Blå dunster

Förra vintern när jag dök ner i frökatalogerna samlade jag på mig ”blå kavaljerer” till mina rosor, sådana kombinationer som jag sett på bilder i tidningar och böcker. Perovskia, lavendel, stäppsalvia, kantnepeta, oxtunga, silverrisp… Sedan köpte jag några till på tradera: en pärlemofjärva, några anisörter.

Så småningom förstod jag att de är tveksamt härdiga här. Dessutom gick det inget vidare med mina sådder, de plantor som kom upp blev inte mer än små rosetter på hela sommaren och sniglarna festade på de flesta tills bara stumpar och bladskelett återstod. Jag skyfflade ner krukorna i jordkällaren. Några är det liv i, än så länge. Var ska jag göra av kinkputtarna?

Så är det riddarsporrarna som jag prompt vill ha trots att jag vet att de faller omkull av vind, och här blåser det konstant.

Nu har jag en idé som håller på att äta hål i huvudet på mig: En blå rabatt längs den varma, vindskyddade fjösväggen. Upphöjt, väldränerat och med några våder silverfärgat murnät som fyller dubbla syften, att fästa riddarsporrar i och låta klematis klättra på. Nu samlar jag  blått som är härdigt och har lång blomningstid. Isop, förgätmigej, nävor och höstflox. Och vårblått, så klart, Till det lite silver och vitt kanske.

Det är riktigt dålig smak om man får tro esteter och färgexperter. Blå färger blir inte bra i solsken och säääärskilt inte mot falurött som är en mycket krävande färg. Så säger de.

Häpp. Vi får väl se.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker