kajo.info.se

Tjoho, trädgårds-TV i kväll kl 20 på TV2, visserligen bara en kort serie om trädgårdar på Österlen, varav jag sett det mesta som kommer i första programmet. Men jallafall. Pax för soffan!

Åh sen börjar Grand Designs igen 1 feb kl 21 på Kanal nio, då blir det tvååå timmar onsdags-TV.

Dessutom skriver jag in repris om ett halmhus 7 feb kl 16:55 i almanackan.

Ojoj, mycket att göra.

Jag har fått tre rosor till i provodlingsprojektet. Tre klätterrosor som specifikt ska provodlas i zon 6 före lansering. De är så nya att de är topphemliga. Absolut inga bilder eller kommentarer om dem. Det får inte ens sitta namnlappar på dem i trädgården.

Jag struttar omkring och känner mig som en Viktig Väktare.

För många år sedan fyndade jag knölar och lökar på mässa. Dessa hemförde jag i triumf till mams och K. Vi ägnade en hel dag åt att anlägga en rabatt och sållade jorden noga för att få bort allt rotogräs. Stenar, träbitar och annat skräp sorterade  vi också bort; endast det bästa var gott nog. Ren, fin lerjord bäddade vi med.

Ingenting kom upp. Eller, jo, kanske en liten stjälk. Långt från den överdådiga bild jag hade i huvudet och som syntes på förpackningarna.

Numera vet jag att liljor vill ha grus… och ska planteras rejält djupt. Nu känner jag mig mogen för ett nytt småskaligt experiment.

Överst  från vänster: ”Foxtrot” (asiatisk), överst till höger ”White Cup” (orientalisk), under den ”Uchida (speciosum, praktlilja), nere till vänster ”Stargazer” (orientalisk) och nere till höger ”Mona Lisa” som är en ovanligt låg orientalisk lilja, bara halvmetern hög. Generellt blommar asiatiska några veckor före de orientaliska så min plan är att få lång blomning.

Röda: Red Fox, Happy Single Flame, Bishop of Llandaff

Orange: Bishop of Oxford, Caterine Deneuve, Classic Poeme

Vita: Vanilla, Happy Single Princess, Karma Maarten Zwaan

Rosa: Happy Butterfly, Oriental Dream, Onesta

På flowercarpet.be kan man se glimtar av hur det går till att skapa dessa gigantiska blomsterskapelser på ett torg i Bryssel. Travar av bananlådor fulla av begoniablommor, män som skär gräsmattemosaik med vinkelslip och hundra trädgårdsmästare som figursätter fälten. Olika mönster varje gång, vartannat år.

Jag köpte en (1) begonia i fjol. Den skulle vara rosa med mörkare kant, en Bouton de Rose, men den försvann i posten, och jag valde en vit med röd kant istället, en Picotee. Fast när min begonia väl blommade så var den gul. Jag gissar att den är en Nonstop Fire från Benary. De kan se ganska olika ut. Eller, så kanske det är en Pin-Up Flame från samma firma. Jag skulle för övrigt gärna vilja ha den rosa i samma serie men den har jag inte sett nånstans till salu.

I år har jag beställt Bouton de Rose igen, och dessutom rosenlika ljusrosa, vita och röda Nonstop samt röd pendula (med hängande blommor).

Förr hade jag inte mycket till övers för dahlior och begonior. Dahlior är ju såna där trädgårdsblommor som ska klemas med, släpas ut på våren och in för vinterförvaring, och förses med stödkragar så de inte ramlar omkull och passas noga med vatten och… Dessutom hade jag bara sett fula, spretiga i grälla färger. Begonior hade jag knappt nån uppfattning om. Ängsliga krukväxter hos tanter som ömt ställer porslinskrukorna på virkade dukar? (Hm, det är nog saint paulior, när jag tänker efter.)

