bar vi ut alla väggblocken på plats. (Jag ångrar nu att jag inte tänkte på att ta en bild där väggarna låg som ett omkullslaget korthus!) Efter några försök kom vi på en bra teknik för att kunna resa blocken på tre personer, så att L fick gå och ägna sig åt sitt eget projekt, nämligen att lägga takplåt på den nybyggda verandan.

Grunden som vi gjort var 18,72 meter lång. Den siffran hade vi kommit fram till genom att mäta syllbräderna på de olika blocken. När baksidan var rest var grunden nästan 7 centimeter för lång! Husets verkliga längd var alltså 18,65. Felmarginalen kommer sig av att vi inte lagt märke till att syllbräderna blivit snett avsågade när de demonterades. Problemet löste vi enkelt genom att sätta in en extra stolpe i hörnet.

Hela dagen hade vi fantastiskt väder, sol från blå himmel och bara lite vind. Vid tre på eftermiddagen stod väggarna på plats och då fick vi lunch. Väderleksrapporten hade lovat snålblåst och uppemot en decimeter snö så vi vågade inte ta paus innan väggresningen var klar.

Efter intag av smaskig köttgryta (tack gullemamma för superb service :-) förberedde vi för stolpar på framsidan genom att spänna upp snubbeltråd, bära fram lecablock och gräva lite halvhjärtat. Senare på kvällen gick vi upp till vändplanen och begrundade den nya utsikten. Det blir ett långt hus. Man kan även notera att mams och A har likadana blå Fristads-jackor… Men mamma har inte fått någon svart Darth Vader-mössa än.

Söndagen kom med yrsnö och nära nollgradigt. Tvi! Gissa om vi var glada över de varma, mysiga hjälmluvorna… Handskar och skor blev plaskblöta. Snöslask på gräs är dessutom fruktansvärt halt. Jag trodde att jag skulle kunna åka med släpvagnen upp till mitt virkesförråd men det var bara att glömma, jag körde fast på en gång. Slöseri med tid dessutom – vi skulle ju bara ha några få plank. Det gick fortare att skjutsa fram en planka på skottkärran än den tid det tog att bara koppla släpvagnen.

Förmiddagen (det som var kvar av den efter min fastkörning) ägnade vi åt att bygga en två meter lång och cirka 1,20 meter hög arbetsbänk. Bänken var fantastiskt nyttig när vi skulle lyfta upp den tunga limträbalken på plats. Tack vare den kunde vi lyfta i två etapper, först upp på bänken och sedan från bänken upp till fästena. (Det är inte balken som syns på bilden utan en sträva som håller bakväggen i läge.)

Med första limträbalken på plats började vi spika takreglar, rejäla ena i 45×145 mm grovlek så att de ska klara snölasten. Tyvärr visade det sig nu att vi inte fått med reglarna i köpet, så bygget blir några tusenlappar dyrare än vad jag trott. Vi fick kanske 20 meter och behöver 95, plus spikplåtar till skarvarna.

Nästa tur till Byggmax kommer alltså att gälla takreglar. Gissningsvis får vi ägna hela nästa helg åt förberedelser för plåtläggning. Jag som optimistiskt trott att det skulle vara dags för portar och panel på framsidan.

Det här gjorde vi förra helgen (26-27 september).

Mera grävning. Det blir en skottkärra jord för varje lecablock som ska sänkas ner i marken. Jag grävde djupa hål och kärrade bort jorden, A finjusterade höjden med grus och mätte in.

Kap/gersågen är ny för helgen, och jättebra. Jag släpade fram och kapade tunga, långa plank medan A spikade femtum så att han fick ont i armen. På söndag eftermiddag var hela grunden på plats…

… och mamma hjälpte till att återfylla med grus runt blocken. Många skottkärror grus blev det. Till sist fyllde vi upp med sten under gavlarna, och så var den helgen slut.

Jag bläddrade igenom en massa gamla bildskivor för ett tag sedan. En bild gav mig en märklig deja vu-känsla. Den är tagen för 10 år sedan och föreställer Macro i sin vanliga position, det vill säga i mitt knä, med tassarna på min arm, vid datorn.

I ögonvrån såg jag Kasper röra sig i sömnen och måste le åt alltihop. Katten och datorn på min skärm, och katten och datorn på mitt skrivbord. Tekoppen till höger och pennan till vänster. Postit-lappar under skärmen. 1999 och 2009 i samma bild. Allt är ändrat och ändå är allt sig precis likt.

Jag har fått begär efter en transferpress… (En apparat som man värmer fast motiv på tröjor med.) Förut var det mer typ ”jo, det skulle väl vara bra att ha… nån gång”. Nu är det : måste ha! Till rätt pris, förstås. Både nya och begagnade brukar kosta omkring eller över 7.000 kr och det vill jag inte betala.

I dag dök det upp en annons på blocket om en transferpress för 1.500 kr. Det fanns ett telefonnummer men jag mejlade istället. Va?! Jamen ni fattar ju. Jag har kollat mejlen hela dagen och nu är annonsen borta. Pucko.