kajo.info.se

Jag har fyra oöppnade bläckpatroner med bäst före-datum 2003 till en skrivare som jag bytte ut för många år sedan.

Varför har jag kvar dem? Provar genast kasta dem i återvinningslådan men … nnnn…. det går inte… Arrrfh.

”Jamen, de är ju alldeles nya? Nån kanske har kvar en sån här skrivare och behööööver dem?”, bjäbbar mitt andra jag.

”Alla de andra skrivarna av samma sort var precis lika usla som den här, de är DÖDA och BORTA sedan länge! Dessutom: Har du inte lyckats ge bort patronerna på tio år så är det inte troligt att det blir nu heller, och förmodligen finns ingenting kvar i dem i alla fall, bläcket har säkert dunstat. Släng dem NU!”, säger mitt förståndiga jag.

Ja, där fick jag. Iväg till återvinningshinken nu, innan andra jaget kvicknar till igen.

Papsen ska få låna en av våra surfplattor under några veckor men hysch, det är en hemlis till på måndag.  Jag tror nämligen att papsen skulle älska en iPad, men själv är han tveksam. 5000 kr är mycket pengar ifall han inte gillar den. Dessutom vill jag gärna se hur mycket datatrafik han behöver och vilken operatör som ger bäst hastighet.

Att låna ut en platta är inte helt enkelt. Först var det (läs mer »)

Man skulle kunna tro att det skulle ta slut på torra grenar, efter att Dagmar och Hilde dragit fram. Men Ivar lyckades skaka loss lite fler.

Ryktet säger att Skistar mätte upp 49,5 sekundmeter på Åreskutan när det blåste som värst. Hos oss lär det ha varit orkan, uppemot 30 sekundmeter i byarna.

Innan stormen var vi ute och plockade ihop lösa grejer, och spikade fast dörrar. När jag kom runt husknuten fick jag ett stenskott i pannan. En påminnelse om varför man inte ska gå ut när det stormar.

Det går ett vindstråk över vår gård, eller egentligen tre, där ladugården och huset står som två vågbrytare. Här fällde Ivar en björkstam. Vi blev förvånade, det är ju en ung björk, men inte så märkligt när man ser rötan. På gräsmattan ligger en takplåt från grannen, dubbelvikt. Visst nämnde jag att man inte ska gå ut när det stormar?

Portarna tog sig lyckligtvis inte så långt.

Hos grannar har det trillat ett träd på taket, en flaggstång vilar i en björk och en takränna hänger som en serpentin längs väggen. Betydligt dyrare blev skadorna inne i stan, där stora tak lossnat.

Det känns tryggt att bo i ett hus som stått i över hundra år.

I dag har vi  hängt tillbaka portarna och invigt min nya elektriska motorsåg. Man kan se brottytan på trädet precis ovanför A:s armar och rygg.

… och nu blir det reklaaam för alternativa tjejleksaker. Önskar att det vore så enkelt att få tjejer att se ingenjörsyrket som en möjlig karriär (till gagn för mänskligheten genom bredare perspektiv och personligen genom schysst betalning). Men att späda ut de rosa prinsessgrejerna blir nog inte så enkelt. Jag upplever att samhället för barn blivit oerhört mycket mer uppdelat än när jag själv var åtta år och mest av allt önskade mig en liten maskin med svarv, bandsåg och borrmaskin… (Jag fick den, har den kvar och den fungerar, tack mamma och pappa.)

Reklamfilmen är gjord av GoldieBlox

Vem hade kunnat ana att hammare skulle vara ett viktigt hjälpmedel i disken? Men så är det. Ett par välriktade knackningar på kanten är precis vad som krävs för att diskmedelstabletten ska få plats innanför luckan.

Ibland blir jag galen på iPhonens välmenande ”rättstavningsinsatser” men jag har i alla fall inte råkat så illa ut som vissa andra. Kolla 2012 års värsta autokorrigeringar. Bältspännet, fajitas och meditation fick mig att bryta ihop och skratta så tårarna rann. Och så lite helig åsna på det. Tack världen. :-)

Min nya skrivmaskin fungerar väldigt bra. Myycket nöjd med tangentbordet, det skriver som en dröm. Gillar särskilt att det har solceller så att batteriet ständigt är laddat, viktigt om man inte använder det så ofta. ”Skärmhållaren” är provisorisk, den fixade jag med litet kamerastativ, plastskal, en mutter och superlim när jag skulle använda iPhonen som videosändare för något år sedan. Jag har beställt ett stiligare ställ i aluminium. Betydligt mer skrymmande i väskan men man vill ju att det ska se prydligt och proffsigt ut. ;-) För övrigt tar tangentbordet lika mycket plats som Lillen, så lilla skrivmaskinen är i jämförelse mycket skrymmande. Men resurseffektivare. :-)

Innan jag köpte iPhonen var jag sugen på en Xperia X10 Mini Pro med inbyggt gummitangentbord. Men den telefonen funkar inte alls med Mac, gjorde inte då i alla fall. Nu finns det liknande små tangentbord att sätta fast på iPhonen. Hela vitsen med skrivmaskinen är att jag ska kunna skriva med fler fingrar och då funkar inte för små knappar. För den som har svårt att skriva rätt på iPhonens vanliga tangentbord men inte behöver fullstort tangentbord rekommenderar jag istället en ”duttpenna”, en stylus.

