Man kan väl ändra sig…
Förr hade jag inte mycket till övers för dahlior och begonior. Dahlior är ju såna där trädgårdsblommor som ska klemas med, släpas ut på våren och in för vinterförvaring, och förses med stödkragar så de inte ramlar omkull och passas noga med vatten och… Dessutom hade jag bara sett fula, spretiga i grälla färger. Begonior hade jag knappt nån uppfattning om. Ängsliga krukväxter hos tanter som ömt ställer porslinskrukorna på virkade dukar? (Hm, det är nog saint paulior, när jag tänker efter.)
Numera sorterar jag dahlior och begonior till en specialkategori: perenna sommarblommor, med frestande egenskaper som jag planerar att utforska kommande säsong. De främsta skälen är enorm blomkraft, stort spektrum på både färger och blomformer, och om man hittar en kombo som man gillar så kan man återanvända den varje år och den blir bara bättre, till skillnad från ettåringar.
Kolla exempelvis på dahliorna hos Rose Cottage plants. Allra coolast är nog den tre meter höga ”träddahlian” dahlia imperialis, som ser ut som en höstanemon på stereoider, men den vågar jag mig inte på.
Jag har beställt begonior, dahlior och (härdiga) liljor från Eurobulb för leverans i maj.
Men iris tycker jag fortfarande inte om.
Än.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 