kajo.info.se

Ja-jo, jag såg kanske nån notis i dagstidningen om att denna nymodighet nu nått till våra breddgrader men jag läste den inte, och tänkte inte mer på det. I dag när jag sökte upp telefonnumret till en bekant via hitta.se så blev jag alltså mäkta förvånad när ett foto av hans hus dök upp intill hans adressuppgifter. Kunde det möjligen vara så att…?

Nyfiket knackade jag in vår adress (öppnas i nytt fönster).

Milda makaron! Man kan ju zooma rätt in i vårt köksfönster! Och där nedanför står min gröna trampcykel! Om man vänder näsan mot öster och går några meter så kan man se min gula lilla sportbil på parkeringen till höger. Den svarta BMW:n som står på gatan är A:s, men Smarten var tydligen inte hemma när fotobussen for förbi.

Jag vände på klacken och ”sprang” ner till Tallåsvägen. Jodå, man kan även zooma in de sorgliga små ursäkterna till blommor i balkonglådan, och ana att persiennerna är nedfällda i sovrummet. En bit bort på gatan mötte jag grannen ute med sin kungspudel.

Okej, gott folk, kom nu ihåg att alltid ha frodigt i blomlådorna, ordning i cykelstället och bilen nytvättad, för du vet aldrig när fotobussen kör förbi!

Jag fick en utmaning mitt mellan ögonen *tjong* liksom, från Cilla.

Utmana 5 personer och berätta det för dem,
samt för personen som utmanat dig.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord.
Om personen som utmanade dig har ett namn som
börjar med samma bokstav som ditt,
får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar 2 ggr.
eller skriva ditt namn som svar
(förutom fråga 1)

1. Vad heter du: Karin (efter mammas faster)
2. Ett ord på 4 bokstäver: koll (viktigt, bör man ha)
3. Flicknamn: Klara (okejokejokej, jag fuskade väl och kollade namntoppen då)
4. Pojknamn: Kevin (på 33:e plats, det enda K-killnamnet på topp 100)
5. Yrke: kapten
6. Färg: karmosin (traditionellt framställt av en lus och i åttan fick vi färga garn med det)
7. Klädesplagg: kofta! (kan fleece räknas som kofta eller måste den vara av garn?)
8. Mat: kyckling, stekt, med klyftpotatis, röd paprika och lööök, samt hemgjord vitlöks- och sweet chilisås, mums!
9. Sak i badrummet: kattlåda
10. Plats/Stad: Köpenhamn
11. En orsak att vara sen: krampanfall? kollektivtrafiksavbrott?
12. Något man skriker: kooooooom dårå!
13. Film: Kalle och chokladfabriken
14. Något man dricker: kaffe (haha, vad var det för odds på den?)
15. Band: Kenneth & the Knutters (nu snackar vi 1990-talsflashback här)
16. Djur: katten Kasper
17. Gatunamn: Konstapelgränd
18. Bil: Karma, fantastiskt fin sportbil från Fisker, väcker svårt habegär
19. Sång: Kaffe och tårar med Marie Fredriksson

Jag utmanar… Tina, Paula, Kicki, Terttu och Evy (de två sistnämnda får i brist på blogg gärna dra in otyget på Facebook, haha :-)

Jag tänkte slänga in en omröstning här medan spagettin kokar. Men jag har varit lat med att uppdatera tekniken här i bloggen, så tillägget jag tänkte använda passar inte. När jag nu väl hittat en äldre version som passar, så slog det mig att jag kanske hellre borde uppgradera bloggverktyget istället.

Och nu kokar spagettivattnet.

Så det blev varken det ena (omröstning) eller det andra (uppgradering).

(Jag avskyr de obehagliga sanningar som det här inlägget ovillkorligen skulle avslöja för en beteendevetare eller psykolog.)

Om du träffar Kexchokladgubben så kan du säga ”god och glad!” till honom. Då kanske du får en kexchoklad… (eller kanske inte men det är ju värt att prova, för vad är oddsen för att du faktiskt ska träffa en kexchokladgubbe igen och behöva skämmas för det?)

Gamla reklamkampanjer kommer upp till ytan när man minst anar det.

Följande skickade jag nyss till A (som är på jobbet):

En fördel med att ha kontoret hemma är att man kan tulla på farsdagstårtan när man blir slisksugen på eftermiddagen :-)

A:s pappa är död, och min pappa bor 20 mil bort. Det hindrar oss förstås inte från att fira Fars dag. Jag ringde till min, och A tände ljus för sin. Sen tyckte vi att man faktiskt borde kunna få lite tårta även om man inte kan vänta sig att papsen först ska skära upp den.

Alltså travade jag och hund iväg till affären. Oklart hur jag tänkte. Med ett par kilometer hem hade jag ingen lust att bära tårtan i famnen, och inget snöre fanns det. Alltså tryckte jag ner kartongen på högkant i ryggsäcken och fnissade åt det hela vägen hem. Jag hade räknat med att den skulle bli ihoptryckt men inte att den skulle flå av sig marsipanen så att grädden därunder tittade fram både här och där. Lyckligtvis är A mycket förstående. Han tittade på den totalkvaddade, illgrönfläckiga saken och sa: ”Jamen den är ju lika god ändå.” Och det var den.

