kajo.info.se

Vi satte potatis hos svärmor, och lämnade de leriga stövlarna ute på gräsmattan medan vi åt middag. Då kom det en oväntad regnskur…

När jag planterade mina nya liljelökar för en månad sedan hittade jag några småbitar i förpackningen. Det var bitar av liljefjäll. Jag har läst att man kan föröka liljor med fjäll, men då uppfattade jag att det krävdes hela fjäll. Det här var bara smulor. Å andra sidan kostade det inget att försöka eftersom jag sparat lite torv från en leverans av perennrötter .

Jag fuktade torven med blomspruta så att den klistrade lite men inte var våt, och blandade ner småbitarna. Sen åkte påsen in i ett mörkt skåp och jag glömde så småningom bort den.

I går återupptäckte jag påsen och och tänkte att den var förstörd eftersom torven kändes helt torr. Men se, det har faktiskt spruttit små vita ”tänder” från några av klumparna! Nio små embryon räknade jag till på den största biten. Men de är så små, så små, så jag återfuktade torven och stoppade tillbaka påsen i skåpet igen. Spännande!

Albina Plena är en vit, fylld klematis som jag suktat efter länge – men nu undrar jag om det finns flera med samma namn. Vanligen sägs att det är en sibirisk klematis, men jag hittar även uppgifter om att det är en macropetala, en atragene och i det här fallet står det faktiskt alpina på lappen… och så är den snarare lite ljusgul. Men färgen på klematis kan förändras, det har jag själv sett med exempelvis Mari som slår ut ljuslila, övergår till ljusblå och så småningom blir rent vit.

Söta tusenskönan, bellis perennis, är antingen av en kraftigare sort än den jag sett på gårdarna i stan eller så är det här resultatet av att den slipper slåss med gräs och får breda ut sig ohämmat i näringsrik, lucker jord. Man kunde använda dem som snittblommor, så stora är de, om det inte vore för att jag absolut inte har hjärta att sätta saxen i dem. En avbruten blomma lyser upp i Scoobys vattenkopp ute och har hållit sig förvånansvärt länge.

Bellisarna bor på loglimpan tillsammans med pärlhyacinterna som har hållit ut länge, kanske för att de står i halvskugga. I månadsskiftet april-maj var det vårstjärnorna som stod för det blå inslaget.

Efter vårstjärnorna följde scilla, men jag tror tyvärr att de hade det alldeles för torrt. Den här bilden är från 24 maj.

Då var bellisarna entusiastiska men inte så fina… :-)

Jag har drivit upp bellisplantorna från frö och hoppas att de 1) snart ska fylla ut hela limpan och 2) blomma hela sommaren. Bellis är vintergrön så nästa säsong kanske vårstjärnorna får grön inramning istället för jordbrun. Vi får väl se.

Tjadden har börjat sova i sängen på nätterna.

En stund efter släckning, när jag halvt om halvt somnat, kommer hon och styr och ställer med tasspetning och försiktiga nyp. Hon har dresserat mig väl. Jag ska ligga på höger sida med benen lite uppdragna, så att hon kan rulla ihop sig till en boll med ryggen mot mina lår och huvudet vid min mage. Där spinner hon så det dånar. Det är ju mysigt.

Men sen, på natten, tar den lilla bollen plötsligt upp halva sängen och jag vaknar med värmeslag och ryggont, inklämd mellan elementet A på ena sidan och det pälsklädda värmekraftverket på andra sidan.

Framåt morgonkulan ligger jag halvvägs in på A och vaknar av att han spottar ut mitt hår eller flyttar på andra tentakler som hamnat olämpligt. Tjadden liksom expanderar och lyckas på något magiskt vis ta upp hela min säng. Vi skojade i går om att det kommer att sluta med att A ramlar ur sängen och får ta över hundens sovplats.

Knappt hinner man putta ut trängselkatten och somna om, förrän man väcks av en tung duns intill ansiktet. Då är det Kasper som ytterst pussnödigt och kärvänligt meddelar att det faktiskt är slut på torrfoder i hans skål.

Jahapp, dags att kliva upp. Och tänk, i dag är jag så där trött och stel igen? Måste kanske börja äta vitaminer.

Scoobs är lyckligt omedveten om att han just har fått sin generösa frigång indragen. Jag lämnade honom ute längre än vanligt och då kom han visst på att han hade ett ärende att uträtta. Återfanns mumsande på koblajja i grannarnas potatisland.

Att bo här är en källa till glädje och tacksamhet till livet i största allmänhet.

Efter en lång, stressig dag kom jag hem och sprättade upp ett kuvert med kommunens logotyp. Däri hittade vi två tättskrivna A4-sidor med frågor och synpunkter om vår bygglovsansökan från handläggaren. Bullerplanket är för högt och för långt och borde göras av trä istället för puts, takhöjden i fjöset är för låg och jällbrua för brant, husutbyggnaden renderar remiss till Trafikverket och kvalitetsansvarig måste styrkas och vid all ändring ska det tas hänsyn till handikappanpassning och hur är det med parkeringstillgång och har vi nån avloppskarta och sektionsritning och brandklassade väggar kommer att krävas mellan…

Och jag kände bara just då att neej, orkar inte.

A tittade strängt på mig och sa: ”Nu lägger vi det här brevet åt sidan i kväll.”

I morgon är en annan dag.

I dag blir det kryddig korv med ugnsstekt paprika – hemodlad och dessvärre redan övermogen. Kan nån tala om varför det blir extra utväxter kring fästet på en del?