Numera sorterar jag dahlior och begonior till en specialkategori: perenna sommarblommor, med frestande egenskaper som jag planerar att utforska kommande säsong. De främsta skälen är enorm blomkraft, stort spektrum på både färger och blomformer, och om man hittar en kombo som man gillar så kan man återanvända den varje år och den blir bara bättre, till skillnad från ettåringar.

Kolla exempelvis på dahliorna hos Rose Cottage plants.  Allra coolast är nog den tre meter höga ”träddahlian” dahlia imperialis, som ser ut som en höstanemon på stereoider, men den vågar jag mig inte på.

Jag har beställt begonior, dahlior och (härdiga) liljor från Eurobulb för leverans i maj.

Men iris tycker jag fortfarande inte om.

Än.

När jag kom in efter två timmars snöskottning i går hade jag fått mejl: en lista över de rosor som jag tilldelats i provodlingsprojektet! Det är sju från tyska förädlaren Kordes, och fem från några förädlare/grossister i USA respektive Kanada. Jag läste på om dem halva kvällen och övar mig nu i att komma ihåg vad de heter och se skillnad på dem.

Längst upp till vänster: Northern Accents Lena, en av hittills fyra i en serie tåliga, långblommande polyantharosor på egen rot framtagna vid University of Minnesota. Rosbeskrivningarna ger humoristiska blinkningar till områdets skandinaviska arv. Lena har enkla blommor med rosa kanter och vitt centrum. Busken blir cirka 75 cm hög, blommorna 2,5-5 cm i diameter. Ingen doft.

Längst upp till höger: Fortuna från Kordes har enkla ljusrosa äppelblom men kan även dra mer mot tuggummirosa. Fortuna är en kompakt upprätt buske med mörka, glänsande blad. Höjd 50 cm, bredd 40 cm, blommorna är 4 cm i diameter. Vinterhärdig och vädertålig. Ingen doft.

Infälld: Kordes Juanita, säljs som marktäckare. Mycket blomvillig. Upprätt buske, cirka 80 x 80 cm. Enkla blommor cirka 3 cm i diameter. Vinterhärdig, svag doft.

Mitten till vänster: Kordes Dolomiti. Blomvillig. Upprätt buske cirka 60 x 50 cm. Enkla blommor cirka 5 cm i diameter. Mindre vinterhärdig, ingen doft, ger nypon.

Mitten till höger: Nearly Wild. Den jag hittade med detta namn är en ros från 1941 så jag är inte säker på att det är rätt. Blommar hela sommaren. Buske på 60-90 cm med massor av taggar. Mild, söt doft. Bedöms härdig till USDA zon 4, det vill säga cirka –34°C.

Nere till vänster: Northern Accents Sigrid. Fjärde och senaste tillskottet till serien, eftersom Sven behövde en fjälla… Sigrid blir cirka 1 meter och blommar hela sommaren med extremt stora klasar av fyllda rosaröda blommor.

Nere till höger: Cape Diamond, Cap Diamant. Välfyllda rosa blommor hela sommaren. Upprätt, cirka 130 cm hög, spretig buske med ljusgröna, halvblanka blad. Mycket härdig, USDA zon 3b (–37°C). Stark doft.

Överst till vänster: Rotkäppchen från Kordes. Mörkröda, tätt fyllda blommor cirka 7 cm i diameter. Återblommande. Upprätt buske cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Mindre härdig, svag doft. Känslig för mjöldagg (torka).

Överst till höger: Kordes Innocencia, liten buske cirka 50 x 50 cm, med en intensiv förstablomning och stillsammare andraflor. Vita, halvfyllda blommor cirka 4 cm i diameter. Vinterhärdig och motståndskraftig mot sjukdomar. Svag doft

Mitten till vänster: Kordes Sunstar, ljusgula fyllda blommor cirka 7 cm i diameter på en upprätt buske cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Mindre vinterhärdig, känslig för mjöldagg (torka). Svag doft.

