kajo.info.se

För ungefär ett år sedan såldes en släktgård på A:s sida. Följden blev att A måste flytta allt sitt byggmaterial, en flottarbåt och diverse annat som han lagrade i uthusen där. Många kubikmeter grejer. Vi hade vetat i ett halvår att försäljningen var på gång men den stora frågan som inte kunde finna sitt svar var: Vart skulle han göra av alltihop?

Containrar vid A:s verkstad var ett alternativ som vi noga utredde. Jag tog reda på allt om containrar. (Naturligtvis. Sån är jag.) Mams fick uppdraget att prata med kommunen och skaffa myndighetsbesked om förutsättningarna. Det verkade mycket lovande. Jag drog iväg A för att titta på några till salu i närheten. Han tvekade när han såg skicket.

Jag jämförde priser hos hamnarna, inklusive frakt. Det är nämligen så att fraktcontainrar ofta bara går ett visst antal sjöresor, sedan byts de av säkerhetsskäl ut trots att de ser nästan nya ut. Därför kan man köpa containrar billigt i de stora hamnarna, men bor man långt bort så kostar frakten lika mycket som containern. A tvekade över totalkostnaden och utrymmesbehovet, kanske vore det samma kostnad att bygga?

Jag förhörde syster med sambo om möjligheter att bygga en gigantisk maskinhall på deras mark. En flyttbar så att vi skulle kunna plocka ner den och ta med den när vi själva har plats för den. I detta skede tog jag reda på allt om alla typer av flyttbara hus: tälthallar, plåthallar, moduler, byggsatser… (Som sagt. Sådan är jag.)

Sen blev A sjuk och släktgården såldes och allt blev väldigt bråttom.

Alla A:s grejer utom flottarbåten hamnade i Projektet. (Som jag nu har en mycket envis spekulant på, men det är en annan historia… Alldeles bortsett från vad jag gör med Projektet så ska inte A:s grejer ligga där, de ska vara där de ska användas, det vill säga vid verkstan. Men där finns inte plats.)

Flottarbåten är A:s stora bekymmer just nu. Det är ett evigt kontrollerande av presenningar som slackar, vattenfylls och blåser sönder, och oro för om det kommit vatten i motorn och om nånting fryser sönder och … Den måste in under tak. Och jag vill ha ut allt det andra ur Projektet.

Tälthallar är inte vidare säkra mot skadegörelse och plåthallar är eller blir med tiden anskrämliga. Då återstår trä. Dessutom har jag inte sett några begagnade till salu på länge. För några veckor sedan började jag alltså mödosamt att räkna på ett maskinhallsbygge i lösvirke, som jämförelse till byggsatspriser som jag kollat redan i fjol. (Jo, för det är ju sån jag är, ja. )

Jag plockade hem ritningar och dimensioneringsexempel från olika företag, prislistor från brädgården och konsulterade slutligen papsen som är byggnadssnickare för att kontrollera mina konstruktioner.

Även om det finns flera företag som säljer maskinhallar av trä i byggsats, så är inte dessa byggsatser avsedda att rivas och flyttas igen. Det krävs en hel del modifiering av stommen. Jag var dessutom i valet och kvalet om panelen. Personligen föredrar jag bred stående panel med lockribba men priset är alltid en parameter och därför räknade jag även på baspanel och som jämförelse råspont. Eftersom jag inte heller var säker på vilken storlek vi skulle ha, så räknade jag om så att alla priser blev blockrelaterade: inklusive grund, takavvattning och så vidare. Det tog en evighet.

Nu har jag en blockkonstruktion som tål att flyttas både två och fem gånger, där byggnadens längd och bredd kan varieras efter tillgänglig byggyta, och en fiffig uträkningsmodell som gör det snabbt och enkelt att räkna ut priset på vilken storlek som helst, med valfri panel. (Haha, snacka om nörd…)

Självklart har jag hela tiden haft bevakning efter lämpliga hallar till salu, men det har inte kommit ut någon i år inom rimligt avstånd. Men så av en slump gick jag vilse på blocket, och hittade en garagelänga i rätt storlek, demonterad och klar för transport, fast i en annan landsände.

Strax innan hade vi alltså kommit fram till en idé om lämplig storlek: större än ett par containrar men hälften så stor som hallen jag skissat på i fjol.

Jag och A åkte till verkstaden för att mäta ut byggnaden på tomten. Då uppdagades några brunnslock som vi inte hade räknat med, och som inte fanns markerade på våra kartor. Ny kontakt med kommunen och en bygglovshandläggare som var lika förvånad som vi. Han hänvisade till VA-chefen som skulle lägga ett utredningsuppdrag på någon utförarenhet.

