Långa lökar och låg lobelia
A låg i sängen och väntade på frukost när jag gick förbi.
– Men du! Vad långa lökar du har fått! Tio centimeter!
Jag stirrade på honom en sekund innan jag blev alldeles full i skratt.
– Jaha, jaså, harkel, jo, det kan väl vara ungefär så kanske.
A rodnade lätt.
– Däruppe i pysselkammaren, menade jag. Jag såg dem igår kväll.
Det är alltså de skåpfyndade röda och gula sättlökarna som det blivit sådan fart på. Denna rotkraft hade jag inte förutsett. Vita trådar slingrar sig redan ut ur de sju centimeter djupa pluggarna både ovan och under.
Lobelia av olika sorter ser ut som småttigt ludd när de gror. Helt otroligt att det blir fullstora plantor av dessa små frön som ser ut som mald cayennepeppar. I den andra boxen syns blodfingerört och tät silverarv (som både skulle stratifieras = kylbehandlas enligt såanvisningen, pytt att de behövde det då!) och i den höga krukan de smala bladen av brandlilja.
Här uppe under taket odlas paprika. Vår tappra Hortensia som fyllt två år är redan igång med tre frukter och den här grannen vill inte vara sämre. Jag har övervintrat fyra plantor och sått en omgång nya. I sommar förklarar jag krig mot sniglarna… Nu ska vi bli självförsörjande.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 
Lars skrev
onsdag 21 mars 2012 kl 17:13
Schysta lökar :-)