kajo.info.se

”Hörby J” till vänster, respektive ”Visingsö” till höger. Båda från Kaminexperten.se. Komplett med anslutningsrör och golvskydd av plåt är priset kring 6.000 kr för båda.

Jag gillar Hörby för att den har en stor lucka som man kan se elden genom. Dessutom har den högre effekt. Men asklådan är pillrig och jag är inte så förtjust i att rökröret går rätt upp på ovansidan. Med tanke på att det är den billigaste kaminen i sortimentet blev jag positivt överraskad, den är enkel i utförandet men känns inte ”billig”.

Visingsö tycker jag passar in bättre i en gammal miljö, den påminner om gamla kaminer och har ändå en mindre glaslucka för mys. Dessutom har den konvektion (plåtar med spår i på sidorna, ska suga upp kall luft nerifrån golvet) och på så vis skapa cirkulation i rummet så att inte värmen blir stående närmast kaminen och taket. Och så ansluter rökröret på baksidan, diskret. Bonus för att man kan värma mat på gjutjärnstoppen men vi har ju vedspis så det behövs inte.

Tätningslister har varit ett aktuellt ämne i hemmet en längre tid, faktiskt ända sen förra vintern då jag hade 13 grader i kontoret. Jag är väldigt överens med mig själv om att tätningslister är mycket viktiga. Och tjocka vintergardiner och draperier! För att inte tala om hur fiffigt det är med en extra isoleringsdörr som man kan sätta in på hösten och plocka ur på våren. Väldigt bra idéer, är jag överens om.

Men sen när det kommer till att göra…

Det har gjorts vissa ansträngningar. Det finns måttkapade reglar till en isoleringsdörr i salen, en papperskasse med närmare hundra meter 5 och 8 millimeter tjock tätningslist av lin i hallen, och häftpistol och klammer har grävts upp ur en flyttkartong. Jag har full koll på var cellplastskivor, masonit och dörrgångjärn finns att köpa. Vilken dag som helst kanske jag åker dit också.

I förrgår blev det -12 och började blåsa. I går morse hade temperaturen i vår hall sjunkit från normala +12-15 grader till +6. I trappskrubben var det +3 och jag insåg att potatisarna som vi förvarat där omgående måste få flytta in till varmare område. Väderleksprognosen lovar enbart fortsatt kallt och blåsigt den närmaste veckan.

I går kväll klädde jag alltså på mig dunjacka och toppluva (för inomhusbruk…) och satte list på tre av dörrarna i hallen. Jag hade optimistiskt tänkt fixa fler dörrar, men entusiasmen falnade när jag upptäckte att det minsann inte bara var att måtta till och skjuta fast listen runt karmen: Alla våra dörrar är skeva och det blev ett fasligt klippande och pusslande med olika listtjocklekar och längder, dörrstängningsprovningar, svärande, klammerurdragningar och omgörningar. Ändå blev jag inte nöjd med resultatet.

I morse fick jag i alla fall lite lön för mödan. Temperaturen i hallen har klättrat upp till +10 och sjunkit till +1 i trappskrubben. A tycker dessutom att golvdraget i badrummet minskat, förmodligen för att ventilationen inte kan dra tjuvluft direkt från kallfarstun längre.

Fyra grader upp bara tack vare tätningslisten känns inspirerande.

Ibland pratar vi drömmande om att ha tjänstefolk, särskilt kock och städare. Med Rut-avdraget är det möjligt för en betydligt större grupp än tidigare och jag hör emellanåt bekanta lyckligt konstatera att ”Rut har varit här!”. Nyss såg jag en artikel med exempel på vad städhjälp kostar.

Jag kan nöjt konstatera att vi sparar 12.000 kr per år på att ha det ostädat. Det motsvarar vad materialet till skorstensrenoveringen kostar. Man får ju lov att prioritera, menar jag. Och efter skorstensrenoveringen blir vi tvungna att storstäda också, på grund av allt sot och putsdamm. Bara fördelar.

Oj oj oj vad man kan älta uppvärmningsfrågan! Ska vi lägga en massa pengar på skorstenen nu om vi ska byta till vattenburet inom några år? Och vad ska vi framöver värma vattnet med: pellets, ved, solvärme? Och ska vi då ha en vattenmantlad pelletskamin eller kakelugnspanna inomhus, eller bygga ett pannrum med kulvert från fjöset? Kommer vi att kunna få fjärrvärme inom något år och är i så fall det mer attraktivt (med tanke på bekvämligheten) än låg driftkostnad som man kan få med ved och sol?

För övrigt grämer det mig fortfarande att konverteringsbidraget från direktel till vattenburet tar slut sista december i år. Det ger 30 procent av kostnaden. Men vi hinner inte utnyttja det. Det har ju ändå funnits i fem år, kan de inte förlänga det lite till?!