Jag tänkte att det löser sig. Vi behöver ju inte bygga precis över brunnarna. Även om det förstås var just precis där som jag tyckte vore den allra lämpligaste platsen. Några meter hit eller dit… det kan man väl ta.

Jag övergick alltså till att kolla upp annonsören på blocket, förhandla om den demonterade byggnaden och undersöka transportkostnaden

Låt mig slå fast en sak: Vanligt folk göre sig icke besvär hos de stora transportföretagen DHL, Schenker och liknande. Det upptäckte vi redan när A försökte få hem sin svarv, för övrigt från samma ort som byggsatsen nu finns på. Det var orimligt svårt att få prisuppgift, fylla i alla handlingar och boka transporten, och det hade blivit vanvettigt dyrt om vi inte fått använda en av mina uppdragsgivares kundnummer med tillhörande rabatterat fraktavtal. Tack vare det kom priset ner i nivå vad vi skulle fått betala för att köra tur och retur och hämta den själv.

Mitt första och enda försök med Schenker i ärendet att hämta hallen resulterade i tjugo minuters telefonkö till mitt lokala kontor, bara för att bli kopplad till avsändande terminals telefonkö och där få beskedet att ingenting går att göra utan kundnummer. Ilsket fyllde jag i en ansökan om kundnummer via webben men har inte fått svar än. ”Vi kontaktar dig inom 24 timmar på vardagar.” Jo tjena. Hela veckan har gått nu och jag har inte hört ett pip.

Jag beklagade mig för uppdragsgivaren som bistått mig med kundnummer förra gången. Hon hade sedan dess fått kontakt med en man med stor insikt i transportbranschen. Kanske hade han något tips.

Nästa dag hade hon fått namn på ett åkeri. Att hitta kontaktuppgifterna till det var en liten utmaning eftersom namnet som åkeriet är känt under är ett helt annat än det registrerade bolagsnamnet som telefonen står på. Jag lyckades koppla ihop dem när jag fann en trafiksäkerhetspolicy som företaget lämnat in till vägverket. Överst på papperet fanns deras logo och i sidfoten fanns det formella bolagsnamnet och telefonnumret.

Det var åkeriägaren själv jag fick tag i och hos honom var inget omöjligt. Jag beskrev vad jag ville ha fraktat och fick ett pris på stående fot. Han förklarade den enkla pristabellen så att jag själv kunde räkna ut hur olika mått skulle påverka totalkostnaden. Busenkelt. Genast räknade jag på frakten av A:s svarv och kom fram till att den skulle ha kostat 1250 kr istället för 3100 kr. (A blev inte glad…)

Upplivad av att ha hittat en transportör ringde jag till kommunen för att höra hur det gått med utredningsuppdraget. Inte alls, visade det sig, eftersom de inte ens börjat. Under mitt tjat började de i alla fall bläddra i ritningar.

Jahapp. För tillfället ser det ut som att vi inte kan bygga alls vid verkstaden därför att marken är full av ledningar kors och tvärs. Det var ju inte bara den där brunnen som låg olämpligt till. Ledningen som den hör till ligger längs med hela utrymmet där jag tänkt placera huset. Diagonalt dessutom, som för att göra det riktigt omöjligt att hitta en byggbar yta. Och så några fler ledningar som vi inte heller visste om under ”alternativ B”-platsen.

Men kommunutredningen fortgår. Nu ska de kontakta lantmäteriet för att undersöka hur det verkligen är, för jag vill ha det svart på vitt. Det känns lite konstigt att ha ett helt virrvarr av kommunala ledningar under en privat industritomt så att den därmed inte får bebyggas.

Förre ägaren till verkstaden skickade med ritningar på ett utbyggnadsförslag som aldrig blev av. Jag tror jag börjar förstå varför.

A gnyr om att den demonterade byggnaden inte är exakt som han vill ha den, och att prisskillnaden blir för liten när alla kostnader är betalda, så han förordar lösvirke. Åtminstone har jag ju lyckats bra med att sälja in min byggsats-konstruktion till honom då.

Jag prioriterar att få ett hus på plats före snön och tycker att köpehuset är tillräckligt bra. Dessutom går det ju att bygga om vad det lider. Att slippa kapa och spika lösvirke är värt en hel del. Det går betydligt fortare att montera färdiga moduler än att börja med att bygga dem.

Där står vi nu. I helgen behöver det fattas några beslut.