kajo.info.se

Vårstjärnor i loglimpan.

Concerto och balkansippa (anemone blanda) ”Blue shades” på källarbacken.

Dagens myrjakt slutade olyckligt inte bara för myrorna utan också för vissa invånare i pluggbox A, som i ett obevakat ögonblick gjorde en saltomortal ner på golvet.

Det vilar visst en förbannelse över physalisen. I fjol hade jag sex plantor som blev tre efter att ha åkt i golvet. I år hade jag 12 plantor som nu blivit tre. Några avbrutna stjälkar har jag ställt i ett glas, kanske rotar de sig där, och någon rotad stjälk har ett blad kvar, kanske kan den bryta på nytt.

De plantor som överlevde i fjol satte massor av frukt som aldrig hann mogna. Man kan ju undra varför jag slösar energi på att odla dem?

På tal om olyckor vill jag också hedra tre nyligen bortgångna medborgare: en gulsparv (?) som råkat ut för oklart öde vid fjösknuten, en skata som blev berått mördad av kollegor och en duva som möjligen bröt nacken mot vårt vardagsrumsfönster. Sparven och skatan blev mat åt någon men duvan har jag begravt eftersom vi inte vet vad den dog av.

Förr: Hagel? Tja, jag sitter ju torrt till.

Nu: Hagel?! Åh nej! Mina krokusar! Mina tulpaner! Sluta genast! Voj voj, hur ska detta gå…

A  klagade i fjol över att vår jättevallmo i bjärt orangerött var alldeles för högljudd.  Nå, jag tror inte att det är ett problem i sommar,  för marodörer har varit framme och där vallmon borde finnas är det nu en krater. Jag gissar att det började med en sork som smaskade i sig rötterna och sedan kom ett annat energiskt djur, möjligen räv, som försökt krafsa fram sorken.

Nja. Den ser väl inte så mycket ut för världen, min lökrabatt.

Men om man kryper närmare, så kan man se en humla som hittat vårens första skrovmål. Bara en sån sak, en humlerestaurang där det tidigare inte funnits, vilken lyckad etablering!

Och kommer man ännu längre ner så ser man att krokusarna sträcker sig lika stolt mot skyn som lyktstolparna.

Nu är jag äntligen klar med ritningen till bullervägg, pergola och trädgårdshus. Well, när jag lämnar in ritningen så är den svartvit och har fastighetsbeteckning med mera. Men först ska jag göra två ritningar till, på utbyggnaden av huset och några förändringar vi vill göra på fjöset.

Ibland får man vara sträng med sina små skyddslingar. När sådderna stått under lysrör i två veckor utan att gro skyfflade jag in dem i mörkerisolering! Jojomensan. Det gamla skafferiet som vi inte använder för att det ska rivas fungerar utmärkt för sådana uppfostringstilltag.

Och minsann: på mindre än två dygn fick riddarsporrarna så bråttom upp att de rev med sig jorden i kokor upp över lådkanten…

Nu är det bara riddarsporrar, några ljusgrodda sålådor och solrosen från K som får stå i plantskolan. Alla de andra är i mörkerisolering. Där verkar det trögare. Men jag kan fler trick. Sen provar vi varmt och ännu ljusare. Och går inte det, så kan det bli kallt och mörkt igen. Jorå.

Hemma igen efter en 50-milaresa med söting och släpvagn. Vi tillämpar snålbyggartaktik genom att samla material när det dyker upp till riktigt fördelaktigt pris. Den här gången blev det en nytillverkad pardörr till huset och en gammal pardörr till orangeriet… Om man har lagerplats och tålamod att söka och vänta, och det har vi, så kan man spara mycket pengar.

Dessutom besökte vi en vän som bjöd på nattlogi och så fick vi tillfälle att kolla in hans nya lägenhet.

På hemvägen blev det en sväng till Ikea, Bauhaus och Biltema. Bauhaus hade riktigt fina exemplar av min favoritrododendron ”Cunningham´s White” superbilligt, 129 kr. Jag lyckades avhålla mig och har blandade känslor över den saken. ;-)

Än ser det glest ut på källarbacken men jag hoppas att dessa tvåhundra snökrokusar, crocus tommasinianus, ska multiplicera sig som det sägs.

Lilla ljuslila ”Barr´s Purple”…

… och ”Ruby Giant” som är synbart kraftigare både i växten och i färgen. I verkligheten tycker jag att den drar åt blått.