När skorstensreparatörerna varit här fick vi dessutom mer att tänka på: Hur många rör skulle vi sätta, och får de ens plats? Man skulle kunna gardera för framtiden och sätta tre eldfasta rör när man ändå håller på. Eller tänka snålt och bara sätta ett, det som behövs just nu till köket. I framtiden går det ju att bila upp skorstenen igen, skotta ut all vermikulit och sätta fler rör. Hur mycket ”myseldar” man om man inte behöver för att hålla värmen? Och om man myseldar, vill man kanske hellre ha en kamin där man kan titta på lågorna än en vedspis? Dessutom har vi imkanalen att tänka på. Vi tror att badrumsfläkten går där och då är det ingen bra idé att fylla igen den med vermikulit.

Om vi avvaktar med skorstenen, kommer vi då att klara värmen i vinter med enbart el-element på vår 16A-säkring? Vi har element på totalt 10,6 kW, och enligt Jämtkraft kan man ta ut max 11 kW på en 16A-säkring … Hushållsströmmen kommer utöver och det vore ju trevligt att kunna koka makaroner utan att behöva springa till proppskåpet ute på stolpen varje dag. Att säkra upp till 25A som det var medan farbrorn levde kostar dubbelt så mycket i årlig nätavgift (+2.500 kr) och vi måste dessutom ta hit en elektriker som gör jobbet (+5.000 kr).

Så kom vi till beslut: Vi fixar skorstenen med ett rör för vedspisen i köket, ett för imkanalen, och ett rör till en kamin i salen. Kaminen får bli en ny vedkamin av enklaste sort för cirka 3.500-5.000 kr. Då kan vi stödelda så mycket vi orkar och förhoppningsvis spara någon krona på elen.

I går kom offert från en av skorstensreparatörerna på uppdraget. Totalt 53.500 kronor! De har räknat 16.000 kr på material och 27.000 kr på arbete exklusive moms.

Hos Soliduct köper jag motsvarande material för 11.000 kronor inklusive moms och frakt. I byggforumen framgår att en person monterar sådana rör på en dag.

Skorstensreparatörfirman åker alltid två, vilket nog är bra både praktiskt och ur säkerhetssynpunkt. Därför är jag flott och beräknar en heldag åt dem båda, summa 16 arbetstimmar. Då tjänar de 1.687 kr i timmen.

Nej, naturligtvis tjänar de inte så bra, de har bakat in sina kringkostnader. Kontor, utställningshall, arbetsbil och besiktningsutfärder till såna som sedan inte köper den offererade tjänsten kostar ju också. Sådana som vi skulle jag tro.

I går på eftermiddagen levererades den äntligen. Dagen till ära har jag diktat lite:

Nu är den här, vår mackapär
Jag är så kär i lilla Air!

Den är sååå coool. Och snabb. Och jättebra skärm och upplösning. Och helt tyst, ingen hårddisk eller fläkt som väsnas. Och multitouch så att man kan styra med fingrarna på iPhone-vis. :-)

Nu är jag glad att vi inte föll för frestelsen att köpa en netbook eller en bärbar för något år sedan. Den här är liten som en netbook, tunn som iPad men har schysst tangentbord, fullständigt operativsystem och kan allt som en stor dator kan (minus bränna skivor, man måste koppla till en extern brännare i så fall men jag har ju brännare i den stationära och kör nätverk så det känns inte som ett issue).

Scoobs gillar verkligen sin kudde och sin filt.

Förra veckan försökte jag locka hit två olika skorstensreparatörfirmor, men när veckan var slut hade ingen av dem varit här. I går ringde jag nummer tre, som kom redan i morse och inspekterade hålet vi gjort. Sen till lunch kom nummer två, som knackade upp ytterligare ett inspektionshål i skorstenen och konstaterade att det kan bli knöligt att komma ner genom bjälklaget till salen.

Summa summarum: Båda säger: ”Sätt rör!”

Hrmpf. De säger inte det som jag vill höra. Jag tror jag måste fråga en till.

När vi först flyttade hit var A mycket intresserad av att hålla koll på husets elförbrukning. Så en dag bestämde han sig för att det var dumt att titta. Vi har ju inget alternativ, vi måste bränna el, och att oroa sig för hur siffrorna snurrar iväg dag för dag gör oss inte lyckligare. Det är bara att betala när fakturan kommer.

I helgen blåste det snålt och man kunde nästan se med blotta ögat hur värmen yr ut genom otäta väggar och fönster. A:s gitarrer i sovrummet började prata för sig själva med små knäppanden och gnyn som gjorde mig galen vid sovdags. Nu har vinden mojnat lite men istället är det -10.

I dag har jag loggat in hos elleverantören, Jämtkraft. Vi kan jämföra september och oktober med fjolåret, och då har vi gjort av med tre gånger så mycket som förra ägarna, som alltså inte bodde här utan bara hade grundvärme. Deras årsförbrukning skattades till 10.000 kWH. Om vi håller trenden så blir vår förbrukning cirka 30.000 kWh per år. Enligt Vattenfalls schablon kan vi hamna på 38.000 kWh. (Gulp!)

