Livet på landet

Ibland påminns jag om att livet i glesbygden är ett annat än det i stan. Nu tänker jag inte närmast på strömavbrott och vedeldning, usel mobiltäckning eller hur man bäst flår en hare.

Nej, jag tänker på att den stadsbo som ger sig ut med bil på slingriga landsvägar i snöfall bör känna till ett och annat om traktorer. Till exempel att man bör vara extra uppmärksam om man ser en gammal jordbrukstraktor (företrädesvis BM) med snöslunga baktill. Ett sånt ekipage kan rattas av Alvar, 87, som är lomhörd och halvblind och har haft nackspärr sedan finska vinterkriget.

Då upphör de vanliga trafikreglerna att gälla. Den turistande stadsbon måste förstå att på landet har ett sådant traktorekipage alltid förkörsrätt. Även vid utfart från gård och p-ficka, korsande av huvudled eller andra situationer som normalt skulle föranleda väjningsplikt. Och, att den prioriterade uppgiften i det här läget är att flytta snö. Därför kommer snöröjaren inte för ett ögonblick överväga att stänga av slungans utkastning när han passerar huvudleden.

Korrekt procedur för den turistande stadsbon är då att bromsa till stillastående på huvudleden, på kastsäkert avstånd, alternativt finna sig i att hela bilen försvinner in i ett snömoln, tills traktorekipaget passerat.

Det är ingen mening att hetsa upp sig. Det bara är så. Det står i någon paragraf i glesbygdslagen.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker