kajo.info.se

I dag kollade jag vad det var för nya filurer som kommit till fågelrestaurangen. Det visade sig vara bofinkar i mängd, och ett koltrastpar. Hannen kände jag igen men honan misstog jag först för en stare. Jag borde ha köpt äpplen när jag var till affären. Undrar om de äter banan? Sen gjorde jag ett tappert försök att lära mig skilja på gulsparv och grönfink. Mitt komihågknep är att gulsparven är spräckligare och grönfinken har ett gult band på vingen.

Och som de äter! De är jätte-jätte-hungriga.

Kaufmanniana-tulpanen ”Concerto” är en av de tidigast blommande tulpanerna.

Av någon anledning kommer jag att tänka på fågelungar, äggskal och äggula..?

Ju soligare, desto mer öppnar sig blomman. Två av 18 blommor har ett grönt band, som man annars brukar se på viridiflora-tulpaner.

På kvällen stänger sig blommorna igen. Mellan tulpanerna kommer knoppar av orkidénarcissen ”Thalia”.

”Stor vårstjärna” hette tidigare chionodoxa luciliae, numera scilla luciliae. Den mindre och vanligare vårstjärnan heter forbesii.

Så här blå är de inte, snarare lavendel-ljuslila.

Så här såg de ut för en vecka sedan…

… och nu har de redan växt förbi lampan. De får tilläggsbelysning tolv timmar per dygn och det har varit varmt, kring 10-12 grader. Kaufmanniana-tulpanen Concerto och vårstjärnan chionodoxa luciliae är tidigast men det är ingen styrsel på vårstjärnorna så den kombinationen är jag lite missnöjd med. Pärlhyacinterna ser frodiga ut och står rakt och fint. Några hade antydan till knopp redan när de kom ur källaren men där har det inte hänt så mycket mer. En orkidénarciss Thalia börjar visa knopp. Kanske kommer de att blomma samtidigt.

Scooby och jag plockade ett lass med kvistar igår. Detta var varken första eller sista… Stormen Dagmar friserade våra gamla björkar i julas.

Ni tror väl inte att det bara kommer äppelträd i mitt megapaket från Blomqvists? Nänänänä. Det här ska förhoppningsvis också komma: (läs mer »)

Jag har för mig att jag tyckte att mjölkpaketens nya kvadratiska form var opraktisk i kylskåpet. Det hade nog mest med packnings(o)vana att göra.

Som provisoriska omskolnings- och rotningskrukor är de nämligen mycket yteffektiva. I fjol knödde jag in massor av dem i stora tråg i plantskolan.

Problemet var bara att jag övervattnade så att kartongerna fick stå i vatten och då mjuknar de så småningom och börjar luta. I värsta fall kan de börja lukta eller ramla omkull. Då om inte förr tar växterna skada…

Därför är jag nu mycket spänd på att följa mitt senaste experiment. Locket från crème fraîche-burken passar perfekt som fat och har en form som ger en liten vallgrav. Tillräckligt för att samla upp lite överskott, med betoning på lite. Jag hoppas att detta ska lära mig att vattna lagom.

Förra vintern när jag dök ner i frökatalogerna samlade jag på mig ”blå kavaljerer” till mina rosor, sådana kombinationer som jag sett på bilder i tidningar och böcker. Perovskia, lavendel, stäppsalvia, kantnepeta, oxtunga, silverrisp… Sedan köpte jag några till på tradera: en pärlemofjärva, några anisörter.

Så småningom förstod jag att de är tveksamt härdiga här. Dessutom gick det inget vidare med mina sådder, de plantor som kom upp blev inte mer än små rosetter på hela sommaren och sniglarna festade på de flesta tills bara stumpar och bladskelett återstod. Jag skyfflade ner krukorna i jordkällaren. Några är det liv i, än så länge. Var ska jag göra av kinkputtarna?

Så är det riddarsporrarna som jag prompt vill ha trots att jag vet att de faller omkull av vind, och här blåser det konstant.

Nu har jag en idé som håller på att äta hål i huvudet på mig: En blå rabatt längs den varma, vindskyddade fjösväggen. Upphöjt, väldränerat och med några våder silverfärgat murnät som fyller dubbla syften, att fästa riddarsporrar i och låta klematis klättra på. Nu samlar jag  blått som är härdigt och har lång blomningstid. Isop, förgätmigej, nävor och höstflox. Och vårblått, så klart, Till det lite silver och vitt kanske.

Det är riktigt dålig smak om man får tro esteter och färgexperter. Blå färger blir inte bra i solsken och säääärskilt inte mot falurött som är en mycket krävande färg. Så säger de.

Häpp. Vi får väl se.

Än ligger snön djup på gräsmattan. Det är morgon och nästan skare. Scoobs och jag har baxat fram tunga krukor med höstplanterad blomsterlök. Jag hade magasinkärra när jag ställde in dem i jordkällaren. Nu fick snösläpan göra tjänst som dragfordon.

Här står de gula stjälkarna under tilläggsbelysning i kallfarstun och grönar på sig.

Jag hoppas att krukorna ska blomma fint till påsk men somliga individer har visst mer bråttom än så. Här spurtar en liten blålila chionodoxa luciliae mot ljuset på bara drygt ett dygn.

Ute tinade vårlöksrabatten fram tvärt över dagen. Jag har jämfört med bilder tagna 1 april i fjol och snösmältningen är minst två veckor tidigare i år.

Jämmer och ve. Hortensia har brutit armen och dessa småpaprikor är nu moderlösa.