kajo.info.se

På söder har kommunen tvångsköpt fastigheter vid stranden, rivit husen och gjort parkmark av de vildvuxna tomterna. Perennerna har sedan länge dukat under i det höga gräset, men där finns trädhöga buskage av lila syren och något gulblommande, som jag tagit för givet är gullregn. När vintern precis börjat tina bort i våras gick jag och vovven dit på skaren och plockade en rejäl näve svartfrusna fröbaljor. De fick ligga på tork i månader innan jag rensade bort baljorna och de frön som var skadade, outvecklade eller hade möglat.

Då kom jag plötsligt ihåg att spån och trädamm från gullregnsvirke är giftigt. Jag sköljde av händerna och gick till datorn för att fråga google. Mycket riktigt, hela växten är supergiftig, och allra giftigast är fröna.

Plötsligt kände jag en lite brännande känsla i munnen. Jag tror jag skrubbade händerna med tvål och vatten i flera minuter… men några timmar senare blev jag dålig i magen. Inget allvarligt dock.

A förbjöd mig omgående att ha fröna i huset. Livsfarliga tingestar, bort med dem! Men då hade jag ju redan packat in dem i fröförrådet längst in i ett skåp så jag hade inte så bråttom att verkställa ordern.

När vi besökte T för ett tag sedan åkte vi till Plantagen. Där hittade jag små buskar som såg bekanta ut. ”Häckkaragan” stod det på etiketten, även känd som ”sibirisk ärtbuske”.

Mycket riktigt. Naturhistoriska museet påpekar just att gullregn ibland förväxlas med ofarlig sibirisk ärtbuske.

När jag läst på lite mer är det ju ingen konst att se skillnad. Gullregnets blommor sitter tillsammans i långa hängande klasar, medan ärtbusken strösslar ut sina lite hur som helst. Gullregnets blad är treflingrade som klöverns, medan ärtbuskens är långsmala och parbladiga. Växthöjden skiljer sig som sagt, gullregnet kan bli mycket högre. Dessutom är gullregnet bara härdigt till zon 3, och vi har zon 5-6. Ärtbusken däremot klarar sig bra ända till zon 8.

Åter på fröskördeplatsen kunde jag konstatera att dessa täta, hushöga buskage allra troligast är ärtbuskar. Då så. Då kan man ju undra varför jag fick fysiska symtom? Jag gissar en kombination av internetunderstödd hypokondri, mögel och kanske min överkänslighet för kemikalier. Ofarligt är ju inte detsamma som ”utan obehag”.

Den verkar i alla fall enkel att föröka; det finns småbuskar både här och där i området, på sådana avstånd att det knappast är fråga om rotskott. Den är inte så vacker och inte ätlig, men som billigt vindskydd kan den väl duga? Jag tror jag ska rota fram en pluggbox och peta ner några frön…