kajo.info.se

Jag är en Mycket Frusen Person som bor på ett ställe där det periodvis är kallare än i en frysbox. Alltså behöver jag en Riktigt Varm Jacka.

För sisådär tio år sedan fick jag en Riktigt Varm Jacka. En blå dunjacka med massor av fickor. Hon som hade köpt den var en varmblodig varelse och hon sa att hon fick värmeslag om hon rörde sig i den. Enligt hennes åsikt skulle den passa bättre åt en Mycket Frusen Person.

Förutom att jackan var ungefär fyra nummer för stor så kan jag inte annat än hålla med. När en Mycket Frusen Person utan besvär kan gå ut i -15 och bara ha t-shirt under, då är det en Riktigt Varm Jacka.

Just denna Mycket Frusna Person har dessutom för vana att stoppa fickorna fulla med lika mycket prylar som en ordinär stormamma har i sin handväska, och då kommer 12 fickor i olika storlekar mycket väl till pass. Jackan var som ett mobilt sortimentskåp, var sak på sin plats. Reservbatteri till mobilen: tredje fickan till höger. Reflexer och blinklampa: vänstra ärmfickan. Sittunderlag: stora fickan på ryggen (jo, det är sant, det fanns faktiskt en blixtlåsförsedd lucka för rumpvärmare där).

Således flyttade jag in i jackan på hösten och kom ut nån gång i april-maj följande år. År efter år efter år.

Det blev för mycket för den stackars jackan.

För två år sedan gav den upp sin sista suck. Den hade helt enkelt vittrat sönder och minsta rörelse utlöste stora moln av dundamm. Jag hade väl i och för sig insett att slutet var nära eftersom jag på sistone behövt både en och två varma tröjor under – men det var ju så praktiskt med alla fickorna och så…

Ni anar vartåt det lutar förstår jag? Efter att ha huttrat mig igenom två vintrar med vindjacka har jag insett att det enda vettiga är att försöka hitta en ny Riktigt Varm Jacka. Men – för det finns ju alltid några sådana – jag har ju såna krav… och jag gillar inte att shoppa kläder. Klädinköp är ett nödvändigt ont. Sålunda bestämde vi att jackjakten skulle inledas fredag morgon vid öppningsdags innan butikerna översvämmats av folk samt avbrytas vid blodsockerfall eller folköversvämning, vilket som nu inträffade först. Så här såg kravspecifikationen ut:

1 st Riktigt Varm Jacka
– helst dun men absolut inte michelingubbestuk
– hög krage som går att knäppa ända upp
– fodrad huva i bekväm storlek
– rejäla lagringsfickor som inte grejerna ramlar ut ur
– längd ända ner över rumpan
– stor nog att rymma minst en tjocktröja
– yttertyg som inte är katthårsmagnetiskt
– inga blaffiga designelement typ skrikiga tygmärken, vulgostora knappar eller kontrasterande tygisättningar
– helst inte över 1.000 kr

Inte oväntat kostar de gängse jackorna 2.500-3.000 kronor, men vi hittade även några för 5.000 respektive 6.800 kronor.

Och sen hittade jag Jackan. Det fanns bara en enda, så den måste ha varit tänkt till mig.

Den uppfyller hela kravspecifikationen och har dessutom några bonusfeatures:
– dubbelriktat blixtlås, det vill säga blixtlås med två löpare, vilket gör att man kan sitta på huk utan att spräcka loss låset längst ner (vilket jag har gjort på flera långa jackor)
– fleecefodrade handvärmarfickor bakom de två stora lockförsedda fickorna
– extra bröstfickor med dolda blixtlås
– tre innerfickor: en med snabblås, en med blixtlås och en för mobiltelefon
– avtagbar pälskant på huvan (besparar mig besväret att sprätta bort den med kniv)
– vindskydd med tryckknappar över dragkedjan (modeller med kardborreband går fetbort när man är långhårig)
– reglerbara ärmmanschetter så att man kan stoppa handskarna innanför och dra åt

True North – Swedish Design, står det på den och det verkar rimligt. Folk som inte är vana att frysa tänker inte på sådana detaljer som att fodra huvan, att kragen ska gå ända upp, att metallblixtlås på ficköppningar kyler handlederna och att mobiltelefonbatterier måste hållas varma.

Än så länge är jag riktigt nöjd med mitt köp – fast jag vet förstås inte om det verkligen är en Riktigt Varm Jacka. Det har inte varit kallare än -6 än.