När nördvägar korsas
Företaget som A jobbar åt gör datorprogram. I den branschen är det vardag med internationella kontakter, indier och polacker, pidginengelska och nördiga uttryck som bara kollegor förstår.
För en tid sedan var dagens ämne i fikarummet ett meddelande på mobilsvar hos en av A:s kollegor. En man som bröt kraftigt på finska sa något i stil med: ”Jag har en karelsk björn. Är du intresserad?”
Kackel utbröt:
”Vad har man en karelsk björn till?”
”Är den levande?”
Den stora frågan var ju varför A:s kollega fått detta erbjudande. Var det fel nummer? Skulle samtalet egentligen till en cirkus eller djurpark? Efter en stunds pusslande kom man fram till att meddelandet möjligen var avsett för F, som haft telefonen innan han slutade för ett halvår sedan.
F:s nya telefonnummer letades fram och meddelandet vidarebefordrades (gissningsvis under mycket fnissande). Reaktionen blev inte den väntade. F frågade ivrigt efter kontaktuppgifter.
För en som vet att F är jaktintresserad och har en bayersk viltspårhund är det inte svårt att lista ut varför han var ute efter en karelare, en svartvit spets som används till jakt på rovdjur och älg på grund av sitt stora mod, sin uthållighet och ”skärpa”.
För A:s kollegor blev det något av antiklimax när de förstod att en karelsk björnhund … är just en hund. Om än ganska sällsynt.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen. 