I morse vaknade vi till iPhonens sprött klingande spa-musik, istället för till den riktigt förfärliga väcka-döda-trudelutten som A hade som väckarsignal i sin gamla mobil.
Jag tror att det förbättrade mitt morgonhumör med minst 17 procent. :-)
På nyårsafton hade vi besök och en av gästerna hade en iPhone 3GS med sig… Det kunde ju bara sluta på ett sätt. A satt och lekte med den lilla dosan hela kvällen tills batteriet tog slut.
Nu har han en egen, och gör sitt bästa för att överföra viruset till mig.
En del av hushållets filt- och badhanddukslager tjänstgör numera som dragblockad och tilläggsisolering i kontoret. Världens frusnaste människa, det vill säga jag, har nämligen haft väldigt kallt på arbetsplatsen den senaste månaden. Fönstren är otäta, vid balkongdörrens nedre hörn blåser det i princip rätt in eftersom dörren har slagit sig, och nästan lika friskt fläktar det längs överkanten på golvlisterna bakom elementen. Jag tror att de helt struntade i isolering när de byggde balkongen.
I dag tog jag mig för att mäta temperaturer. Jag har en sån där termometer med dubbla givare så jag kan mäta på två ställen samtidigt.
Utomhus är det just nu –25.
På insidan av tröskeln cirka en decimeter upp i luften (bakom filt- och handduksbarriären) är det –19,7. (Jo, du läste rätt, det står minus framför siffrorna.)
På golvet, en meter in i rummet, är det +13,9 grader.
Förut i dag när utetemperaturen steg till cirka –21 var det +16 grader som bäst.
Stackars Scoobs har sin plats på golvet cirka 1,5 meter från dörren. Scoobs är möjligen en av världens frusnaste hundar. Undrar om han kommer att få för tidig reumatism av golvdraget?
Borta vid min plats har jag inte vågat mäta. Men jag har långkalsonger, tjocksockar och fleecetröja på mig.
Om man vill ha ett eget hus nån gång i framtiden så bör man spara till en rejäl handpenning. Lämpligen uppnås detta genom att konsumera mindre. (”Jag haaar ju ändå mer än jag behöver av precis allting. En tusenlapp är en xxx-del av en handpenning!”)
Denna föresats sprack fett i går vill jag säga. En anledning kan vara bristande motivation: Vem f-n vill egentligen ha ett hus i det här kallhålet?! Vi har haft kring –20 i flera veckor nu.
Hm. Eller så har jag bara usel karaktär.
Eller, förresten, jag skyller på utifrånkommande köpimpulser och frestelser:
En, två, tre köpknappar tryckte jag på samma kväll. Nu gläder jag mig storligen åt att få hem paketen och få börja leka med mina nya fynd.
Dessvärre är jag inte färdigshoppad med detta, jag har fler svårregerliga pseudobehov. Haha, där kom jag på en ursäkt till: frossandet i onödiga småprylar är förstås ett tröstbeteende för att jag inte kan unna mig de stora sakerna på önskelistan?
Alltnog, det ser mörkt ut på den här delen av ”gör om mig själv”-listan.
Jag gillar årsskiften. Det lugnare tempot över helgerna är ett givet tillfälle för reflektion och framtidsdrömmar.
I den här familjen har vi lagt på oss vikt de senaste två åren, och det går bara åt fel håll. Vi har konsensus om att vi ska ta itu med det, men inte riktigt när eller hur, förutom att det nog ska bli läsk-kakor-och-godisförbud i huset eftersom A inte kan nöja sig med att äta litegrann när han blir sugen, han vräker i sig tills det tar slut, och har han inget eget snask så proppar han utan samvetskval i sig mitt.
A tyckte att det var lika bra att börja 1 januari, så morgonen efter nyårsfesten stod jag i köket och räknade över vad som i så fall skulle kastas ut:
* Resterna av två megachipspåsar, uppskattningsvis cirka ett halvt kilo
* Ett par liter päroncider
* En låda glass
* Två tuber chokladsås
* Två påsar maränger
* Vispgrädde
* Tre fjärdelar av en kladdkaka
* En halv påse nonstop
* En halv påse lösgodis
* En oöppnad Noblesse-ask
* Två burkar mini-Plopp och mini-Twix
* Några små kexchoklad
* Två fulla burkar hembakade kakor
* En oöppnad förpackning vaniljsås med utgånget datum
* En halv burk köpe-pepparkakor
* En påse cheeze balls
* Två lådor äppelkrona (18 mazarinliknande bakverk)
Inför åsynen av alla dessa skatter enades vi om att det ju fortfarande är jullov, och vi hade ju sagt att vi inte skulle införa några restriktioner den perioden…
Nu lutar det snarare åt att det godis som finns får ätas upp, men vi ska inte köpa nytt. Well, hehe, jaja. Utom på lördagar då? Och fredagkvällar? Och kanske ett litet tröstlager när man känner sig trött och hängig?
Scoobs fick en ny sele i julklapp av fjällan Simba, i svart med reflexdetaljer och klickspänne. Kolla vad stilig han blev! Matchar strumporna också.
Omdöme från test i kvällsljus: ”De va huskut va dom bläga, banna dann”.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 
