kajo.info.se

Jag sov middag i dag (ja vadårå, det är ju lördag? :-) och trillade nästan ur sängen av en åsksmäll. Möjligen drömde jag men det kändes som att hela rummet skakade. Scoobs låg i sitt hörn i kontoret och klapprade tänder som en kastanjettmaskin. Tjadden hittade jag som vanligt intill toastolen. De har sina idéer om vilka platser som är säkrast, de där två. Båda tror i och för sig på badrummet som safe spot och det är kanske inte så dumt, för det ligger intill murstocken och den lär väl vara det sista som rasar på huset.

En stadig kvastspirea som vi grävde upp hos A-M…

en riktigt vass spade, en papegoja (grensax) och i brist på sekatör, en plåtsax…

… samt 1,5 kubik anläggningsjord.

Tisdagens övning bestod i att skala bort grässvålen på en bit av hägna. Här ska det bli flyktingläger för jordärtskockor. Borde ha lagt det några meter närmare fjöset för här kommer som synes logen att skugga en del av landet på eftermiddagen.

Grässvålen lade jag längs infarten, på en bädd av kartong som jag rotade fram ur uthusen. Jag har visst städat alldeles för noga, det var bara nätt och jämnt som kartongerna räckte.

Här ska det bli en häck av kvastspirea, som enligt A-M är ungefär lika tålig som ogräs. Tanken är att kartongen i botten ska ge häcken något års förtur till god jord och vatten, innan björkarna har listat ut var partyt är.

Tisdagens värv känner jag mig rätt nöjd med. I dag hann jag bara knappt gräva om det nya jordärtskockslandet  mellan regn- och hagelskurarna. Hmpf. Tänk att det alltid ska bli en följetong av det man företar sig.

Jag och A kammade oss och gick på vägmöte hos grannen. Det kunde ju bara sluta på ett sätt. A kom hem med utnämning till justerare och revisor, och jag blev sekreterare.

Ingen konst att göra karriär i obetalda uppgifter.

Kasper hittar gärna olika ställen att sova på. Helst ovanpå papper. Men verktygskvitton går visst bort.

Jag lider av ”när jag ändå håller på”-sjukan. Det är en missriktad effektivitetsambition som slår slint varje gång.

I dag skulle jag skola om tomater. Men när jag ändå hade jordpåsarna framme så rotade jag lite i kallfarstun med avbrutna sticklingar som jag räddat och där såg jag jordärtskockor som börjat mögla och sen behövde jag klippa till kartongerna som tomaterna ska planteras i och sen behövde jag göra etiketter och då kan jag ju lika gärna göra resten av etiketterna också…

… Och nu är det middagsdags, köksgolvet fullt av klippta kartonger, hallen full av jordsäckar och jag sitter fortfarande i vardagsrummet med en ziljon etiketter som inte är klara. Dessutom är jag less, har ont av usel arbetsställning och teet är kallt – igen.

Antal omskolade tomater: 0

Så här ser vårt hus ut. (I sommar blir det dock minus jättevallmon som sorkarna ätit upp i vinter.)

Men sen, om några år, kanske…. Då kanske det kan se ut så här:

Nej, det är inte rätt grönfärg men takteglets färg är inte rätt heller…

Entrén blir bredare och får pardörr. Balkongräcket i smide byts mot ett i trä, så som de förmodligen skulle ha gjort när huset byggdes 1905. Så blir det sadeltak istället för den nuvarande raka takkupan. Ursprungligen hade vi inte tänkt bygga ut kallfarstun. Under processen insåg vi dock att när det blir innertak på övervåningen kommer A att slå skallen varje gång han går i trappan.  Det är enklare att såga ett bredare hål i taket när vi ändå gör om det, än att flytta trappan. Dessutom harmonierar det bättre med utbyggnaden på baksidan.

Utbyggnaden till höger om entrén, på husets norrgavel, är en teknikbod för ackumulatortank, värmepanna, tvättstuga och andra installationer. Tilltagen så att det ska gå att bygga ett handikappanpassat badrum där om det någon gång blir aktuellt.

På västra långsidan planerar vi glasrum för att ta vara på utsikten över sjön och annersia. Kanske kan man så småningom tänka sig en altan i hörnet mellan utbyggnaden och huset, i vindskyddat söderläge, därav dörrmarkeringarna.

Den här ritningen lämnade vi för ett tag sen till kommunen. Återstår att höra vad de tycker. (Jo, handläggaren tyckte att ritningen var fin men det betyder ju inte ”ja” till bygglovet…)

A har funderat lite över pinnen som på något mystiskt vis hoppar tillbaka ner i Scoobys vattenburk varje gång han plockat ur den. Pinnen är en räddningsplanka för oförsiktiga och törstiga småkryp. Dels för att jag inte vill att de ska drunkna, dels för att jag vill slippa rensa bort en massa lik ur dricksvattnet. Win-win liksom.

Edit: men björkhängen och annat flöj kravlar sig  minsann inte upp självmant ur baljan…

Det finns två snöbollsbuskar som är härdiga hos oss. Till vänster Pohjanneito från Blomqvists (9,50 €), till höger Strömsund ”E”-planta (49 kr)  från Odla.

Två av plommonträden blommar. Detta är Tuna.