En dyrköpt historia

1984 råkade jag ut för en liten olycka på gympan i skolan. En klasskompis viftade lite för ivrigt med en innebandyklubba och slog ut en framtand. Tandläkaren tog emot direkt och lappade ihop mig.

Inte anade jag att det skulle bli början till en följetong resten av mitt liv.

Var tredje-femte år ställer den där tanden till bekymmer. Först olika sorters plast som gulnade, flisade, missfärgades, sprack, borrades bort och byttes ut. Varje gång blev det lite mindre kvar att fästa i eftersom man måste rensa ner till fast underlag. Sedan tjänade jag egna pengar, slog på stort och köpte en krona – som var filmstjärnefin i ett halvår (lagom till dentalteknikerns konkurs så att garantin förföll), och sedan gulnade, flisade, sprack, nöttes ner, lappades, lossnade, monterades igen. Och roten blev inflammerad, rensad, rotfylld…

Nu sitter jag här igen med en bultande öm inflammation under näsan, ett recept på penicillin och kvittot för den andra rensningen av samma rotkanal. Kronan var i så dåligt skick att den lossnade självmant och är nu ditlimmad provisoriskt. Om två månader blir det rotfyllning för ytterligare tusenlappar och kronan måste troligen ersättas om något eller några år. Och efter det, gissningsvis en skruv i käkbenet.

Så ett råd av erfarenhet: Om någon du känner får en tandskada – se till att h*n tar ut det på försäkringen!!! Bagatellisera det inte som jag gjorde för att det var ”pinsamt” och för att inte göra kompisen ledsen. Ta ut pengarna; de kommer att behövas.

1 kommentar »

  1. kajo.info.se » Je gatt va värscht, förstås skrev

    onsdag 4 december 2013 kl 21:11

    […] Framtandsföljetongen fortsätter. Rensning och antibiotika hjälpte inte, infektionen fortsatte att växa i käkbenet. I dag har tandläkaren (som är kirurgutbildad) skrapat bort utfrätt käkben, spolat bort var med saltlösning, kapat av roten och sytt ihop med strikt förmaning om att inte skratta eller äta hård mat på en vecka. […]

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker