kajo.info.se

Man kan köpa koksaltlösning ”Renässans Naturell” utan konserveringsmedel på Apoteket, och betala 1483 kr per liter.

Eller så kan man gå till mataffären och köpa ett halvt kilo salt för 14 kronor. Räcker till 250 liter koksaltlösning. Men man får läsa noga på paketen. Nyckelfrasen är ”helt utan tillsatser”. Det man vill undvika är jod och klumpförebyggande medel som sägs kunna ge allergi.

Av egen erfarenhet kan jag nu säga: Det äääär inte läskigt att skölja näsan. Mest udda.

Första gången blir det lite spott, fräs, fniss och tårdryp innan man kommer på hur man ska luta huvudet och kannan. Det är en gnutta svårare åt ”andra” hållet, beroende på hur man är hänt. Sen står det uttryckligen i manualen att man inte ska snyta hårt, men det gjorde jag i alla fall för jag har visst bara en växel på snytfunktionen, och då sprakade det till på ett obehagligt vis i vänstra hörselgången. En kvart-tjugo minuter efteråt började det ticka-klicka i bihålorna till höger om nosen. Tror visst att det behövs lite mer städning där inne…

A tyckte sig kunna andas lite lättare vid läggdags. Jag upplevde att ljudnivån på hans snarkningar minskade avsevärt jämfört med natten innan. Men det kan ju vara en tillfällighet, eller rentav önsketänkande.

Vi har i alla fall en deal: 30 dagar ska vi hålla på. Om det inte märks skillnad då så får vi sluta.

Kan man samsas om en kanna? Om man utan bekymmer lånar andras tandborstar så är svaret ja. Leverantören rekommenderar det inte, av hygieniska skäl. Själv kan jag tänka mig att det går bra så länge alla är friska. Förkylningsbaciller gör det väl mindre lämpligt. Att torka pipen med handsprit räcker nog inte för man släpper ju tillbaka vatten ner i kannan mellan sköljningarna.

Snöfall i två dagar och sedan vindstilla, då får träden behålla sitt fluff.

Hur många kubik får man ihop om man skottar flygfältet tro? Och hur många snöänglar skulle man kunna få plats med?

Nu har sista amaryllisen börjat slå ut, och den är rosa. De två första har blommat över och jag har humlat noga så nu finns det åtminstone en svällande frökapsel. Natur & Trädgård har tips om hur man driver upp amaryllis från frö.

Edit: *gråååt*, yyyl, buhuhuää. När jag kom hem hade amaryllisen ramlat omkull och bägge stjälkarna var avbrutna. :-(

Stackars vovven har varit mer eller mindre kass i kistan sedan det olycksaliga försöket med extra-snäll-mot-levern-diet. Jag vet ju att Scoobs har en känslig mage och gick därför ut lågt med en tiondels smakportion. Blodblandad diarré direkt. Så nu har vi oanvändbar mat för drygt trehundra spänn från Djursjukhuset.

Sen dess har det som sagt inte blivit nån ordning. Utryckningar mitt i nätterna och rinnigt elände, följt av någon enstaka normal dag.

Så nu provar vi återställarmetoden: En dags fasta, och därefter en dag med bara lite kokt ris och kanske-kanske en gnutta tonfisk.

Vi är nu tolv timmar in i första dagen och Scoobs protesterar högljutt mot ordinationen.

– Matte, har du glömt att mata mig? Matte?! Matte-matte-matte? Vadå fasta? Varför får jag ingen mat?!!! Mata mig NU! Matteeeh! HAAAALLLLÅÅÅ, ser du inte att jag liiiider?!

Javisst kära vänner, dagens djupgrävda veta-mer-grop är alltså nässköljning med saltvatten. Rena undermedlet mot snor, förkylning, allergi, bihåleinflammation, polyper, damm, torra och svullna slemhinnor samt snarkning. Sägs även ha positiv inverkan på ögon- och öronproblem genom att ”avloppen” sköljs rent. Dessutom helt biverkningsfritt så länge man använder salt utan tillsatser (utan jod och antiklumpmedel alltså).

Svensk sjuksköterskeförening redovisar några studier i ämnet.

… och en total omvändelse från ”aldrig i livet att jag tar en frivillig kallsup!!!” finns här.

En tesked (5 gram) salt rörs ut i en halvliter kroppsvarmt vatten. Blandningen blir då 0,9 procent vilket kallas fysiologisk saltlösning (motsvarande kroppens egen). Ljummet saltvatten gör att sköljningen inte känns obehaglig.

