Cykelpremiär

Jag har inte cyklat sen i förrfjol av olika skäl (läs: pyspunka, långtidslagring på annan ort, borttappad cykelnyckel yada yada) – men i dag stod planeterna rätt och det var helt plötsligt Läge Att Ta Cykeln. Jag susade ner på stan som en blixt, parkerade ordentligt i cykelstället och promenerade nonchalant och obesvärat in i rätt tid på mötet.

Sen skulle jag hem. Uppför hela vägen. Envist trampande ben för elvaåringshjärnan som bor kvar långt där inne säger att man måste trampa hela tiden och man kan inte kliva av och leda cykeln.

Värken, mina vänner. Pulserande, stickande blodbrist i låren. Pipande, krampande luftrör. Värken, säger jag.

Men jag kom hem på ett kick. Och jag kan definitivt tänka mig att ta cykeln igen. Typ nästa säsong eller så.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker