Korrdinatorskan

Jag har handlat på distans av okända personer förut men inte så stora och dyra saker som ett nedmonterat sjubilsgarage… Det kräver lite planering.

Exempelvis hade vi kommit överens om att pengarna skulle föras över till säljarens konto när godset var lastat, för då kunde jag använda personalen från transportfirman som ”opartisk kontrollant” av vad jag köpt. Det höll på att bli en liten rysare eftersom säljaren inte har samma bank som jag, vilket innebär att en överföring kan fördröjas i uppemot ett dygn.

”Ja, då håller jag väl kvar lastbilen tills jag ser pengarna”, sa säljaren halvt på skämt och halvt på allvar.

Det löste sig genom att A som har konto i samma bank fick störta hem från jobbet och göra överföringen. (Verkligen en utmärkt lösning: jag gör affärer och A betalar!)

När bilen väl rullade hitåt och preliminär ankomst var fastställd föll uppgörelsen jag hade med traktorföraren som skulle hjälpa till att lossa; han var inte tillgänglig då. Det var bara att hoppas att jag skulle hinna få tag i en annan traktor – och det gjorde jag.

Lite orolig var jag för hur det skulle gå att lyfta ner hussidorna från lastbilen i den kraftiga vinden, men lastbilschauffören och traktorföraren tog det lugnt och vant. Det enda jag behövde göra var att dirigera, springa med pallvirke och hantlanga lite här och var.

Mams hade förberett genom att röja upplagsplatsen och K bakade sockerkaka att bjuda transporthjälpen på.

Nu ligger allt i prydliga staplar i väntan på grundläggning och montering. K tror inte att det räcker till något 18-metershus, hon tycker att högarna ser alldeles för fjuttiga ut. Jag kontrollräknade delarna och det verkade stämma. Om några veckor borde vi veta… :-)

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker