kajo.info.se

På mommas födelsedag 14 april ville hon alltid ha tussilago. Vissa år var den önskan inte lätt att uppfylla. Momma dog för många år sedan nu men traditionen att spana efter tussilago sitter i.

När jag var liten tyckte jag om att leka med smältvatten och slask. Längs byvägen gavs rika tillfällen till det. Aldrig gick det så långsamt att ta sig hem från skolan som i snösmältningstider. Då skulle det dämmas, grävas kanaler och flottas pinnar.

Nu leker jag vattenrallare igen, med hacka och spade ute på gården, och nu är det på ”riktigt”. Den stora insjön mellan logen och parkeringen ska tömmas med ett snillrikt kanalsystem. Jag och Vildhussen, liksom. (Fast med den skillnaden att jag faktiskt avser att tömma sjön, det gjorde inte stackars Magnus.)

• Kasper fick tovor bortklippta från ett privat ställe. Både Kasper och A hade gruvat gruvligen för detta, och båda var mycket lättade och nöjda när det var klart.
• Jag hittade strumpan som Scooby tappade i december. Vi har spanat efter den varje dag sedan snön började smälta.
• Hortensia (paprikan) har haft besök av en ”humla”. Egentligen är det en pensel, men säg inget till Hortensia. Hon vet inte skillnaden i alla fall.
• Jag upptäckte att gardinerna behövde ryktas. I Tjaddens favoritfönster fick jag ihop en tennisboll med ludd. Det spar jag i en låda i kallfarstun, som isolering till bevingade sommargäster.

Tjadden hjälper till att slöjda 1,5-liters krukor till vårens klematis-sticklingar.

Plantskolan anno 2011 uppe i pysselkammaren. Översta hyllplanet bär 36 kilo med ett spann på 130 cm så hyllplanet bågnar men det gör inget, det är ju bara fråga om några veckor per år. Jag har köpt lysrörsarmaturer som är IP65-klassade vilket innebär att de är godkända för utomhusbruk och tål att spolas med vatten. De ska få stickkontakt för att enkelt kunna flyttas.

Husets produktion av tomma 1-literstetror är inte tillfredsställande. Lagret som sparats från januari är slut och vi har för närvarande bostadskö. Fem pluggplantor bor kollektivt i ett flyktingläger bestående av en treliterskruka. Inom någon vecka är det dessutom dags att så gurka och squash.

Och sen i maj kommer klematis-sticklingarna. Men där har jag kallat in förstärkning: mamma samlar 1,5-litersförpackningar för ändamålet.

På höjälln lagrar jag dagstidningar i papperskassar. De ska bli ogrässkyddstäckning till alla häckar som ska planteras. Jag räknar fyra tidningar per meter. Först var det till en häck på 30 meter bakom fjöset. Det kräver 120 tidningar. Nu har det tillkommit fler idéer och därmed större tidningsbehov.

Nu har jag sett två avsnitt av Trädgårdstoppen. Doreen och Peter åker runt i Sverige och besöker trädgårdar. Sen ska en jury avgöra vilken trädgård som är Sveriges bästa. Konceptet går ut på att Doreen får ställa alla nybörjarfrågor och Peter ska bidra med den initierades kommentarer.

För mig blir tittandet ganska hattigt, för det är så många reklamavbrott att jag hinner göra allt möjligt annat under tiden och så är det vinjetter, teasers, återblickar och inplockade utflykter till Plantagen (som sponsrar) i en enda röra så att jag liksom tappar själva förtrollningen. Möjligen vore det en bättre idé att se avsnitten via webben på TV8 Play istället. Där läggs kompletta 45-minutersavsnitt ut direkt efter sändning. Men jag är ju så gammalmodig att jag envisas med att se TV på det gamla sättet, på tjock-TV, när det sänds enligt tablå.

En sak som jag gillar är att TV8 använder webben till att även lägga ut bonusmaterial. Där kan man titta på bedömningsfilmerna som juryn får se. I dessa 5-minutersepisoder är materialet klippt på ett annat sätt. Lugnare och mer eftertänksamt. Trädgårdarnas ägare berättar om sina idéer och val till långsamma panoreringar och mjuk musik. Inga pockande ”varför det då” eller vimsiga expertutläggningar. Jag kör avsnitten på helskärm och sitter beredd med knapparna rune+shift+3 vilket är snabbkommandot för skärmdump på mac.

Här hittar jag inspiration till gårdsprojekten. Hos Gunilla och Rolf Bokelund i Solhem finns ett uterum-växthus som påminner ganska mycket om det som jag skissar på. Fast mitt har en bullerisolerad långvägg av lerputsade halmbalar. Och i förlängningen en pergola med baltiska vinrankor. I teorin, alltså.

Jag läser trädgårdsböcker med kameran i högsta hugg. Tjadden försöker övertyga mig om att det är roligare att leka. Hon tröttnar efter en stund.

Kasper är inte lika fin i kanten. Han säger ifrån: ”Nu får det vara nog med bokfjollandet! GOSA med mig!”

Tycks mig vara en belåten min…

Vid frukostbordet:
A: ”Hortensia. Så heter hon.”
Jag: ”Hmm? Vem då?”
A: ”Ernsts mamma.”
Jag: ”Va? Hur vet du det?”
A: ”Hon sa det.”

