Jag är liiite mer trädgårdsgalen än vad som framgår här. Jag censurerar mig. I det läget är det trösterikt att hitta såna här trådar hos Allt om Trädgård.
Bilden ovan är från en tråd med ännu fler trädgårdsgalenskaper.
… och hur mycket finns det att säga om bananskal i rabatterna? Plenty, kan man konstatera.
En till på engelska, You Know You’ve Been Gardening too Long When . . .
Lite galet är det kanske också när man läser om galenskaper och tänker ”vilket bra tips!”. :-)
Ja, det där med att forma ett hjärta med händerna var ju kul första gången man såg det för många år sen. Men när två konkurrerande skogsbolag kör det samma dag i samma tidning… Töntvarning! :-)
Om skogsbolagen hade kommit till mig och sagt att de ville ha ett hjärta så skulle jag har föreslagit dem att såga ut det i en stubbe eller mitt på en stock, kanske rista ”Jag <3 SCA", eller forma om stockänden, eller fylla en bakform med flis, eller rita hjärtat i sågspån, eller binda det av kvistar, eller forma ett av tät mossa, eller trycka upp en tröja som nån har på sig i skogen, eller kolla om det går att göra ett hjärta med timmergripen på skotaren, eller rita det med svart tuschpenna på utbetalningsbeskedet från avverkningen, eller göra loggan i 3D och kramas med den, eller ... Jag kan knäcka fler förslag också, men ni fattar vinken. Kopiera inte. Innovera.
Dagens epos är inspirerat av ett pressmeddelande om hypnos.
Svenska och finska forskare har gjort maskinella tester på en (1?) lätthypnotiserad person och lagt märke till att den stirrande blicken åtföljs av förändringar i ögonreflexer som vakna försökspersoner inte kan simulera.
– Detta experiment visar existensen av ett helt nytt medvetandetillstånd i människan som tidigare varit okänt för vetenskapen,säger Sakari Kallio, universitetslektor och forskare vid Högskolan i Skövde till forskning.se
Ja, jo. ”Helt nytt” och ”tidigare okänt för vetenskapen”, det låter ju. Om man nu bortser från forskningsvärldens lustiga perspektiv på allt som pågår utanför densamma, så tycker jag att det är en intressant studie.
Jag har ingen egen erfarenhet av hypnos utan har bara sett glimtar av så kallad estradhypnos på TV. I Sverige är bruket av hypnos reglerat på flera ställen, både i patientsäkerhetslagen och i ordningslagen.
Den stirrande blicken som förknippas med hypnos eller trance har jag sett, och praktiserar själv ibland när jag svävar iväg i nån tanke. Ibland när jag ”kvicknar till” kan det vara för att nån ilsket blänger tillbaka med minen ”vafan gloru på?!”. Mycket pinsamt. Ofta fastnar jag med ögonen på en stolpe, en knapp eller något annat dött. För mig måste det vara något som är stilla, som en pausbild som tillfälligt tar bort inflödet av intryck. Där skiljer sig min vardagsupplevelse av lätt trance från vad jag sett av parodier där det ofta förekommer en blank pendel.
Lite nyfiken är jag allt på hypnos. Men det känns läskigt också, som en bakdörr man inte har kontroll över. Kontrollfreaket freakar ur lite här.
Jag har faktiskt fått en sån bakdörrsupplevelse av healing, när terapeuten berättade om gamla skador i min kropp som hon absolut inte borde veta något om.
”Svenska föreningen för klinisk hypnos”, hypnosföreningen, har en lista över godkända terapeuter.
Är det nån här som har erfarenhet? *nyfiken*
– När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
– Låt känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
– Bits inte när det räcker att morra.
– Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.
– Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
– Ta en tupplur då och då, sträck alltid på dig när du stiger upp.
– Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
– Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset
– När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
– Oavsett hur ofta du får skäll – tjura inte, spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
– Var lojal.
– Låtsas aldrig vara något du inte är.
– Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
– När någon har en dålig dag – var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.
(Tror att detta är hämtat ur ”Det är aldrig kört” av Kristina Reftel)
Farbror Frippes bilderburkar… å Pelle Plutt som spikar fast den lilla tån. Aww. :-)
Och rimkungen Povel Ramel om tvåååååålen, broder – kom an då, det svänger ju!
Ulf Peder Olrog och historien om hur det gick för kumpanerna som startade en grötfabrik… (endast ljud med stillbild).
Har man inget bättre för sig kan man bli kvar hur länge som helst i nostalgihörnet…
Om man är TV-tillverkare, och vill få folk att upptäcka att man gjort en LED-TV, vad gör man då? Hyr in en massa får, vallar dem i en backe, och lägger upp det på youtube…
(Detta är ett exempel på viral marknadsföring, alltså reklam som folk blir så förtjusta i att de sprider den vidare till sina kompisar. Andra exempel var Volkswagens pianotrappa och bottenlösa soptunna som jag tipsat om tidigare.)
En metod för att begränsa urval.
Chefen hade fått över 100 ansökningar till en utannonserad tjänst. Han satt med luntan en stund innan han resolut kastade hälften i papperskorgen.
Sekreteraren utbrast förvånat: ”Men, kastade du dem? Du har ju inte ens bläddrat igenom dem?”
”Äsch. De som jag kastade hade ju ren otur, och folk med otur kan vi inte anställa.”
Det som jag i går viftade bort som Stockholms-angelägenheter kom väldigt nära i dag när jag läste vem den våldtäktsanklagade polischefen var. Göran Lindberg! Det kändes helt orimligt att se en av landets tryggaste jämställdhetsförebilder som ett våldtäktsmonster.
Jag har hört honom tala, sett hur han lyft sin publik, skakat hand med honom, fört ut hans budskap till massor av människor.
”Om det är sant, om Göran Lindberg är skyldig till det han anklagas för, så har han varit en Dr Jekyll och Mr Hyde, som jobbat med de här frågorna samtidigt som han begått brotten”, säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen.
Hans föreläsningar om jämställdhet, våld, makt och sexism har format en del av min omvärldsbild. Det finns så många intressanta iakttagelser och välformulerade sanningar i allt han har sagt. Jag har fått många aha-upplevelser och användbara liknelser av Göran Lindberg.
Jag tittar forskande på bilden av före detta länspolismästaren vid häktesförhandlingarna.
Hur är det möjligt?
Jag gillar Ikea. :-)
(För den som undrar: I dag har jag shoppat kontorsförvaringsprylar för 1800 spänn (utan att ens vara i närheten av Ikea) och däribland tio kvastskaft från Rusta.)
På reklamkampanjen raddajulen.nu avslöjar Marabou att de tänker stoppa in en ny pralin i Aladdin-asken – och därför måste en ut. Man får inte rösta på den som ska ut, bara ”rädda” sin favorit.
Man undrar ju om konceptet gått fram? För när man kollar vilka praliner som folk rankar högst, så ligger den förfärliga körsbärspralinen på Topplistans första plats?! Hujedamig, hur gick det till?
I det här hushållet köps det inga Aladdin-askar. Vi håller oss till Paradis, men även där måste man ju rensa bort ett par som är fullständigt oätliga (kokos, marsipan och romrussin).
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 