Nere till vänster: UTGÅR Kordes Kosmos. Krämvita fyllda blommor cirka 8 cm i diameter, medelstark doft. Buske med bågformigt växtsätt, cirka 80 cm hög och 50 cm bred. Vinterhärdig och motståndskraftig mot sjukdomar. ERSÄTTS AV Kordes Eifelzauber Buskros med fyllda pastellrosa blommor som är 10 cm i diameter. Höjd 120 cm, bredd 60 cm. Svag doft. Betraktas som vinterhärdig.

Nere till höger: Northern Accents Ole, som inte kan bestämma sig om han är rosa eller vit. Rosa knoppar. Halvfyllda blommor cirka 3-5 cm i diameter som till en början är rosa men bleknar till vitt. Buske med utbrett växtsätt, cirka 60 cm hög men närmare 90 cm bred. Extremt härdig, USDA zon 2b (–42°C). Extremt blomvillig.

Jag har nyss lärt mig att det finns en speciell sorts rörliga vattenspridare som kallas regntåg. Fast just den här varianten tycker jag borde kallas vattentraktor. 1.600 riksdaler kostar den. A tycker att den har väldigt fin färg.

Redan i somras tog vattningen lång tid och då hade jag bara 30 krukor att passa. Sen utvidgade jag med några nyplanterade rabatter i olika väderstreck. Efter det tog vattningen flera timmar. Extra knöligt blev det att dra skarvslangar, flytta runt vattenspridare och slå på och av kranen inne i fjöset.

Nästa säsong ska här planteras helt galet mycket.

I forumen rekommenderar folk markbevattning (dropp- eller svettslangar) framför vattenspridare. Sådana slangar är dyra.

Naturligtvis finns det fler än jag som redan har tänkt att det borde gå att lösa billigare; det är bara att fråga google så får man veta. Jag köpte två rullar vanlig vattenslang på höstrea hos Rusta, 20 kr för 20 meter. Borrade hål blir för stora, då sjunker trycket för snabbt, men en tretumsspik sägs ge en lagom stor spricka. Slangen gräver man ner strax under jordytan och låter ligga hela säsongen. Sen kopplar man på vattnet typ var tredje dag och låter kranen stå öppen någon eller några timmar.

Nu när trädgårdsritningen börjar ta form inser jag att jag borde köpt nio-tio rullar.

Undrar om brunnen räcker?

Kanske man skulle köpa Gardenas lilla dränkpump till vattentunnor under stuprören.

Jag får bli provodlare nästa säsong i rosprojektet Rosens Dag. Lagom till sommaren kommer ett 30-tal rosor som ska testas här i vår zon enligt noggranna instruktioner under åtminstone två år, och följas upp med olika formulär. Jag har ingen aning om vilka rosor det blir. Spännande!

Jag tröttade ut A med skrävel om fruktträden som jag nu har beställt för leverans i maj.”Och vet du vad mer jag beställde?!” fortsatte jag entusiastiskt medan A tappert försökte se intresserad ut.

”En pollineringspensel av mahogny?”

Jag anlade en stirrig blick. ”Med guldhylsa. Äkta mårdhår. Och ett handgjort etui. Jag ser den framför mig!”

”Jaha”, skrockade A, ”det är väl det närmaste du kommer en sån…”

OK. Jag har faktiskt pollineringspenslar. De är av plast, billiga vattenfärgspenslar för barn. Räcker gott när man bara ska humla några paprikor eller physalis.

Pollineringspensel var faktiskt inte en så långsökt gissning som A skulle kunna tro, för det handlar indirekt om pollinering.

Det jag tänkte berätta var att jag har beställt fyra buskar blåbärstry eller honungsbär, Lonicera kamtschatica, som blommar tidigt och ger vårfrukost till humlorna.

Många glada humlor vill jag ha i trädgården. Jag hoppas att de ska få riktigt mycket att göra.