Än ligger snön djup på gräsmattan. Det är morgon och nästan skare. Scoobs och jag har baxat fram tunga krukor med höstplanterad blomsterlök. Jag hade magasinkärra när jag ställde in dem i jordkällaren. Nu fick snösläpan göra tjänst som dragfordon.
Här står de gula stjälkarna under tilläggsbelysning i kallfarstun och grönar på sig.
Jag hoppas att krukorna ska blomma fint till påsk men somliga individer har visst mer bråttom än så. Här spurtar en liten blålila chionodoxa luciliae mot ljuset på bara drygt ett dygn.
Ute tinade vårlöksrabatten fram tvärt över dagen. Jag har jämfört med bilder tagna 1 april i fjol och snösmältningen är minst två veckor tidigare i år.
Dagens väderbild är tagen i passagen mellan huset och parkeringen.
Vår gård har varit isbana i flera veckor och grusning känns inte som ett realistiskt alternativ, det skulle krävas för många kubik…
Söderväggen runt hörnet har tinat fram. Det måste vara minst två veckor tidigare än i fjol.
På baksidan har pionerna börjat jobba sig upp. Men den på södergaveln verkar det inte finnas liv i. Den var utan snötäcke på grund av vinterns stormar.
lördag 17 mars 2012
kl 13:19
· Arkiverad i tramsträdgård
A låg i sängen och väntade på frukost när jag gick förbi.
– Men du! Vad långa lökar du har fått! Tio centimeter!
Jag stirrade på honom en sekund innan jag blev alldeles full i skratt.
– Jaha, jaså, harkel, jo, det kan väl vara ungefär så kanske.
A rodnade lätt.
– Däruppe i pysselkammaren, menade jag. Jag såg dem igår kväll.
Det är alltså de skåpfyndade röda och gula sättlökarna som det blivit sådan fart på. Denna rotkraft hade jag inte förutsett. Vita trådar slingrar sig redan ut ur de sju centimeter djupa pluggarna både ovan och under.
Lobelia av olika sorter ser ut som småttigt ludd när de gror. Helt otroligt att det blir fullstora plantor av dessa små frön som ser ut som mald cayennepeppar. I den andra boxen syns blodfingerört och tät silverarv (som både skulle stratifieras = kylbehandlas enligt såanvisningen, pytt att de behövde det då!) och i den höga krukan de smala bladen av brandlilja.
Här uppe under taket odlas paprika. Vår tappra Hortensia som fyllt två år är redan igång med tre frukter och den här grannen vill inte vara sämre. Jag har övervintrat fyra plantor och sått en omgång nya. I sommar förklarar jag krig mot sniglarna… Nu ska vi bli självförsörjande.
I nyhetsflödet snappar jag upp att Billboard listat årets ”Money Makers” bland artister och etta på listan med 35,7 miljoner dollar är Taylor Swift. Eh. Hm. *tänker så det knakar* Uuuu. Nope, fortfarande blankt. Vem sjutton är Taylor Swift?
Tur att youtube finns så man kan skaffa sig lite allmänbildning. Den här låten heter ”Mean” och den tycker jag om, lagom svängig hästjazz och bra budskap. Annars är det mest lite för snäll pop och för mycket romantik och tonårsbekymmer för en tant som jag.
Exempellåtarna i money maker-listan gjorde mig inte direkt sugen att ta reda på mer om vad Kenny Chesney, Lil Wayne och Jason Aldean tillfört världen. Jag läste att en av grabbarna hade trubbel med lagen angående vapen och en annan sponsras av ett ölbolag. Fina förebilder.
Idag var jag kallad till telefonförhör och jag hade förberett mig till tänderna med genrep igår, travar av dokument, anteckningar och stödord, dubbla vattenglas (för att jag blev så torr i munnen redan av genrepet), nyladdad telefon med headset och nypromenerad hund (så att det inte skulle bli pip och gnäll i domstolen). Jag var extraklar. NU skulle det göras! Minuterna sniglade sig fram.
När det så var dags för mig att vittna fick jag höra att ena parten (han som inte vill betala) inte kommit till förhandlingen, och att domaren därför meddelat tredskodom. Om man inte dyker upp tolkar rätten det som ”walkover” och motparten får igenom sina krav inom rimlighetens gräns. Så skedde här. Domen skickas ut skriftligt. Han som inte vill betala har därefter en månad på sig att begära att processen ska tas upp igen, vilket kallas återvinning. Då kan det bli ny förhandling och vittnena kallas in igen. (Ynk, måtte det inte ske…)
torsdag 8 mars 2012
kl 22:39
· Arkiverad i trädgård
I fjol skulle jag anlägga ett köksland men kunde inte bestämma var så sättlökarna blev liggande i ett skåp. Där hittade jag dem nu vid en frögenomgång.
De flesta hade förvandlats till tomma skal men de som hade lite innehåll blötlade jag ett dygn. Nu står de på en våt disktrasa i en låda och gror rötter så att man nästan ser det med blotta ögat.
Kajo är ett alias för Karin Johansson. Bor tillsammans med Arla och katterna Tjadden och Nuffe på en liten gård där gräsmattan får ge plats för fruktträd, rosor och perenner. Driver ett företag. Gillar min Mac och te med mjölk. Välkommen.