Kom-ihåg-lapp till mig själv över gissad förbrukning:
November 2.400 kWh
December 3.000-4.600 kWh
Januari 4.200-6.500 kWh (gulp igen!)

A kommenterade ovanstående uträkning med: ”Jaha, det blir nudlar i januari då.”

Vi har funderat på att byta till vattenburet, men det är ju en sak man helst gör på sommaren. Nu visar det sig att stödet för att byta bort direktverkande el upphör 31 december 2010. Typiskt, känns som att vi är ute för sent med allting.

Jag har äntligen tömt flyttkartongen med etiketten ”Sällanmat/Torrvaror”. En proppfull kartong, och det enda i den som vi hunnit sakna var bjudsockret. Den gjorde skäl för etiketten alltså.

Innehållet i övrigt kan ses som en historik över olika epoker och infall. Kikärter, borlottibönor, röda linser, sesamfrön, solrosfrön, mungbönor, phyllisfrön, sojaflingor, hampfrön och plastlådor med mystiska müsliblandningar markerar slutet på min vegetariska period. Bulgur och couscous som skuffats allt längre in i skåpet av de evigt aktiva makaronerna. Dessutom mixer för såser, gratänger och två paket våfflor som var en present från ICA. Konserveringsmedel för sylt, tre sorters sirap, blockchoklad, puffat ris och karamellfärger – men nån husmor blev det inte av oss för det.

En del finns i dubbla upplagor, exempelvis salt, strösocker, kakao och florsocker. Ett florsockerpaket är tillverkat 1992 (mitt) och det andra som är tillverkat 1995 är A:s, det ser man på prislappen från sedan länge nedlagda ICA Matjouren.

Jag har fått på hjärnan att köpa ett enfärgat duschdraperi med matchande handdukar, badlakan och badrumsmatta. I petrol, denna svårdefinierade blågröna färg som återfinns i mönstret på väggmattan… Jag råkade se badrumssetet när jag bläddrade i Ellos-katalogen efter idéer kring fiffig väggförvaring för några veckor sedan, och nu gnager det mig hela tiden.

De förra ägarna som renoverade badrummet bodde aldrig här och deras lösningar testades alltså inte i praktiken. Vi har bytt draperistång från rak till hörn, skaffat nytt duschhandtag med väggfäste, byggt om blandaren, monterat en provisorisk handduksstång och satt upp plåsterskåpet som tillfälligtvis inrymmer allt från hostmedicin till tandborste, utom allt det som ligger i högar på golvet eller är inknölat i skåpet ovanför städskrubben. Jag grunnar ständigt på hur skåpen ovanför och under handfatet ska vara konfigurerade. Det lutar åt att vi måste bygga inredningen själva eftersom mått och specifikationer inte stämmer med gängse standard. Den lilla handdukshängaren i plast är fullständigt belamrad så någon gästhandduk är det inte tal om än. Förra veckan köpte jag ny handduksstång, handduksknoppar och en duschhylla som vi inte monterat än så schampoflaskorna ramlar fortfarande ner från blandaren på golvet med en skräll följd av ilsket muttrande. Pappershållaren borde kanske bytas, den sitter dumt till och är inte särskilt bra på att riva av papperet så vi har en toarulle stående bredvid toastolen, det känns ju fräscht. Och badrumsdörren måste åtgärdas, denna skeva gulbruna masonithistoria med permanenta smutsränder ingrodda i färgen. Gärna skulle jag ha gjort något för att dölja varmvattenberedarens skamfilade yttre och virrvarr av rördragningar.

Alltså: Vi har ett i princip oanvänt duschdraperi som funkar alldeles utmärkt, och vi har både handdukar, badlakan och badrumsmatta.

Att i det läget få en hangup på att byta duschdraperi och frotté känns inte prioriterat varken praktiskt eller estetiskt.

(… men grejerna som vi har matchar ju varken varandra eller badrummet, yyyynk…)

Kanske är det som jag spånade med A i morse: Vi har så mycket som måste göras i detta hus, och allt är dyrt och krångligt och tidskrävande, så att byta ett duschdraperi för 150 kronor känns som ett överkomligt projekt.

Och kanske är min hangup på badrummet ett krampaktigt försök att få en början till lite ordning i vårt totala kaos. Om åtminstone det minsta rummet i huset blir klart och fungerar bra och ser fint ut så skulle det kännas lättare.

Beslutet att flytta in i ett renoveringsobjekt var noga genomtänkt och vi ångrar oss inte, men det går ju inte att komma ifrån att vi påverkas. Jag förstod inte hur mycket förrän jag stod på Coop Forum för någon vecka sedan och gladde mig åt att mejeridisken såg ut som vanligt, att allting fanns där det brukade.