[Reds anm: För den som inte redan vet så är Ernsts mamma en paprikaplanta som står i vårt sovrumsfönster. Hon är nu för övrigt havande med sex små blomknoppar.]

Körde hem i snöstorm från Åre. Europavägen avstängd längre västerut. Funderade på om jag skulle ta mig hem men tycktes inte ha något alternativ. Varken vinterkängor eller täckbyxor med i bilen, som den värsta amatör. Stadsbo… tjänsteärende, solen sken därhemma i morse och jag glömde att det faktiskt var till fjällen jag skulle.

Kröp fram i 30 km med de nedisade torkarna på snabbaste fart och full värme på rutan. Plötsligt skulle bilen framför svänga vänster efter nerförsbacke bakom kurva, och blev stående mitt i vägen med lååång karavan i möte. Jag tog mig inte förbi. Bilföraren bakom mig uppfattade situationen men i backspegeln såg jag hur bil nummer tre kom alldeles för fort nerför backen, väjde ut i mittsträngen, bara för att se att det redan stod en bil där och kom möten i snöyran… Bilen bakom mig dök in mot snödrivan och därmed kunde bil nummer tre kasta sig in mellan oss med minsta marginal.

Jag tror det är tredje eller fjärde dygnet med starka vindar och snödrev. Huset knakar, gitarrerna kvider och gardinerna fladdrar i draget. I förrgår körde A fast på gården och jag fick skotta bort två decimeter is och slask från infarten. Det räcker nu. Jag är färdig med vintern. Ge mig sommar!

Jag har länge varit fascinerad av bin. Dels för att många sorter är så icke-aggressiva, nästan tama, dels förstås för att de är nödvändiga för bra skördar. Honungen är liksom en bisak (hehe) för jag är inte storkonsument. Nej, det är pollineringen jag tycker är så coolt. Jag skulle kunna tänka mig att ha några egna kupor i trädgården (well, om jag hade haft nån maffig trädgård att ställa dem i). Det är nog tio år sedan jag pratade med en matoljeproducent och fick höra vilken skillnad det gjorde för honom att grannen skaffat bin. Redan då tänkte jag på idén att en biodlare skulle kunna hyra ut enstaka kupor till folk som har fruktträd och bärbuskar. Sen läste jag om olika bisorter och att våra snälla nordiska bin håller på att konkurreras ut av aggressiva bin av andra stammar, och tänkte att det nog var bråttom att få till de där kuporna i trädgården. Och sen… gjorde jag inget mer.

Trailern för Queen of the sun påminde mig om hur viktigt detta lilla husdjur är för människan. Filmskaparen citerar ett historiskt uttalande att om bin försvinner från jorden så har människan fyra år på sig. Jag vill gärna se den där filmen. Lägligt nog har LRF en kampanj för att öka honungsproduktionen i länet och jag har tipsat projektledaren. Och kanske ska jag läsa på lite mer om biodling i trädgården också. Dessutom upptäckte jag nu att ”hyr-en-kupa”-service redan finns, och kallas ”Pollineringspoolen”.

”Jaja”, sa A. ”Du går då igång på allt, du.”

Efter flera veckors funderande, diskuterande, jämförande och bildbläddrande har nu K, T, mamma och jag lagt en gemensam beställning hos estniska familjen Kivistik på Roogoja Talu med önskad leverans 1-15 maj.

Klematis i bokstavsordning:

• Blonde (stor vit med rosa streck)
• Esperanto (stor cerise med gul mittentofs)
• Flamingo (hittade ingen bild, tror det är en rosa alpklematis?)
• Huvi (stor mörkröd/cerise)
• Kaunitar (stor rosa med lila streck)
• Mari (stor vit med rödgul mittentofs)
• Marmori (stor vit med rosa centrum, hibiskusliknande)
• Mikelite (stor mörklila med cerise streck)
• Paala (stor ljuslila)
• Piilu (stor rosa med cerise streck)
• Pulmapäev (stor vit med tunna ljusgröna streck och rödgrön tofs)
• Reiman (stor lila med cerise streck)
• Roko-Kolla (stor vit med tunna ljusgula streck och tofs)
• Romantika (stor lilasvart)
• Rüütel (stor mörkröd/cerise)
• Saalomon (stor vit med gul mittentofs)
• Semu (stor mellanblå)
• Silvi (stor blåklocksblå med ljusare streck och ljusgulgrön tofs)
• Teksa (stor isblå)
• Tiiu (stor vit med tunna rosa streck)
• Valge Daam (stor vit med röd mittentofs)
• Ville de Lyon (stor rosa/mild cerise med rundade blad, gulvit tofs)
• Viola (stor mörklila, gul mitt)

Färgsorterade
Vita: Mari, Saalomon, Valge Daam, Roko-Kolla, Pulmapäev
Vitrosa: Blonde, Marmori, Tiiu
Rosa/Cerise: Ville de Lyon
Röd/Cerise: Esperanto, Huvi, Rüütel
Rosalila-tvåfärgade: Kaunitar, Piilu, Flamingo?
Blå: Semu, Teksa, Silvi
Ljuslila: Paala
Mörklila: Mikelite, Reiman, Viola
Svart: Romantika

Övriga klematis på Karins vill-ha-lista: sibirisk klematis ”Albina Plena”, Gullklematis (tangutica), alpklematis alla färger, kronklematis alla färger, sibirisk ”Riga”