Man sköljer näsborrarna växelvis, två gånger åt vardera hållet. Gärna varje dag vid tandborstningen i förebyggande syfte, oftare om man har behov.

För ändamålet vill man ha en nässköljare. Ja, det låter sig nog göras med egna hempulade manicker men risken är att man blöter ner både sig själv och badrummet. Det finns några köpevarianter att välja på. Alla har munstycket gemensamt; det ska kona för att sluta tätt mot både små och stora näsborrar.

Kannan Nosebuddy kostar 119-189 kr i olika webbshoppar, exempelvis SweHealth har den som julerbjudande och om man beställer två så får man gratis frakt…

Sprutan Nasaline kostar 95 kr hos Medistore och 125 kr på Apoteket. Ryktet säger att både Charlotte Perelli och Tommy Körberg har en sådan.

Med julkampanj kostar näshornet Nasoklar 120 kr, annars 150 kr.

Det finns kannor i keramik också, exempelvis denna gjord av Annbritt på Krukmakeriet Hemjord i Kristinehamn. Gamla stans krukmakeri säljer en kanna som heter ”Krutis”.

Så vilken ska man välja? Tja, jag tror att alla fungerar. Vi valde Nosebuddy för att man blandar direkt i kannan mot nivåstrecket, och för att man lätt kan se om det hamnat nåt skräp i den. Sprutan kräver en blandningskopp och så ska man tanka flera gånger. Skillnaden mellan spruta och kanna är också att trycka in vatten i näsan jämfört med att hälla det. Keramikkannor går bort för tyngden och risken att tappa dem.

Jag har beställt formmaterial till några olika betongpyssel. 25 kilo gips och 20 kilo lera. Och sen några betongsäckar á 25 kilo stycket, och kanske lite armering.

Vid det här laget har vi fått minst två decimeter snö. När det första lagret var cirka decimeterdjupt gick jag och Scoobs ner till järnvägen där det är oplogat. Där mötte vi tre personer som gick i bredd. Hon i mitten gick kraftigt utåt med fötterna. Efter henne blev det som ett traktorspår, knöligt och oväntat jobbigt att gå i. Det tog emot liksom. Vi fick kliva över i ett av de andra. Vad kallar man detta fenomen: motsnö? motspår?

Jag har nyss lärt mig att det finns en speciell sorts rörliga vattenspridare som kallas regntåg. Fast just den här varianten tycker jag borde kallas vattentraktor. 1.600 riksdaler kostar den. A tycker att den har väldigt fin färg.

Redan i somras tog vattningen lång tid och då hade jag bara 30 krukor att passa. Sen utvidgade jag med några nyplanterade rabatter i olika väderstreck. Efter det tog vattningen flera timmar. Extra knöligt blev det att dra skarvslangar, flytta runt vattenspridare och slå på och av kranen inne i fjöset.

Nästa säsong ska här planteras helt galet mycket.

I forumen rekommenderar folk markbevattning (dropp- eller svettslangar) framför vattenspridare. Sådana slangar är dyra.

Naturligtvis finns det fler än jag som redan har tänkt att det borde gå att lösa billigare; det är bara att fråga google så får man veta. Jag köpte två rullar vanlig vattenslang på höstrea hos Rusta, 20 kr för 20 meter. Borrade hål blir för stora, då sjunker trycket för snabbt, men en tretumsspik sägs ge en lagom stor spricka. Slangen gräver man ner strax under jordytan och låter ligga hela säsongen. Sen kopplar man på vattnet typ var tredje dag och låter kranen stå öppen någon eller några timmar.

Nu när trädgårdsritningen börjar ta form inser jag att jag borde köpt nio-tio rullar.

Undrar om brunnen räcker?

Kanske man skulle köpa Gardenas lilla dränkpump till vattentunnor under stuprören.

Julgranen hämtad från höjälln. Den är redan påklädd. Ett trick jag lärt mig av G.

Det tunna metallröret i toppen gick av. Fixades med tång, mejsel och en avbruten blompinne.

”Hur gör ni med julgranen, katterna har väl svårt att låta bli den?”, frågade en av gästerna i helgen.

”Inga problem, kattägare har bara kulor av plast”, sa jag, triumferande.

Oops. Jag hade fel.

… och den diskreta kabeldragningen.

Klart! :-)

Jag får bli provodlare nästa säsong i rosprojektet Rosens Dag. Lagom till sommaren kommer ett 30-tal rosor som ska testas här i vår zon enligt noggranna instruktioner under åtminstone två år, och följas upp med olika formulär. Jag har ingen aning om vilka rosor det blir. Spännande!