kajo.info.se

Jag tror att de är nåt spännande på spåren, företagen som vill göra däck av maskrosrötter. Tänk dessa sollysande gula odlingar i full blom, vilken syn…

Men monokulturer är dåligt för jordkvaliteten och för pollinerare, och ökar risken för stora skadeangrepp. Vilket ogräs ska bryta sig in där?

Jag tror vi satte omkring 700 tulpanlökar i höstas. Om någon dag slår de ut.

Nån har knipsat av två knoppar, längst bort på kanten. Hoppas de inte var goda…

Vissa sorter blommar redan. I fjol kunde jag alla namn. Nu minns jag knappt nåt.

Årets blåsippor! Hurra! Det finns hopp.

Ett tag trodde jag att allt gått på tok i min trädgård för ingenting kom ju upp.

1 maj syntes en enda blyg men tapper liten krokus som knappt kravlat sig upp ur jorden innan den slog ut. Nu en vecka senare är de fler än 10 men långt från de 200 krokusar jag hade på källarbacken i fjol.

Å andra sidan fanns inga tussilago till mommas födelsedag 14 april heller, och dem har jag inte planterat så blombristen kunde inte bara bero på trädgårdsmästarn.

Nu jämför jag datum på fjolårets bilder. Tussilago och blåsippor 22 april, och krokusar 25 april. Vårstjärnor och bellis i loglimpan 2 maj. Tulpaner fullt utslagna och nersnöade 5 maj.

Jag får visst vänta några veckor till.

… oavsett tidpunkt. :) Amaryllis ”Appelblossom” lyser upp januari. Lite för mycket ton i ton med gardinen men det går att leva med.

Det finns ett par områden här med gigantiska tistlar, yviga som små träd och bortåt två meter höga.

”Karma Marten Zwaan” påminner om en näckros. På tal om dahlior så liknar min beställning från i våras ”tio små negerpojkar. Jag tänkte beställa 12 men det blev 11. Sen var det några som inte fanns, så jag fick sju knölar, varav en var rutten. Så jag har sex gröna plymer som nyss fått flytta över i hinkar intill fjösväggen där jag hoppas de ska få lä och värme.

Dessutom frösådde jag en hel liten skog av dahlior som i likhet med i fjol fått dö i stillhet. I fjol torkade de bort som spädisar. I år har många hankat sig fram ända tills nu men merparten har dött av svält eller olyckor. Jag håller just på att skola om dem i större krukor och de bryts av till höger och vänster. Om inte jag tar knäcken på dem så kommer vinden och solen att göra det. De som överlever är alltså av en särskilt tursam eller tålig sort. Jag är lite som Darwins princip ja?

Så vill jag bara säga att mommas spindellilja håller stilen. Har inte missat min födelsedag på många år. I år blommade den redan i juni och då grälade jag lite på den, men den har ju tre stänglar i år och tyckte väl att den kunde stila lite. :)

Okej, jag tjatar om pimpinellrosen men den är ju så fiiiin. :-) Hos grannen växer en som svingat sig drygt två meter upp i björken. Så vill jag också ha…

Jag läser om rosor som är som primadonnor. Endast det bästa är gott nog, gödsel, vatten och sol ska de ha i mängder och ändå vill de inte.

Annat är det med den här lilla sötingen.

Hon bor längst in i syrenbusken, på nordöstra sidan intill tre glupska björkar, och får på sin höjd ett par timmar sol.

Jo jag vet att jag har trädgården full av fina namnsorter men den här är lite extra. Jag gissar att den är frösådd av en fågel, därmed unik för den här gården och bevisligen en riktig tuffing.

Jag är ganska säker på att det är den ursprungliga pimpinellrosen (rosa pimpinellifolia/spinossisima), den som är ”mamma” till Poppius, Finlands vita, Aicha, Stanwell Perpetual  och många andra av mina favoriter. Enligt en gammal uppgift citerad av  nordiska floran blir den inte mer än 60 centimeter hög men en bra marktäckare.