tisdag 8 december 2009
kl 16:40
· Arkiverad i pysselsladder
Svensk Fastighetsförmedling hoppas få sälja världens dyraste pepparkakshus, en herrgårdsliknande sexrumsvilla i ”klassisk dessertstil”.
Nu har ni chansen att förvärva ett i sanning delikat objekt i centrala Göteborg och på köpet göra en garanterat god investering.
Den herrgårdsliknande byggnadens brungräddade fasad tillsammans med inslag så som två flyglar, en läcker marmortrappa och en kalorispäckad punchveranda skänker huset dess smakfulla och unika karaktär. Om inte det låter tillräckligt vågar vi lova att fastighetens spektakulära utsikt över den intilliggande marsipansjön får det att vattnas i munnen på även de mest kräsna husspekulanter.
Utgångspris är 35.000 kr. Den som vinner budgivningen får välja vilken välgörenhetsorganisation som ska få pengarna: SOS-barnbyar, Stadsmissionen eller Rädda Barnen
Så här gick det till att göra pepparkakshuset:
18 elever vid Burgårdens Utbildningscentrum har hjälpts åt att rita, designa, sockergjuta trappräcken, måla väggar med guld och formge den ätbara allén. För att skapa huset krävdes 30 kilo pepparkaksdeg och 400 arbetstimmar.
… och inte ett ord nånstans om att sex tänkarhattar, six thinking hats, är en väletablerad metod, vilket man kan förmoda att den intervjuade kommundirektören (tjänsteman alltså, inte politiker) upplyst reportrarna om …
När jag läser artiklarna undrar jag över skribenternas och rubriksättarnas syfte, om det främst är att förlöjliga en kommuntjänsteman eller hel kommunorganisation? Plocka billiga poäng liksom. (Den som skrev TT-telegrammet kanske inte ens vet skillnaden på politiker och tjänstemän?) Genom att sätta inköpet i sitt perspektiv kunde man ju låta Svensson förfasa sig över hela managementkulturen istället. Istället väljer man en vinkel som kanske kommer att avsätta en möjligen fullt funktionell och hårt arbetande kommunanställd.
Nedanstående filmer är alltså möjliga svar på två samhällsfrågor: Hur får man folk att frivilligt motionera? Och hur får man dem att lägga skräpet i soptunnan istället för på marken? Chans att vinna 25.000 kr för den som har fler konstruktiva och roliga idéer.
… och en kedjemejlhistoria:
På ett sjukhus, i ett väntrum, sitter de anhöriga till en mycket sjuk person. Läkaren kommer in, mycket trött och säger: ”Jag är ledsen. Jag har dåliga nyheter. Det enda hoppet för er släkting är en hjärntransplantation. Det är väldigt riskfyllt MEN det är det enda hoppet. Ni får själva betala för hjärnan.”
Efter en lång tystnad frågade någon: ”Okej, hur mycket kostar en hjärna?”
Läkaren svarade: ”5.000 kr för en manlig hjärna och 200 kr för en kvinnlig.”
Männen i rummet försökte hålla sig för skratt och att undvika ögonkontakt med kvinnorna. En av männen frågade med ett något triumferande uttryck i ansiktet: ”Varför kostar den manliga hjärnan så mycket mer?”
Läkaren log åt frågan och svarade: ”Det är standardprissättning. Vi måste sänka priset på kvinnliga hjärnor eftersom de ju faktiskt är använda.”
fredag 9 oktober 2009
kl 16:22
· Arkiverad i sladder
Jag ska införa en ny kategori i min blogg. Jag har ju trams där jag samlar mina egna tramserier, men var och varannan dag upptäcker jag rätt tramsiga saker i den stora världen utanför mitt liv. Jag har bestämt mig för att de förtjänar att listas.
Men vad ska jag kalla det? Förslag mottages. Jag kallar det tills vidare sladder, i vilket blandade snuttar, hörsägen, villfarelser, besynnerligheter och annat kommer att bjudas.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen.