kajo.info.se

I torsdags morse ringde killen som vill sälja två hus för avflyttning och frågade om vi har bestämt oss nu. Voj, voj, det har vi inte för vi har ju ingenstans att ställa dem. (Jo, K låter oss generöst mellanlagra dem ute på hägna men…)

På lunchen ringde jag till en av de fastighetsägare som jag spårat upp, en gammal farbror med ett hus som står för fäfot, för att höra om han kunde tänka sig sälja eller stycka av. Dottern meddelade att de så småningom ska ta över gården själva.

På eftermiddagen försvann ett av ”våra” objekt från hemnet. Jag ringde mäklaren och frågade vad som hänt. Hon berättade att ägaren dragit tillbaka gården eftersom han inte fått något rimligt bud. Vi hade inte lämnat något bud alls, men nu gjorde jag det i alla fall: 1,4 miljoner, vilket är en halv miljon under utgångspris. Hon skulle framföra det men jag har inte hört något från henne. För lite och för sent, gissar jag.

På kvällen var vi på ny husvisning: ett litet torp. Jag hade dömt ut det redan på förhand men eftersom det uppfyllde några av våra kriterier så skulle vi i alla fall titta. När jag spatserade runt där och bedömde husets skick, planlösning, grundläggning, uppvärmning, ytskikt, uthus, markförhållanden, utsikt, läge, grannskap… så kände jag mig plötsligt mätt på alltihop. Blä.

Jag har möblerat så många hus och planerat så många tomter, och inget har blivit verklighet.

Jag orkar inte tänka ut lösningar för ännu ett halvdåligt objekt.