Dricksvatten är en brist i många fattiga länder där det finns gott om sol och havsvatten. Italienske designern Gabrielli Diamanti har konstruerat en solugn som ger fem liter avsaltat dricksvatten under en dag med full sol. Saltvatten hälls i den svarta grytan, förångas av solen, kondenseras och samlas i tråget längst ner. Han kallar den ”Eliodomestico solar still”, solkällan, och har designat den med vanliga, billiga material för att även fattiga hushåll ska ha möjlighet att köpa eller tillverka den. Grytan är av svart metall, stommen av keramik, och tråget är gjort för att bäras på huvudet. Kostnaden är cirka 50 dollar och man kan bidra till utvecklingsprojektet via hans hemsida.

Ännu en bra grej som gör mig glad: Eyejusters säljer justerbara glasögon, tänkta för områden i världen där det inte finns tillgång till optiker. Glasögonen finns för både närsynta och långsynta men på grund av lagar får man inte sälja glasögon för närsynta i västländer. Däremot går det utmärkt att köpa sig ett par justerbara läsglasögon och ge bort ett par glasögon på samma gång. ”Give & Get” heter det briljanta konceptet.

Givetvis går det att justera synen för varje öga för sig. Där har dessa läsglasögon ett klart försprång före de glasögon man köper billigt på macken eller lågprisbutiken. Ryktet (tja, okej, Ny Tekniks reporter då) säger att glasögonen också fungerar perfekt som förstoringsglas när man pillar med små hobbygrejer.

Dessutom får man ett serienummer så att man kan logga in och se vart tvillingparet tog vägen nånstans.

Min stationära dator, en iMac 24″ från 2008, har blivit gammal. Irriterande varningsrutor ploppar  upp. Saker slutar fungera. Jag känner igen symtomen. Snart kommer jag inte in på internetbanken och kan inte handla i webbutiker och… Men mina svindyra jobbköpeprogram är ännu äldre och de blir obrukbara om jag uppgraderar operativsystemet eller köper ny dator. Och Lillen som jag och A skulle dela på har blivit A:s dator.

Förra gången tvingade ett datorhaveri fram bytet i panik. Det blev bra men ångesten och all tid som fick läggas ner innan det löste sig, huuu! Den här gången ska jag vara förberedd. Därför har jag ägnat mycket tid åt att läsa på, räkna, skriva listor och grubbla över mina behov och alternativ.

För det mesta skulle jag klara mig med en bärbar, men till vissa moment behöver både jag och A en fullstor skärm. Av den anledningen lutade jag mest åt en ny iMac 27″. Men jag behöver dessutom en reseskrivmaskin. Å jag äääälskar Lillen. Men att ha en iMac till vardags och låta en ny Lillen ligga i hyllan vore resursslöseri.

Nu i veckan bestämde jag mig äntligen. Tjohoo, framtiden är utstakad!  Så här är planen:

Steg 1: Jag köper tangentbord, stativ och appen Pages till min iPhone, och kollar hur den funkar som reseskrivmaskin. Hittills har jag bara installerat och provkört Pages och jag är helt frälst. Glöm att jag betalar för en Word-licens ever again..!

Steg 2: Jag köper mer minne till min gamla iMac och uppgraderar operativsystemet ett steg. Det borde ta bort varningsrutorna och jag kan fortfarande köra mina gamla program.

Steg 3: Så småningom betalar jag de andra dyra licenserna som jag måste ha och uppgraderar till nyaste operativsystemet. Lite skraj att iMacen inte ska orka det.  Därför avvaktar jag tills två återstående projekt är klara, i december-januari, då jag har utrymme att hålla på med datorkrångel.

Steg 4: Den dag min gamla iMac går sönder eller inte orkar med längre köper jag en egen Lillen och en Thunderbolt Display 27″. TD:n är skärm, docka och hubb i ett: man kopplar in sin bärbara dator med två sladdar (ström och kommunikation) och kör den som en vanlig stationär dator. Tangentbord, mus/styrkula, skrivare, nätverkssladd och allt annat är redan kopplat och klart. Dessutom får man några extra USB- och firewire-portar som bärbara datorn saknar. För säkerhets skull köper jag kanske en Superdrive också, så att vi kan fortsätta läsa och bränna DVD.

Då har A och jag varsin bärbar och kan dela på en stationär arbetsplats; den som behöver stora skärmen har förstatjing. Ungefär som nu fast ännu bättre.

Så där. Känns skönt att ha bestämt sig! :-)