Kära skrivbok – varför har jag övergifvit dig?

Jag kämpar för att återföra rutiner och struktur efter några år där ganska mycket fått bli som det blev snarare än som jag planerat – eftersom jag rent krasst inte har vare sig planerat eller följt upp. På något vis löser det sig det mesta ändå, men jag har kontrollbehov och denna bohemiska livsstil orsakar mig därför onödig stress, otillräcklighetskänslor, oro och ångest. Rätt onödigt att utsätta sig för det om rutiner och struktur kan råda bot på det, eller hur?

Man kan enkelt hitta spår av mina tidigare försök att styra upp tillvaron. En lista i ett kollegieblock, ett ritpapper med visionskludd, några stolpar till text i datorn… För några år sedan knåpade jag med den ultimata lösningen, ett ambitiöst superkompakt schema med tomma rutor för vision, aktiviteter, mål, ansvar, budget och tidplan på ett enda A4. Det var en bearbetning av ett dokument för medarbetarutveckling i stora företag. Att rita blanketten var visst roligare än att göra det ”riktiga” jobbet med att använda den, för det blev aldrig av.

I fjol pratade jag och A mycket om tidrapportering via app i mobilen. Ett bra, komplett underlag är en förutsättning för att man ska kunna ha extern fakturering och lönehantering. Men bara att tänka igenom vilka kunder och projekt som skulle läggas in i systemet var mig tydligen övermäktigt för jag kom aldrig igång. A provkörde appen i en vecka och tappade sugen efter ett par buggrelaterade krascher.

Jag håller fast vid mitt analoga almanacksystem: en liten fickkalender där jag skriver in deadlines och möten, och en stor timdagbok där jag noterar betydligt mer än det som har med jobbet att göra: när jag kliver upp, hur jag sovit och mår, när jag stänger datorn på kvällen, besök, inköp och uträttade ärenden, arga eller glada kommentarer, levererat material… (Att leta igenom tidboken när det är dags att fakturera suger..!) I perioder när jag har mycket jobb använder jag också en tredje papperskalender – en terminsöversikt i A3 eller A4 där jag ritar in projekt, processer och deadlines under vår respektive höst.

(Min förkärlek för pappersalmanackor hindrar ju inte att jag även tidrapporterar i mobilen. Bekymret är att min mobil är urgammal – måste jag väl köpa en ny då?)

Sen finns det ett par ännu långsiktigare processer som jag måste hålla reda på, och där har det visat sig under åren att anteckningar kunnat hamna lite här och där, i mobilen, i datorn, i nåt block eller på lappar och lösblad som jag sedan letar ihjäl mig efter – vilket gör tidslinjen hoppig och svår att följa.

I dag kom jag plötsligt på att i skolan hade man skrivböcker! En röd för svenska, en grön för samhälle och en blå för engelska… Jätteenkel lösning juh! Jag ska genast införa ämnesblock. Eller genast, ääääh, jag menar, jag har en ambition att införa ämnesblock … snart, när jag har tid. Och digital tidrapportering, snart, när jag har tid. Kanske rentav göra en sån där ambitiös medarbetarplan. Snart.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker