kajo.info.se

Om man vill ha ett eget hus nån gång i framtiden så bör man spara till en rejäl handpenning. Lämpligen uppnås detta genom att konsumera mindre. (”Jag haaar ju ändå mer än jag behöver av precis allting. En tusenlapp är en xxx-del av en handpenning!”)

Denna föresats sprack fett i går vill jag säga. En anledning kan vara bristande motivation: Vem f-n vill egentligen ha ett hus i det här kallhålet?! Vi har haft kring –20 i flera veckor nu.

Hm. Eller så har jag bara usel karaktär.

Eller, förresten, jag skyller på utifrånkommande köpimpulser och frestelser:

• En reakatalog från Stoff och Stil med världens sötaste hästtyg på rea. Hemskickad i postlådan så att den tittar på mig varje dag, och så påminner de om den via mejl också.
• En tegelstenstjock coffeetable book, ”Att vara Per Gessle”, som jag läser och som varje kväll påminner mig om alla gamla Roxette-låtar som jag bara har på kassett (och skivorna är ju så billiga, bara 29 kronor styck, jag tar några till…)
• A:s nyligen påkomna behov av en papperstång som kan klippa 6 mm hål. Finns inte i stan och lägsta ordervärde hos Slöjd-Detaljer är 300 kronor. Klart man offrar sig?!

En, två, tre köpknappar tryckte jag på samma kväll. Nu gläder jag mig storligen åt att få hem paketen och få börja leka med mina nya fynd.

Dessvärre är jag inte färdigshoppad med detta, jag har fler svårregerliga pseudobehov. Haha, där kom jag på en ursäkt till: frossandet i onödiga småprylar är förstås ett tröstbeteende för att jag inte kan unna mig de stora sakerna på önskelistan?

Alltnog, det ser mörkt ut på den här delen av ”gör om mig själv”-listan.