Pinnfodralet

Halv nio i går kväll hojtade A från sin pysselkammare att han behövde hjälp. Då hade han dragit fram ett knippe pinnar av kolfiber, balsaträ och stål i olika längder mellan 30 och 85 cm. Värsta spretiga plockepinnet. Förut har han haft gummisnoddar runt dem men gummit torkade fast på kolfiberstavarna, så det var inte bra. Sen provade han med maskeringstejp, som naturligtvis med tiden kladdat av sig och gjort pinnarna klistriga.

Vi diskuterade en stund vad som kunde vara lämplig förvaring. Ett plast- eller papprör kanske, eller en långsmal låda, en sån där posttub? Men då måste man ju ta ut alltihop varje gång för att hitta rätt pinne.

Till slut hade A bestämt sig. Han ville ha ett pennfodral i storformat. ”Du vet ett sånt där som man öppnar och så ligger pinnarna i där…”

Jag visste precis och skred genast till verket. Fram med ett par av A:s utslitna jeans, en rulle svart gummiband och och en förpackning svarta skosnören. Jag saxade till ett tygstycke som var 20 x 100 cm, och två tygbitar till fickor i kortändarna. Mellan fickorna fäste jag ett par gummiband med cirka 15 centimeters avstånd och delade in dem i 3 centimeter breda hällor. Man trär alltså in pinnen i gummibandshällorna och stoppar pinnens ände i övre eller nedre fickan. Överskådligt och bra. Sen rullar man ihop fodralet och knyter om det med de tre knytbanden (skosnörena) som jag sytt fast längs ena långsidan. På så vis kan rullen/fodralet expandera efter hur tjocka och många pinnarna är, och fodralets längd är enkel att reglera genom att vika in överskottet innan man rullar ihop det.

A såg lite konfunderad ut när han tittade på konstruktionen. Sen försvann han och kom tillbaka med ett litet öronproppsfodral, en enkel påse med blixtlås i överkanten.

Jahaaa… Var det ett sånt pennfodral han menade…

Sen enades vi i alla fall om att min variant var bättre, för där ligger ju pinnarna stilla och sorterade i sina fack. A:s idé om att sätta ett blixtlås på långsidan istället för knytbanden sablade jag ner. Dels har jag inte så långa blixtlås hemma, dels är de dyra (säkert en hundring) och så skulle det behövts mellanlägg eller ett stadigare tyg för att inte fodralet skulle bli sladdrigt.

Nu undrar jag bara när jag ska sy ett fodral till mina stickor och virknålar? Det har stått på listan rätt länge. Men skomakarns ungar får gå med trasiga skor.

RSS · TrackBack

Skriv ett svar



































eXTReMe Tracker