Det här är (en liten del av) Ikeas parkering kl 9:30 en söndag. Varuhuset öppnar inte förrän om en halvtimme men restaurangen serverar frukost för 10 kr och det är uppenbarligen en populär start på dagen. Jag räknade till nästan 50 stora husbilar och husvagnsekipage. Och så vi då, med A:s svarta X5 som var den enda personbilen utan husvagn på hela den vidsträckta asfaltsprärien.

Knepigt egentligen. Folk spenderar uppåt en kvarts – en halv miljon eller mer på ett rullande fritidshus som de effektiv tid kanske nyttjar ett par veckor om året. Är det därför de kompenserar genom att campa gratis? (Tanken slog mig just att de kanske satt i system att färdas genom Sverige från den ena Ikea-parkeringen till den andra bara för att få frukosten serverad? Jag såg nånstans en intervju med en varuhuschef som antydde nåt i den stilen.)

Eller, campar de på parkeringen för att inte missa en enda minuts viktig shoppingtid? Det kan jag förstå. Jag och A som har långt till närmaste Ikea och inte är så morgonpigga känner oss sällan eller aldrig färdiga när vi blir utkastade vid stängningsdags.

Utom den här gången, när vi kom i tid för frukost på Ikea. Då hann vi faktiskt klart.

Jag funderar ju ibland över vardagens små mysterier (exempelvis luftpåsemysteriet), och fick nyss förklaringar på några till… :-) (eller nä, kanske inte, men lite kul i alla fall…)

För flera år sedan ägnade jag nästan en hel sommar åt att hitta det skönaste paret sandaler. Jag provade sandaler i varenda butik som hade några. Till sist hittade jag ett par som jag köpte, och det är fortfarande samma par som jag alltid använder.

I går klippte jag gräs hos svärmor, iförd avklippta jeans och mina favoritsandaler. Alla som klipper gräs vet att man ogärna gör det i sandaler, och särskilt inte i sina favoritsandaler, eftersom nyklippt gräs färgar av sig. Dessutom har svärmor nyligen fått fjärrvärme så delar av den rejält tilltagna gräsmattan är nyplanterad. Där växer tussar av maskrosor, tistlar och annat halvmeterhögt ogräs bland späda grässtrån och kala jordfläckar. I går bestämde jag att det var dags att tukta nyodlingen. Damm och småstenar yrde över nejden.

Efteråt var mina ben och fötter som en målarduk: det ordinarie vita syntes knappt mellan blåmärken, röda småsår och insektsbett, grönt gräsklipp, bruna jordstrimmor och sporadiska maskrosfjun. Jag begrundade eländet när jag gick med jycken ner till sjön.

Egentligen gick vi dit för att Scoobs skulle gå på toa, men istället klafsade jag ner i vattnet med skor och allt så långt rullkopplet räckte. Scoobs stod kvar på stranden och höll emot: ”Är du skvatt galen?! Vatten ska man dricka, inte vada i!”

Där halkade jag runt en stund bland såphala stenar med vatten till knäna och såg förmodligen lika lycklig ut som en femåring.

På vägen hem gurglade det i sandalerna för varje steg. En liten skumfontän bubblade upp mellan tårna för att sedan sugas tillbaka när jag lyfte foten, i olika tonarter på höger och vänster fot: skvisch-slöööörp-skvosch-weiii.

Det är polstrad mockasula i sandalerna. De var gulorange i historiens början. Samma färg som jag nu efter tre fotbad fortfarande har på fotsulorna och en centimeter upp på hälarna. Sulorna i sandalerna har däremot efter blötläggning och skrubbning antagit olika nyanser av mörkbrunt.

Nå, det matchar ju de svarta banden så mycket bättre.

På tal om att kolla vem man gör affärer med… så brukar jag även kolla om firman existerar under angivet namn, och om namnet stämmer med angiven verksamhet och bransch. Om inte, så kollar jag lite extra eftersom skumraskaffärer och lurendrejerier ofta genomförs med anonyma lagerbolag.

Gamla företag kan under åren komma ganska långt bort från sitt startändamål så det är inte automatiskt något konstigt om uppgifterna inte stämmer, men en seriös firma borde väl ändå måna om sin trovärdighet och justera dem. Ur laglig synvinkel har det skattemässig och statistisk betydelse men det är inte brottsligt att vara felregistrerad. Ur kundens synvinkel är det ju bra om företaget heter nåt som tydliggör dess inriktning och går att hitta om man vill komma i kontakt med företaget igen.

För några dagar sedan damp det ner en förteckning över utställare på årets stora varumässa här i stan. Där fanns det en hel del företag som jag tycker kanske borde revidera sina uppgifter. (Inom parentes vad de säljer.)

Mylta Försäljning AB (persienner) mylta betyder hjortron på jämtska
Digital Produktion Sverige AB (massagepool)
Clippshoppen (strumpor)
Idé & Form (aloe vera)
Emanco Direktservice AB (rengöringsprodukter för hemkörning)
Homcare Nord AB (snacks, nötter)
HB T Horse (byxhållare)
Living Products (boende vid idrottsevenemang)
Sweetdream/Nightmare (kläder)
I Törngren Transport AB (ballonger)
Svartviks El (motivstrumpor)