kajo.info.se

Den här bilden tog jag i torsdags kväll…

… och då hade redan några riddarsporrar börjat titta upp i sin upphöjda, södervända och vindskyddade låda.

Den här bilden tog jag i dag, lördag. Ängen är fortfarande helt tjälad men snön är snart borta. Inne på gården ligger isen tjock men det tinar där också.

I de upphöjda rabatterna har fjällkåpan redan börjat veckla ut årets första blad. Jag hoppas att den ska ta över fullständigt och bädda in pärlhyacinterna i en silvergrön stjärnmatta…

Det här är sibirisk pion, en av våra många Optandspioner som jag kallar dem eftersom de följde med i köpet av gården. De blommar först av alla pionerna. I fjol blev de bara någon decimeter höga, gissningsvis på grund av torkan. I år ska jag vattna hela våren och se om jag får mer blomning.

Tadaaa! Egenhändigt tillverkad surkål! Hur många vuxenpoäng ger det?

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att mjölksyra grönsaker. Det hade jag aldrig provat, och jag hade ett recept som jag missförstod, så det blev till att improvisera lite för att få ihop det. A tittade bekymrat på röran i köket och hinken med flisad kål, morot och lök, och avgjorde att han då minsann inte ville ha något med den där anrättningen att göra…

Jag lärde mig massor! Bland annat att rödkål färgar av sig på fingrarna, och att ett rivjärn inte är det optimala verktyget eftersom man (garanterat) kommer att slinta och riva sig. Mandolin eller ännu hellre en kålhyvel ska man ha. Dessutom bör man väga grönsakerna och mäta upp rätt saltmängd i förväg, så att man kan varva saltet allt eftersom man river… När jag rivit färdigt stod jag med hela saltransonen i ett mått och kom inte på någon annan plan än att koka upp en saltlag och röra ut. Det var väl inte direkt fel, men inte rätt.

Jag lärde mig också att fem kilo rivna grönsaker inte fyller en 10-litershink. Jag trodde att det var nödvändigt att fylla ända upp till locket eftersom det sett ut så på bilder. Sen förstod jag att det viktigaste är att hålla grönsakerna under ytan, och hindra att det kommer in syre i hinken. I en trädgårdstidning såg jag ett smart knep att tynga ner grönsakerna, nämligen genom att fylla en påse med vatten och lägga på som tyngd.

Nästa gång behöver jag kanske inte göra en sats på fem kilo då… för det räcker tydligen med några matskedar per dag för att fylla behovet av probiotika, det vill säga lactobacillusbakterier.

Det vore också smart att skaffa ett sånt där vattenlås som man sätter på vindunkar. Jäsrör, heter det. I början av syrningsprocessen blir det nämligen övertryck i hinken. Självklart använder jag en hink av livsmedelsgodkänd plast.

De första två dygnen skulle hinken stå varmt (+24°) så att processen kom igång, och sedan tre veckor i +15°-18°. Sedan var det dags att bära ner hinken i jordkällaren för att mogna en tid innan innehållet packas i glasburkar. Men innan jag ställde undan hinken var jag tvungen att ta ett litet smakprov.

Minsann. Jag har gjort knallrosa pizzasallad.

Nytt vårtidigt rekord tror jag.

24 småblommiga penséer, ljusblå, vita och gula, följde med hem från Lidl i förrgår. Svenskodlade, jättefina och välrotade plantor. Obegripligt men lycka att jag fick allihop för en hundring. Violer blommar hela våren. Om man klipper ner och gödslar dem under högsommaren, så blommar de sedan ända till snön begraver dem.

De får bo i kallfarstun tills vidare för på tisdag natt ska det bli -9.

Ibland påminns jag om att livet i glesbygden är ett annat än det i stan. Nu tänker jag inte närmast på strömavbrott och vedeldning, usel mobiltäckning eller hur man bäst flår en hare.

Nej, jag tänker på att den stadsbo som ger sig ut med bil på slingriga landsvägar i snöfall bör känna till ett och annat om traktorer. Till exempel att man bör vara extra uppmärksam om man ser en gammal jordbrukstraktor (företrädesvis BM) med snöslunga baktill. Ett sånt ekipage kan rattas av Alvar, 87, som är lomhörd och halvblind och har haft nackspärr sedan finska vinterkriget.

Då upphör de vanliga trafikreglerna att gälla. Den turistande stadsbon måste förstå att på landet har ett sådant traktorekipage alltid förkörsrätt. Även vid utfart från gård och p-ficka, korsande av huvudled eller andra situationer som normalt skulle föranleda väjningsplikt. Och, att den prioriterade uppgiften i det här läget är att flytta snö. Därför kommer snöröjaren inte för ett ögonblick överväga att stänga av slungans utkastning när han passerar huvudleden.

Korrekt procedur för den turistande stadsbon är då att bromsa till stillastående på huvudleden, på kastsäkert avstånd, alternativt finna sig i att hela bilen försvinner in i ett snömoln, tills traktorekipaget passerat.

Det är ingen mening att hetsa upp sig. Det bara är så. Det står i någon paragraf i glesbygdslagen.

Bra artikel i australiensiska föräldraguiden ”Child”, i två delar om bakgrunden till våldsdåd, och vad andra kan göra. Anita Brorsson och Ulla Granqvist gjorde en bra serie i ÖP för många år sedan och den bestående insikten för mig då var att ”kan du tänka tanken, så kommer du att prata om det, och när tillfälle ges, göra det”.

