kajo.info.se

Det är några år sedan jag gick ur alla bokklubbar (igen) och sedan dess har jag lyckats undvika att falla för dem. I samma veva gjorde jag en rensning bland tidskriftsprenumerationerna, hade jag för mig… men nu trillar förnyelseavierna in och det känns som att de förökat sig. Nästan 1500 kronor betalade jag in nyligen för:

• Klassiska hem & antik
• Allt om fritidshus/På landet
• Drömhem & Trädgård
• Gör det själv

Hmm. Känns lite enkelspårigt?

Jag får ju dessutom tre-fyra företagartidningar och en hel drös jobbrelaterade facktidsskrifter, men dem räknar jag inte.

Jag sa till K att jag inte skulle få några böcker från rean i år. Det var förstås innan jag råkade bläddra i bokreakatalogerna. Fyra inbundna praktverk och två pocket är nu förhandsbeställda från bokus, men jag måste nog göra mig ett litet ärende till Akademibokhandeln och Åhléns också på torsdag…

I dag har jag legat på soffan och läst bokreafyndet ”Svensk Slöjdkonst”. Om du är slöjd- och pysselfantast kommer du att älska den. Den är full av bilder på egensinnig slöjd i många olika tekniker och berättelser om föremålens skapare. Mitt enda klagomål är att den lätt kunnat få ha dubbelt så många bilder på föremål. Jag köpte mitt ex på Bokia för 149 kr men Adlibris har den för 99 kr.

Sedan googlade jag på titeln och hamnade i en inspirerande hantverksblogg. Där fanns också en några år gammal bild av E och av blogginlägget förstod jag att E dog för ett halvår sedan. Fullkomligt obegripligt. Jag skulle gissa att hon var yngre än vad jag är (och jag har inte fyllt 40). Vad hände? E:s blogg finns inte kvar. Det känns som att det bara var ett halvår sedan vi diskuterade lågenergihuset som E stod i kö för, men jag ser nu att det var precis ett år sedan.

Edit: Nu vet jag att E hade cancer som upptäcktes när hon åkte in till sjukhuset akut, bara några dagar innan hon dog. En dryg vecka tidigare hade hon färgat garn med vänner. Ibland går det ofattbart fort.

Ännu en påminnelse om att livet är skört, oförutsägbart och förgängligt. Och att både världen och bloggosfären är liten.

Bokrea är ett fördärv för mänskligheten.

(Eller i alla fall för min ambition att inte handla fler saker som jag inte behöver. Behöver? Klart man behööööver en sybok till, och en byggbok, och… eller få se nu, ja, i alla fall bara ett par till av varje sort. Å-å-å-å… Perspektivbok hade jag ingen förut! Sådetså. )

Om du ser en bokrea-skylt, vänd för all del och gå åt andra hållet.

I dag handlade tidningens toppnyhet på första sidan om att A:s ex-sambo nästan dött av felbehandling på sjukhuset. Och den stora bilden därunder var tagen i mina ex-svärföräldrars före detta kök och handlade om att min ex-sambos brorsöner är juniorvärldsmästare i dans.

Inne i tidningen var det två sidor om V:s operation, och tre sidor om grabbarnas dansintresse.

I onsdags var vår granne och hans hund också i tidningen, i en betydligt mindre artikel som handlade om att hunden har gett ut sin dagbok. Det är Scoobs och jag som har tryckt och publicerat den. I tidningen fanns adressen till hundens blogg (den har vi också skapat ;-) och milde tid, bloggen fick över 200 unika besökare den dagen.

Jag gillar verkligen fackpress och påkostade tidningsmagasin, och när jag ser vilka utbud som finns på engelska och amerikanska gnisslar jag avundsjukt tänder. Inte nog med att de har otroligt nischade titlar inom precis alla tänkbara ämnesområden så kostar det ju knappt något att prenumerera – om man bor i USA i alla fall.

Men den här kampanjen tar priset. För tvåhundra spänn får man tre års prenumeration och två presenter. Hur är det möjligt? Det täcker väl knappt administration och distribution. Det måste vara prenumerantsiffror de vill åt.

På min inköpslista står Svenska ödehus från Natur & Kultur. Finns till bra pris hos Adlibris men jag ska nog köpa den från Böckernas klubb eftersom det var i klubbtidningen jag såg den.

En lite märklig sak: utgivningsdatum för första upplagan är angivet till 20 februari 2009. Den är alltså inte utkommen än. Ändå finns det kundrecensioner daterade i september 2008 hos Adlibris och tidningsrecensioner hos Natur & Kultur. Ja, den finns ju hos Böckernas klubb också. Okej att tidningar och bokklubbar får den i förväg men för vanligt folk finns den ju inte ens att köpa än, så vilka är kundrecensenterna hos Adlibris? Förlagets eget PR-folk?

Gillar man den sorgsna nostalgin i bortglömda platser och förfallna byggnader så finns det mycket sevärt och många intressanta historier hos Jan Jörnmark: Övergivna platser och Niklas Gustafsson och Karsten Östlund som gör rapporter från Rostsverige. Ett reportage om grabbarna fanns i Ica-kuriren 2007.

Jag tittar på dessa bilder med en blandning av rosaröda drömmar: ”Tänk vad mycket fantastiskt man skulle kunna göra där!” och ett lätt förfärat obehag som förmodligen stammar från svåra tider och tidigare fattiga generationer: ”Vilket slöseri, vilken felsatsning, vilka sorgliga livsöden”. Tänk att någon eller några har ägnat så mycket kraft och pengar åt att skapa ett livsverk, som decennier senare bara överges. En gång sjöd det av aktivitet där, minnen för livet skapades i realtid. Nu är det tyst, förstört, rentav livsfarligt. Att platser överges är kanske varken bra eller dåligt, det är en del i livet, en del i kretsloppet… men i alla fall.

Jag har beställt Berglin den trettonde och I muntra damers sällskap. Nu väntar jag otåligt…

Ja, egentligen har jag köpstopp på böcker men det kan ju inte gälla serier som jag redan börjat samla på, väl..?