kajo.info.se

Har du hört talas om ”molnet”? Det ingår numera i den ordinarie webbvokabulären. Cloud computing är det nya hippa.

Som jag förstått så är molnet i princip en utveckling av gamla klient-server-systemet, för er som minns det. På stora arbetsplatser och skolor hade man en huvuddator (server) och massor av klienter som i princip bara var tangentbord och skärm. Om man kopplade loss klienten från datornätverket så kunde den nästan ingenting. Det smarta med den lösningen var att man inte behövde uppgradera program och minne i 512 olika datorer, det räckte med att uppgradera servern så fick alla del av detta via klienten.

I alla fall. I molnet är det som vi hittills kallat ”program” (som Photoshop, Word etc) istället omstrukturerat till ”tjänster” som man använder via sin webbläsare. Min dator blir då klienten, och servern finns nånstans ute på webben. Det är en bra lösning under förutsättning att man har fast uppkoppling.

I dag råkade jag snubbla över en tjänst som jag är ganska säker på är en droppe i molnet. Pixlr är ett bildredigeringsverktyg som ser ut och fungerar väldigt likt Photoshop, men är nåbart från vilken gadget som helst med internetuppkoppling. Det krävs förstås att den kan köra Flash (och det kan inte iPhone till exempel). Pixlr arbetar med typsnitt och bilder i ens egen dator, man behöver inte registrera sig eller ladda upp något. Man kan välja svenska som arbetsspråk.

Jag har en gammal version av Photoshop och i den saknas röda ögon-reducering, vilket finns i Pixlr. Jag kan också ha nytta av tjänsten när jag använder andras datorer; det går fortare att använda Pixlr som jag redan förstår än att installera och lära mig något annat gratis-bildverktyg som exempelvis Gimp eller Seashore (för Mac).

Vill du läsa mer så har Svenska Dagbladet gjort en spaning på framtiden för molnet här »

Det är snart läggdags den tredje dagen med Scoobs diskbråck. Han är så duktig och petar inte på sitt morfinplåster, så han slipper ha tratt. Han har inte ont, får gå själv i trappan och trippar på som vanligt ute. Han är fortfarande lite skeptisk till det nya upphöjda ”matbordet” men det fungerar bra. Han äter sina två dagliga doser antiinflammatoriska, smärtlindrande tabletter inrullade i ugnsbakad leverpastej (som vi knycker av A).

När M hörde vilken tablett han fått sa hon att den medicinen gett två av hennes ”gammelhundar” flera extra år med bra livskvalitet.

Just nu känns det hoppfullt.

Jag är banne mig en hopplös pryltok. Jag skulle ju bara räkna ut varför headset-mikrofonen inte funkade, och nu har jag plötsligt begär efter en sån här söt webbkamera! Jag har ju en inbyggd webbkamera i skärmen men den är fast. Sötprylen ”Buddy” har klämma, ”kropp” och sladd och kan alltså placeras på många olika sätt för att ta andra sorters bilder.

Det fanns förstås en självklar anledning till att A:s datorheadset inte funkade med min mac. Porten på baksidan av min iMac är inte en vanlig, strömförande mikrofoningång utan en passiv ”linjeingång” för ljudkällor med egen strömförsörjning. Linjeingången kan alltså inte förse headsetets mikrofon med ström och därför hörs inget.

Om man har mac och vill ta in ljud så kan man till exempel använda:
1) ett headset med usb-kontakt (för usb-kontakten kan försörja mikrofonen med ström)
2) en mikrofon med egen strömkälla (läs batteri)
3) en usb-gadget som fungerar som en hub och kan koppla flera olika ljudkällor till datorn

Det här headsetet från Skype är (förstås) optimerat för att skajpa med, dessutom till bra pris (200 kr medan andra usb-headset börjar kring 400 kr och uppåt) OCH… det är hopfällbart! I like that. Även om jag förmodligen inte ska ut och resa med det så har jag en skrivbordshurts där alla mina usb-prylar som inte används dagligen ska trängas. Stuvbarhet är alltså ett klart plus.

Sen kikade jag in på Apple store och hittade den här usb-grejen som hanterar mikrofoner, instrument och även är en genväg till att spela in sina gamla LP-skivor och kassetter (om det finns nåt ljud kvar på dem…).

Jag vill ha en sån och en sån och en sån… Jädra skit.

Ett av den senaste tidens diskussionsämnen är varför Scoobs har fått diskbråck?

Jag: Tänk om det beror på för lite motion och massage?! Tänk om det är mitt fel!

M: Tänk om det är Simba som orsakat det, med sitt hoppade och busande?!

Mams: Kan man få diskbråck av kalldrag? Tänk om han har dragit på sig det för att han legat här och frusit?!

Skuld, din vidriga best, vik hädan och visa inte ditt fula tryne här igen.

Den här familjen har för tillfället tre stukade individer. Scoobs med sitt diskbråck och morfinplåster. A som fick öronkänning av Scoobs smärtskrik. Och så jag, som håller på att oroa ihjäl mig för dem båda, har träningsvärk lite här och där och tycker att allt går som i uppförsbacke. De senaste dagarna har ingenting varit gratis.

