kajo.info.se

… fick F skala bort en puckel utanför blivande släpvagnsgaraget, och A kärrade dit och lade ut grus. Planen är att bygga om gaveln så att vi kan bredda porten. Men först göra klart kasa.

När F grävt bort matjorden återstod ”bara” att putsa närmast väggarna där skopan inte kom åt. Det tog mig tre timmar och blev drygt tio skottkärror… Varje dag den här veckan har jag bilat betong några timmar.

I fredags morse hann jag knappt svälja frukosten innan jag var ute och lade på markduk. Jag hann med några minuter till godo innan lasset kom… Den gröna hinken är ett provisoriskt lock över en brunn som vi inte visste fanns.

Det här är ett lassbilslass, 8 kubik eller närmare 17 ton, i storleken 0-35. Alternativen var 0-18 eller 0-80. Jag tycker nog att jag valde rätt och nu har vi förutsättningar att utvärdera. Så småningom ska vi grusa hela parkeringen.

I dag kom F med traktor och hjälpte oss sprida ut grushögen. Det blev ganska mycket över. Bra att ha till annat.

F slätade ut lagret genom att dra skopan baklänges. När han åkt tog det oss ytterligare några timmar att städa ur verktyg, utrustning, virke och skräp. Vi var klara precis till skymningen.

Beemern och Fårrden provar sitt nya bo.

Jag tror att de är nåt spännande på spåren, företagen som vill göra däck av maskrosrötter. Tänk dessa sollysande gula odlingar i full blom, vilken syn…

Men monokulturer är dåligt för jordkvaliteten och för pollinerare, och ökar risken för stora skadeangrepp. Vilket ogräs ska bryta sig in där?

Jag kände igen det direkt, huset på Lillgatan, när det kom ut hos mäklaren. Då visste jag också omedelbart vad som hänt. Vila i frid, lilla tant. Läs en historia om huset här.

Jag är ledsen att även det här lilla huset nu kommer att rivas för att ge plats för en modern villa med öppen planlösning och stora glaspartier.

Precis som det gick med huset på Linnégatan. Den lilla tanten flyttade till en lägenhet i samma område. Undrar om hon såg när huset revs och hur hon kände det då?

Men I Ching hade rätt, det är något som äter huset på Lillgatan om än inte råttor, och det är dyrt att åtgärda, enligt värderingsmannens rapport.

Kommer jag att bli en liten tant och uppleva dagen då mitt hus rivs?

”Du ger mig bra vibrationer…” Ja, well, mest i högra axeln. Att bila betong är mitt jobb, medan A håller sig bortom hörhåll.

I helgen har vi tagit bort fönster, dörr, panel och väggreglar. Flyttat stupröret. Monterat en ny bärande bjälke…

… samt kapat till och spikat tillbaka panel. Så kom F med grävaren och tog bort matjorden framför den blivande porten.

Nu har vi en rejäl hög med matjord som ska flyttas till våren, och ett blivande gyttjebad… Dessutom hittade vi en okänd gammal avloppsbrunn, gissningsvis från mjölkkammaren men kommande detektivutredningen får utvisa.

… ett gödselhus med utedass.

Utedasset var byggt med betong, dubbla väggar av spontvirke, övergrova reglar och en oanad mängd nitbockad fyr- och femtumsspik. Det kunde ha överlevt världskrig, orkaner och skenande elefanthjordar; konstruerat för att tåla trycket av åtskilliga kubik kodynga. Men det fick ge sig för övermakten, i form av två envisa kvinnor utrustade med slägga, tigersåg och kofot.

Många hyresgäster hade utedasset haft. Förutom getingbon fanns det mer spindelväv än i London Dungeons och några välisolerade råttbon. Ganska många kärror uråldrig dynga och ruttna brädor fraktade vi också bort.

Petra Wadström vann Polhemspriset 2013 för sin uppfinning Solvatten som ger rent dricksvatten och räddar både människoliv och träd. Priset är på 250 000 kronor.

Solvattens hemsida visar hur tekniken fungerar.

Via Svenska Kyrkan kan man skänka valfri summa för att stötta utdelningen av Solvatten på Haiti. En dunk kostar 1300 kronor och håller i 7 år.

A har bytt hjul på tre bilar och en släpvagn. Jag har lagat tre jackor och lagt upp ett par byxor. Nöjda är vi båda med det vi gjort och det vi slapp. Så konventionellt. Så praktiskt.

I vårt badrum rinner duschvatten inte frivilligt till avloppet. Man får jaga dit det med en gummiskrapa.  I början använde vi en svart skrapa som färgade av sig på den ljusblå plastmattan. Fuuuult, och inte gick märkena att få bort med vanliga rengöringsmedel.

Efter att jag köpt en vit gummiskrapa hade jag ett naivt hopp om att den mörka beläggningen så småningom skulle nötas eller blekna. Vilket den så klart inte gjorde.

Det märkliga är att det inte finns sjutusen tips på google om hur man tar bort gummistreck från plastgolv. Så ovanligt kan det väl inte vara? Det blev till att försöka tänka kreativt, dels på temat ”lika löser lika” och dels kolla vad som funkar mot gummirester i andra sammanhang, till exempel på fordon.

Resultatet blev en match mellan outspädd såpa och 5-56/WD-40. Båda fungerar om de får verka ett tag.

Edit: Efter det storskaliga städprojektet har jag ytterligare erfarenhet att dela med mig av. 5-56 är klart effektivast, men ger en oljig hinna som måste torkas bort med massor av papper och luktar starkt när det blir stora mängder.