kajo.info.se

Den här familjen har för tillfället tre stukade individer. Scoobs med sitt diskbråck och morfinplåster. A som fick öronkänning av Scoobs smärtskrik. Och så jag, som håller på att oroa ihjäl mig för dem båda, har träningsvärk lite här och där och tycker att allt går som i uppförsbacke. De senaste dagarna har ingenting varit gratis.

Scoobs kan röra sig i stort sett obehindrat och han skriker inte längre, men han ser tilltufsad ut och är orolig, går runt och piper. Jag får absolut inte bära honom och det känns som ett värre övergrepp att kriga om det än att låta honom gå själv i trapporna, men det ger mig förfärligt dåligt samvete.

A ramlade ner i ett grått hål när han upptäckte hur lite som behövdes för att han ska få ont igen. I går kväll efter jobbet var han alldeles utsliten.

Ett timme efter läggdags i natt fick vi kliva upp och klä på oss för en felsökningsexpedition i källaren. I tillfälligt halvvaket tillstånd insåg jag att strömmen måste ha gått eftersom min värmedyna inte var varm. Strömavbrott i det här huset brukar betyda att motorskyddet på värmepumpen har löst ut – och så var det även nu, men det är nya konstiga fel varje gång och till sist blev vi tvungna att väcka hyresvärden. Han var för all del ganska glad, för alternativet kunde ha varit att vi alla vaknat med bara några få plusgrader i huset i morse.

I dag har jag försökt få A:s headset att fungera med min dator eftersom jag behöver använda Skype i jobbet, men micken registrerar inget ljud. Jag letade efter ett annat headset i en låda på vinden men hittade det inte. Morr.