Scoobs kan röra sig i stort sett obehindrat och han skriker inte längre, men han ser tilltufsad ut och är orolig, går runt och piper. Jag får absolut inte bära honom och det känns som ett värre övergrepp att kriga om det än att låta honom gå själv i trapporna, men det ger mig förfärligt dåligt samvete.

A ramlade ner i ett grått hål när han upptäckte hur lite som behövdes för att han ska få ont igen. I går kväll efter jobbet var han alldeles utsliten.

Ett timme efter läggdags i natt fick vi kliva upp och klä på oss för en felsökningsexpedition i källaren. I tillfälligt halvvaket tillstånd insåg jag att strömmen måste ha gått eftersom min värmedyna inte var varm. Strömavbrott i det här huset brukar betyda att motorskyddet på värmepumpen har löst ut – och så var det även nu, men det är nya konstiga fel varje gång och till sist blev vi tvungna att väcka hyresvärden. Han var för all del ganska glad, för alternativet kunde ha varit att vi alla vaknat med bara några få plusgrader i huset i morse.

I dag har jag försökt få A:s headset att fungera med min dator eftersom jag behöver använda Skype i jobbet, men micken registrerar inget ljud. Jag letade efter ett annat headset i en låda på vinden men hittade det inte. Morr.

Efter en förfärlig och lång natt öppnade djursjukhusets växel kl 07:00 och då satt jag vid telefonen och slog direktnumret med snabbknapp. Vi fick tid kl 08:30.

Lilla hjärtat vägrade kliva upp ur sin säng så jag fick kravla mig ner på golvet, lyfta upp honom och bära honom till bilen. (Nu har jag också lite ont i ryggen faktiskt, efter många omgångar lyftande, vridande och bärande på liten motsträvig hund…) Men vid bilen fick jag ställa ner honom för att kunna öppna bildörren, och då hoppade han in själv – samtidigt som han skrek hjärtskärande.

Detta skulle senare tolkas av veterinären som ett gott tecken (och inte som matteförsumlighetsmisshandel) tack och lov. Att han faktiskt kunde hoppa bevisade att problemet inte satt längre bak i ryggen där det hade varit allvarligare.

På djursjukhuset återsåg vi oväntat den snälla och mycket engagerade veterinären som hjälpte Scooby efter den svåra brännskadan i augusti 2003. Hon har nyss börjat jobba där, för bara en vecka sedan, och i går(!) började även hennes kollega skelett- och smärtexperten, som lovat hjälpa till vid Scoobys undersökning. Han fick alltså ett mycket bra team och matten kände sig lite tryggare.

Scoobs har ett diskbråck i nacken, på det stället där halsen övergår i ryggen. Allt som orsakar att han måste sträcka på halsen gör förtvivlat ont, och det är därför han inte kan/vill äta mat ur koppen på golvet eller resa sig upp från sängen. När vi kom till veterinären hade han varken kissat eller bajsat sen i går kväll, och det var bekymmersamt, för om han inte kan kissa så finns det inte mer att göra, då är nerverna skadade eller i kläm. De föreslog att han skulle stanna på sjukhuset för utredning i dag.

Efter stora mängder smärtstillande så kunde han både kissa och bajsa själv – goda nyheter nu på förmiddagen – så i kväll får jag ta hem honom och då ska han vara ordentligt lullig så han kan sova gott i natt. :-)

Han ska vila, får inte gå i trappor eller leka, och han ska ha sin mat på bordet i lagom höjd. Och så ska han ha det varmt och dragfritt, så då vågar jag inte lämna honom hos momma där han skulle ha sluppit trapporna. Nu får vi nog ha krig varje dag för Scoobs avskyr att bli buren, och om han är bedövad av smärtstillande så förstår han knappast vad bärandet ska vara bra för.

Om några dagar ska det göras en ny utvärdering. Det går inte att säga hur skadan kommer att utveckla sig. Operation är inget realistiskt alternativ ansåg veterinären. Scoobs skulle i så fall remitteras till specialistklinken på Strömsholm till en kostnad av cirka 50.000 kronor och prognosen är inte god.

Varför har Scoobs fått diskbråck? Tja, det går inte att svara på. Det kan vara en gammal belastningsskada i grunden, eller så har det bara uppstått en ond cirkel där han haft lite ont, spänt sig, fått mer ont, inte velat röra sig lika mycket, blivit stelare, spänt sig mer, fått mer ont… Kanske orsaken är för lite motion och massage? Såna tankar kan en orolig matte marinera sig i.

Älskade pälstussen Scoobs har ont och jag vet inte var eller varför. Jag troor att det är i axelpartiet, ovanför frambenen. Förut i dag haltade han lite men inget alarmerande. Nu i kväll har han börjat skrika hjärtskärande när han ska resa sig eller vända sig i sängen. Att gå i trappor är inte att tänka på så jag bär honom. På nattpinken hade han så ont att han vägrade kissa … varför-varför-varför måste de alltid bli sjuka efter kontorstid?