Alltså, gå in och bryt alla slags destruktiva mönster* redan i snackstadiet.

Bra tips också med en sådan kampanj som nämns i artikeln: ”Min styrka är inte till för att skada”. Läs artikeln på www.webchild.com.au/read/viewpoints/boys-men-and-violence

* Med ”alla slags destruktiva mönster” menar jag också när folk ger uttryck för orättvist negativa tankar om sig själv, självskadebeteende, självmordstankar… När mina vänner rackar ner på sig själva säger jag skämtsamt: ”hördu, jag tycker inte om att du pratar illa om min kompis!”. Helt enkelt för att jag vet att negativa affirmationer fungerar precis lika bra som positiva. Säger du tillräckligt många gånger att du är ingenting värd, så är risken stor att du börjar tro på det. Rikta krafterna åt rätt håll.

Klippet ovan är en föreläsning på 12 minuter. Gå till YouTube om du inte ser engelsk text, då kan du slå på textning via knapp i nederkant.

BBC har publicerat en fantastisk berättelse om Arunachalam Muruganantham, som skämtsamt blivit känd för att han är den första mannen som burit mensbindor… Läs artikeln här.

Arunachalam blev förfärad när han upptäckte att hans nyblivna fru Shanti använde trasor som mensskydd, så dåliga trasor att han inte ens skulle ha putsat sin moped med dem. När han förstod att mensskydd var för dyra (och att kvinnor blir sjuka och barnlösa på grund av dålig hygien) bestämde han sig för att utveckla en maskin som kunde göra billiga mensskydd.

Det var början till en resa där omgivningen och även hans närmaste tappade tron på honom, men han kämpade vidare och fick till slut sitt genombrott. Varje innovatör kan hitta inspiration i hans exempel. I dag har han målet att skapa en miljon nya jobb för kvinnor på landsbygden. Ett fantastiskt socialt entreprenörskap som ger nya spinoff-effekter: flickor kan slutföra sin utbildning när de slipper ”menskarantän” och andra flickor kan få börja skolan tack vare att deras mödrar nu har ett jobb.

Arunachalam Muruganantham använder sin uppfinning för empowerment, att stärka kvinnorna. På bruten engelska säger han att han inte behöver en tandborste av guld eller ett extra sovrum; han vill göra skillnad i samhället.

Via menstrualman.com kan man se en dokumentär om hans arbete.

Jag träffade en ny bekant i går. Hon hade räknat ut vilket hus vi äger, och från gemensamma bekanta hört att ”de har planterat en massa i trädgården – men tänk, de har inte gjort något åt huset?!”

För det logiska vore ju att riva ut och göra om allt, när man köper ett hus?

Men kommentaren var tillräckligt för att det skulle börja skava i A. Nu pratar han om att vi ska ta itu med köket.

Jag som är så trött efter middagen att jag inte ens orkar diska. Gääsp.

Åh nej, Tygtokig lägger ner… :-( Jag har aldrig varit där men tycker det är sorgligt ändå. Har du inte redan läst det fantastiska eposet ”tröst för en tygsamlare” så spring dit och gör det, innan sidan försvinner för gott. http://tygtokig.se/page2/page2.html

Uppdaterat: Sidan är borta men texten är spridd på många ställen och jag hittar ingen upphovsrättsägare.

Tröst för tygsamlare

Tyg isolerar skåpet där det förvaras.
Tyg hjälper till att hålla konjunkturen igång.
Tygköp är billigare och roligare än psykoterapi.
Tyg behöver inte matas, snytas, bytas på eller motioneras.
Tyg behöver inte förvaras i kylskåp och inte tillagas för att njutas av.
Tyg är inte omoraliskt, olagligt eller fettbildande.
Tyg lugnar nerverna och tillfredsställer själen.
Tyg är bra för att tidigare tomma ytor, till exempel strykbrädan, matrumsbordet, gästrummet…

Tyg tillfredsställer din längtan efter skönhet och inspiration minst fyra gånger:
1. När du köper det.
2. När du tittar på det.
3. När du syr det.
4. När det blivit den fantastiska sak som du valt att sy!

Tyg är ofta billigare än bildelar, båtprylar, golfartiklar och fiskedon.
Den som har mest tyg vinner!
Du får köpa mer tyg, det är du värd!

Plötsligt bjuds gamla mobiltelefoner ut på Blocket till fantasipriser. En iPhone 4 värd kanske någon tusenlapp annonseras ut för 50.000 kronor och då ingår en spricka i glaset. En iPhone 5c, förvisso nyare men fortfarande budgetmodellen, kan man få köpa för 125.000 kronor. Nyss dök det upp en iPhone 5s för 300.000 kronor.

Och skulle inte nåt av dessa erbjudanden falla i smaken så finns det just nu cirka 4000 pristrimmade telefonannonser till.

Gemensamt är att i dessa telefoner finns spelet ”Flappy Bird” som dragits tillbaka av utvecklaren. Oklart varför. Hela världen är i uppror.

För ett spel. Håhåjaja. Jag kommer att tänka på tulpanlökar i 1600-talets Holland. Förhoppningsvis med skillnaden att nu är det bara presumtiva säljare som tappat förståndet, inte köpare.

I morse vaknade jag (alldeles för tidigt) med en idé om hur jag skulle kunna bygga om ett billigt skjutdörrsbeslag från Jula så att det kan användas till en vikvägg. Sen blev jag sittande halva förmiddagen för att läsa på om vikväggskonstruktion. Men jag har inte varit i verkstan och kollat om min idé fungerar…